måndag 31 mars 2014

Vackra människounge jag kan vara din ställföreträdande styrka en stund - nästa gång kan du vara min....


Vi människor innehåller alla verkligen alla nyanser. Vi behöver mörkret för att kunna ha möjlighet att se och uppskatta ljuset. Dock lär vi oss tidigt att det är de s k "bra" känslorna som är ok att känna som t ex glädje, lycka, lugn, harmoni, eufori osv. Men de är bara en del av det vi kallar liv. De är fragment av den helhet vi behöver för att kunna bibehålla och vara de komplexa människor vi är

Jag tror t ex att vi behöver lära oss omfamna svindeln som uppkommer vid stark nervositet. Den där paniska rädslan som aktiveras när vi ska bege oss utanför komfortzonen. Ni vet där utanför alla trygghetsnarkomani där utveckling sker. Vi behöver hjälpa oss själva att ta det där darriga steget som krävs för att vi ska inse att livet tar emot oss och vingarna håller för en flygtur där ute där inget känns tryggt och säkert.


Jag känner själv hur jag fortfarande ibland flyr från känslor som inte är önskade. Av födsel och ohejdad gammal vana. Jag blir då enormt duktig på att distrahera mig för att jag inte vågar känna det jag känner. Jag blir dock snällare och snällare mer och mer kärleksfull mot mig själv och inser att jag är på gång med min flyktsoda igen och stannar upp, känner in och gör det jag behöver göra för att gå rakt igenom de känslor som uppkommer. Jag stannar inte i motstånd utan går i mitt livs medvind. Behöver jag tokgråta så är det tokgråta jag sysselsätter mig med helt enkelt. Jag är värd att få vara en kännande människa och utvecklas genom detta. Ibland kan jag t o m tycka att det finns något skönt i svårmod. Något konkret att virvla mina vilsna dagar runt



Jag har genom detta också blivit duktig på att hitta mina egna tank-stationer. Alltså ställen där jag efter bearbetade känslor kan tanka upp mig igen. Ge mig själv energi och medmänsklig kärlek. Havet är en alldeles enormt kraftfull tank-station, mina barn, mina djur, träning, målandet och musik är också fantastiskt påfyllande. Skrivandet har också i tuffa perioder en enormt läkande effekt på mig. Den här dikten skrev jag när livet skavde en aning på själs-kanterna.

Metaforiska försök att överskrida sig själv

Trots himmelen, träden och allt det vackra
finns det saker som unga flickhjärtan aldrig glömmer
Baksidor, skuggmånader och ofullbordade livsögonblick
Rummet ersätter tiden
Hororna på Rue Vavin i Paris
är så mycket mer än bara horor
Förkroppsligar livet självt
Människan har inga gränser
om vi utplånar det som åtskiljer
den inre och yttre världen
Och misslyckanden finns bara 
i förhållande till framgång
Jag målar livet lite vackrare
det är en konstnärs frihet
och livets eviga surrealism

/Emma

Jag tror att vi människor skulle må så mycket bättre om vi vågade känna det som känns, leva med livet och inse att livet är alldeles underbart även om det inte är perfekt. Jag tror också att vi behöver ta oss tid att sträcka ut en hand och våga finnas nära de som behöver en ställföreträdande styrka. När jag är stark är du svag och tillsammans skapar vi kärnan som gör oss hela. Det finns inget vackrare än en människa som är sann i allt det den känner, tror på och står för. Det är vackert att vara naket sårbar och vi lär oss mer om vi inte stänger av oss och blundar för det som känns

Lycka och kärlek till dig du vackra människounge som läser det här. Jag skriver det för mig, för dig och för alla som behöver det just nu










2 kommentarer:

  1. Underbart att läsa 💫 ibland glömmer man bort sig själv så detta var en riktig härlig tanke boooooost :)

    SvaraRadera
  2. Jag ser här nu att inga kommentarer jag gör från mobilen kommer med här.
    Jag förstår inte vad det är för fel!

    Är det bara jag som har problemet?

    SvaraRadera