Vi människor drabbas ofta av rädslor. I perioder styrs vi t o m av rädslorna. Andra gånger är vi inte ens medvetna om att rädslorna är enväldiga härskare i våra liv. Vi känner att livet skaver och vi mår "så där" men vi vet inte varifrån känslan härstammar och vi letar ju hellre utanför oss än ger oss så mycket kärlek att vi faktiskt tittar inåt.
Vi är också enormt rädda för rädslan. Och ibland behöver vi plocka ner det detta i bitar och titta på vad det egentligen handlar om. Om vi säger att vi står inför en utmaning som t ex en separation, att ta steget och byta jobb eller esa jorden runt i 5 månader. Vi VILL men rädslan kommer och biter oss där bak och meddelar att det inte är en god ide. Vad rädslan sedan gör är att den levererar en hel hög konsekvensanalyser som t ex "det vågar du aldrig" eller "det kommer att gå åt h-vete" eller "du kommer inte att klarar det ekonomiskt" eller "du kommer att bli ensam" osv. Listan kan bli lång. Det är som en intern chef som står och dikterar villkor. Självklart villkor som fullständigt saknar bevisföring men som känns som rena sanningar. Och rädslan vinner - alltså vi vågar inte ta steget.
Ett nytt sätt är att stanna istället för att springa ifrån rädslan. Så när rädslan kommer, låt oss ta en titt på det. Spring inte. Tro inte blint på vad den säger men låt det komma. Se om det finns ett budskap i denna rädsla. Vad säger det om dig, vem du är, vad du står för att förlora egentligen? Är den eventuella vinsten större än det vi riskerar att förlora? Är du mer rädd för rädslan än själva händelsen/handlingen/konsekvensen. Rädslor är luft (tankar som aktiverat känslor) som försöker ge oss s k "sanningar"
Kom ihåg att det är inte det vi gjorde som vi ångrar i slutet på våra liv - det är det vi inte gav en chans som vi ångrar. Det som vi vände ryggen trots att en längtan inom oss försökte fånga det igen...och igen... Vi måste inte vara fria från rädsla för att våga ta steget. Vi behöver bara ha en skaplig balans mellan viljan att uppnå och rädslan för att misslyckas. Det är svårt när rädslan är större än viljan och modet. Men det är inte farligt att vara rädd en stund i livet...det tillhör livet att vara rädd ibland. Låt inte rädslan äga dig bara. Du är värd bättre än så
Lycka till
Jag har just nu många bitmärken i rumpan av rädslor. Men jag vägrar fly från dem. Jag vill se dem i vitögat och få både dem och mig själv att förstå att det är jag som bestämmer vad som får ta plats i livet. Jag vet sen andra bitmärkesperioder att flykten gör livet litet, fattigt och ännu mer skrämmande. Jag försöker leva lite som Ronja Rövardotter ("Hit med lite farligheter") och Skorpan i Bröderna Lejonhjärta ("Jag törs inte men gör det ändå för jag vill inte vara en liten lort") i kombination. Självklart lyckas jag inte alltid. Men jag känner att det ger mig mycket mer livskvalitet i längden än flykten.
SvaraRaderaOnsdagskramar till Dig <3
Hej GIsan
SvaraRaderaVilken fantastisk kommentar. TACK för att du delar med dig och inspirerar.
Jag tar med mig dina ord i öronen idag när jag ska föreläsa. Känner mig lite huggen i rumpan just idag...så jag spottar i nävarna och så säger jag..."Hit med lite farligheter"...
Kram på dig du modiga vackra människa
Så härligt att jag kan inspirera dig idag! Du inspirerar ju i stort sett dagligen <3
SvaraRaderaNä nu måste jag bara säga.....Vilka fantastiskt bra liknelser du gav Gisan!!
SvaraRaderaDom tror jag helt enkelt att jag "snor" in min värld också. Häftigt härligt !!
Och du...lilla söstra mi....du är så klok så det bara räcker och blir över.
Puss pådde <3