Vackra människounge jag kan vara din ställföreträdande styrka en stund - nästa gång kan du vara min....

Vi människor innehåller alla verkligen alla nyanser. Vi behöver mörkret för att kunna ha möjlighet att se och uppskatta ljuset. Dock lär vi oss tidigt att det är de s k "bra" känslorna som är ok att känna som t ex glädje, lycka, lugn, harmoni, eufori osv. Men de är bara en del av det vi kallar liv. De är fragment av den helhet vi behöver för att kunna bibehålla och vara de komplexa människor vi är

Jag tror t ex att vi behöver lära oss omfamna svindeln som uppkommer vid stark nervositet. Den där paniska rädslan som aktiveras när vi ska bege oss utanför komfortzonen. Ni vet där utanför alla trygghetsnarkomani där utveckling sker. Vi behöver hjälpa oss själva att ta det där darriga steget som krävs för att vi ska inse att livet tar emot oss och vingarna håller för en flygtur där ute där inget känns tryggt och säkert.

Jag känner själv hur jag fortfarande ibland flyr från känslor som inte är önskade. Av födsel och ohejdad gammal vana. Jag blir då enormt duktig på att distrahera mig för att jag inte vågar känna det jag känner. Jag blir dock snällare och snällare mer och mer kärleksfull mot mig själv och inser att jag är på gång med min flyktsoda igen och stannar upp, känner in och gör det jag behöver göra för att gå rakt igenom de känslor som uppkommer. Jag stannar inte i motstånd utan går i mitt livs medvind. Behöver jag tokgråta så är det tokgråta jag sysselsätter mig med helt enkelt. Jag är värd att få vara en kännande människa och utvecklas genom detta. Ibland kan jag t o m tycka att det finns något skönt i svårmod. Något konkret att virvla mina vilsna dagar runt

Jag har genom detta också blivit duktig på att hitta mina egna tank-stationer. Alltså ställen där jag efter bearbetade känslor kan tanka upp mig igen. Ge mig själv energi och medmänsklig kärlek. Havet är en alldeles enormt kraftfull tank-station, mina barn, mina djur, träning, målandet och musik är också fantastiskt påfyllande. Skrivandet har också i tuffa perioder en enormt läkande effekt på mig. Den här dikten skrev jag när livet skavde en aning på själs-kanterna.

Metaforiska försök att överskrida sig själv

Trots himmelen, träden och allt det vackra

finns det saker som unga flickhjärtan aldrig glömmer

Baksidor, skuggmånader och ofullbordade livsögonblick

Rummet ersätter tiden

Hororna på Rue Vavin i Paris

är så mycket mer än bara horor

Förkroppsligar livet självt

Människan har inga gränser

om vi utplånar det som åtskiljer

den inre och yttre världen

Och misslyckanden finns bara 

i förhållande till framgång

Jag målar livet lite vackrare

det är en konstnärs frihet

och livets eviga surrealism

/Emma

Jag tror att vi människor skulle må så mycket bättre om vi vågade känna det som känns, leva med livet och inse att livet är alldeles underbart även om det inte är perfekt. Jag tror också att vi behöver ta oss tid att sträcka ut en hand och våga finnas nära de som behöver en ställföreträdande styrka. När jag är stark är du svag och tillsammans skapar vi kärnan som gör oss hela. Det finns inget vackrare än en människa som är sann i allt det den känner, tror på och står för. Det är vackert att vara naket sårbar och vi lär oss mer om vi inte stänger av oss och blundar för det som känns

Lycka och kärlek till dig du vackra människounge som läser det här. Jag skriver det för mig, för dig och för alla som behöver det just nu

Plötsligt kastar livet omkull oss och vi inser att här finns massor att lära

Ibland kastar livet omkull oss för att vi ska förstå att vi kan mer än vi själva tror.

Ett exempel uppstod i förrgår när jag skulle föreläsa på ett företag här i Göteborg. Bra förberedd men extra nervös av specifika anledningar. Allt planerat och nedpackat. Trodde jag. För när jag ska rigga och göra allt färdigt upptäcker jag att min dator är nästintill slut i batteriet, Power Pointen som jag behöver för att kunna föreläsa ligger lokalt på datorn och INGEN laddare nerpackad. Detta får såklart inte hända Förstå paniken som uppstod när jag inser att jag lite smått sitter i skiten och det är ca 30 minuter tills jag ska köra igång. Jahapp ett smärre stresspåslag aktiveras kan meddelas för den som inte förstått det. Vad gör man. Jo min kollega, som för dagen faktiskt var med på lite studiebesök, springer över stan och inhandlar en. Inte helt lätt eftersom det är mitt under rusning. Han får dock lov att gå före i kön (eller om han smet före, det är ännu oklart) Hinner upp igen och vi är spända om just denna laddare ska fungera i min dator. Men det gör den. Puh....Allt kan återfå sin ordning.

Det som händer vid en sådan omkullkastning är att nervositeten försvann i en millisekund för det värsta hade liksom redan hänt och det nervösa blev sekundärt. Allt är relativt som herr Einstein skulle sagt. Nu kunde jag bara njuta av att allt var som det skulle och föreställningen kunde börja.

Vad lärde jag mig då?

1, Ingenting är omöjligt

2, Behåll sansen så kommer lösningar till dig

3, Ha en checklista och pricka av så att allt är nedpackat (struktur var är du....)

4, Förvara viktiga info som t ex Power Point på ett USB-minne och inte bara lokalt på datorn

5, Laddare är okristligt dyra, helst när man redan har en hemma

6, Älska livet precis som det är, även när det kastar omkull oss för det kommer ofta något ur det

Tack för att vi lär oss hela tiden

När rädslorna biter oss i rumpan

Vi människor drabbas ofta av rädslor. I perioder styrs vi t o m av rädslorna. Andra gånger är vi inte ens medvetna om att rädslorna är enväldiga härskare i våra liv. Vi känner att livet skaver och vi mår "så där" men vi vet inte varifrån känslan härstammar och vi letar ju hellre utanför oss än ger oss så mycket kärlek att vi faktiskt tittar inåt. 

Vi är också enormt rädda för rädslan. Och ibland behöver vi plocka ner det detta i bitar och titta på vad det egentligen handlar om. Om vi säger att vi står inför en utmaning som t ex en separation, att ta steget och byta jobb eller esa jorden runt i 5 månader. Vi VILL men rädslan kommer och biter oss där bak och meddelar att det inte är en god ide. Vad rädslan sedan gör är att den levererar en hel hög konsekvensanalyser som t ex "det vågar du aldrig" eller "det kommer att gå åt h-vete" eller "du kommer inte att klarar det ekonomiskt" eller "du kommer att bli ensam" osv. Listan kan bli lång. Det är som en intern chef som står och dikterar villkor. Självklart villkor som fullständigt saknar bevisföring men som känns som rena sanningar. Och rädslan vinner - alltså vi vågar inte ta steget.

Ett nytt sätt är att stanna istället för att springa ifrån rädslan. Så när rädslan kommer, låt oss ta en titt på det. Spring inte. Tro inte blint på vad den säger men låt det komma. Se om det finns ett budskap i denna rädsla. Vad säger det om dig, vem du är, vad du står för att förlora egentligen? Är den eventuella vinsten större än det vi riskerar att förlora? Är du mer rädd för rädslan än själva händelsen/handlingen/konsekvensen. Rädslor är luft (tankar som aktiverat känslor) som försöker ge oss s k "sanningar" 

Kom ihåg att det är inte det vi gjorde som vi ångrar i slutet på våra liv - det är det vi inte gav en chans som vi ångrar. Det som vi vände ryggen trots att en längtan inom oss försökte fånga det igen...och igen... Vi måste inte vara fria från rädsla för att våga ta steget. Vi behöver bara ha en skaplig balans mellan viljan att uppnå och rädslan för att misslyckas. Det är svårt när rädslan är större än viljan och modet. Men det är inte farligt att vara rädd en stund i livet...det tillhör livet att vara rädd ibland. Låt inte rädslan äga dig bara. Du är värd bättre än så

Lycka till

Pharrell Williams - vilket makalöst lyckopiller - försök sitta still om du kan

Come on babes...upp och dansa lite i vardagen bland deklarationer, potatiskastruller, bantningskurer, pensionssparanden, hundpromenader och en och annan fakturering

Livet är ju inte så jäkla lätt att man nödvändigtvis måste göra det tråkigare. 

Så höj volymen, sjung med och ruska loss lite happy-hormoner

It might seem crazy what I'm about to say

Sunshine she's here, you can take a break

I'm a hot air balloon that could go to space

With the air, like I don't care baby by the way

Because I'm happy

Clap along if you feel like a room without a roof

Because I'm happy

Clap along if you feel like happiness is the truth

Because I'm happy

Clap along if you know what happiness is to you

Because I'm happy

Clap along if you feel like that's what you wanna do

Here come bad news talking this and that

Yeah, give me all you got, don't hold back

Yeah, well I should probably warn you I'll be just fine

Yeah, no offense to you don't waste your time

Here's why

Happy, come on, bring me down

Happy, come on, bring me down

Love is too happy to bring me down

Come on, bring me down

I said bring me down

Come on, bring me down

Love is too happy to bring me down

Come on, bring me down

I said

Bring me down, can't nothing,

Bring me down, your love is too high,

Bring me down, can't nothing,

Bring me down, I said (let me tell you now)

Det kan vara provocerande när andras ljus lyser upp ditt mörker

Jag är ju som ni vet inte religiös eller kristen. Dock är jag andlig och jag har en tro på människan, kärleken och rätten att skapa våra liv utifrån vår inre längtan. Jag behöver inte en kyrka eller religion som talar om för mig hur jag ska leva och vilken kontakt jag ska ha med något utanför mig själv för att bli en "bra" människa. Men det här är MITT val och all respekt för andra som väljer något annat. Dock har jag lite smågurus som jag finner det värdefullt att lyssna till och som lär mig saker om mig. Det kan vara allt från mina barn, barnbarn, en vän, Bob Hansson eller Mooji. En guru för mig är någon som lär mig något,  och ger mig värdefull information som jag kan applicera och ta till mig och göra till visdom för just mig. Jag tror sällan blint på allt som någon säger. Jag plockar det jag behöver och ibland det jag inte visste att jag behövde förrän efteråt.

En av dom som jag känner förtroende för, och som jag anser ofta delar med sig av hjärtexpanderande visdom är Mooji. För övrigt är han en punkt på min "bucket list" Att åka på en retreat med honom. Nåväl han pratar i det här klippet om det som jag också brukar prata om. När vi gör en förändring och kommer närmare oss själva och den vi vill vara så är det inte alldeles självklart att alla andra gör vågen och tycker att det är lika fantastiskt som vi tycker. De gör inte vår resa. De gör sin resa. Och om vi börjar lysa upp så belyser och synliggör vi självklart deras mörker. Det är inte populärt för då ser de något i sig själva de inte vill kännas vid. De vill heller inte att vi ska förändras för då anser man ofta att något är "fel" De har ju nämligen en projicerad bild av oss i sin hjärna. En bild som vi levererat till dom och som dom sedan friserat till lite utifrån deras perspektiv. Plötsligt börjar vi bli någon som inte stämmer överens med den bilden. 

Man kan ju också likna det vid att om jag går och gymmar betyder det ju inte att du blir av med bilringarna runt din magen. Vore ju förvisso jäkligt praktiskt :) Nej det jag menar med den liknelsen är att när att du gör en förändring så är det ju bara ditt liv som förändras. De runt omkring dig står ju kvar eller gör en annan förändring. Ibland förändras vi åt olika håll och då har man svårt att förstå det som sker. Vi kan aldrig förvänta oss att andra ska applådera det vi gör med våra liv.  Det viktiga är att du känner att du kan applådera det du gör för dig själv. De som älskar dig kommer i sinom tid att förstå och skapa en ny bild av dig som de kan förhålla sig till. Det behövs bara lite tid. De som inte kan göra detta kanske du var färdig med i ditt liv och ert uppdrag slutfört. Människor kommer in i våra liv och går igen när det är dags. Men dig ska du alltid vara trogen....

Ett nytt avsnitt i vår podcast "Viktigt på riktigt" Ett litet annorlunda avsnitt där vi får ta del av en fantastiskt berörande livshistoria. Precis som alla andras, precis som ingen annans. Ni får alltså höra Niclas berätta om uppväxten som "annorlunda", självmordsförsök, elchocksbehandlingar och det faktum att han idag är lyckligare än någonsin trots att han inte har några av de typiska framgångsmarkörerna. Ni kommer älska detta ovanligt långa avsnitt! Varsågoda

Jag går den till mötes

Med huvudet fullt av tankar och ofattade beslut beger jag mig ut på en power walk. Kanske inbillar jag mig att tveksamheter och oönskad melankoli ramlar av mig och landar i de diken jag passerar på den uppfriskande morgonpromenaden. Och kanske anar jag att fågelsång späder ut tankesurret och att vårdoften rensar hjärnan en aning från "skadligt avfall"

Ut och möta morgonens friska ande-tag

Fina lördag tack för att du kom, nu ska jag ta hand om dig efter bästa förmåga och med kärleksfulla händer

Att mötas i hjärtliga skratt skapar osynliga silvertrådar mellan människor

Att skapa goda team och grupper där varje individ känner sig värdefull är något jag verkligen brinner enormt för. Visste ni att en miljon svenskar inte trivs på sina arbetsplatser idag. Om man då tittar på procenten att kanske fyra och en halv miljon människor i Sverige är arbetsföra så är andelen som inte trivs enormt stor. Mycket av detta bottnar i dålig kommunikation, låg motivation och alldeles på tok för lite gemenskap och glädje. Livet är kärvt emellanåt och drabbar oss rätt hårt och därför tror jag att vi behöver skratta mer, pratar mer och tjafsa mindre. Lyfta varandra genom små markörer i vardagen som att ge feedback och komplimanger och belysa när någon gjort något bra eller kanske visa uppskattning för att någon helt enkelt är en fin kollega bara. Visa varandra lite MEDmänsklighet när världen är så full av MOTmänsklighet. Ur dessa tankar och erfarenheter har jag och en kollega satt samman ett utvecklingsmaterial som innehåller både inspirationsworkshops, grupp och individuell coaching. Ett sätt att skapa forum för mellanmänskliga möten mellan kollegor där man diskuterar, interagerar och kommunicerar om andra saker än själva arbetet. Ett byggande av sunda relationer helt enkelt. Om man blir accepterad och respekterad som den man är på sin arbetsplats är det så mycket lättare att finna arbetsglädje och motivation 

Läste någonstans på Facebook idag att om vi skojar med allvaret så blir det så mycket lättare. Och det är precis så jag ser det hela. Att våga beröra varandra med humor och mötas i hjärtliga skratt är en väg som skapar osynliga silvertrådar mellan människors inre. Vi är ju ändå här på jorden samtidigt för att förMERA varandra och inte förMINSKA varandra. 

Humor är dessutom både attraktivt och förlösande

Idag hade vi ett möte med ett företag som ville köpa vårt utvecklingsprogram och förbättra stämningen på sitt företag och det gör mig så glad. Inte bara pga pengarna utan också att vi tillsammans gör vad vi kan för att skapa en lite bättre värld. Vad kan vara större

Häll kärlek där du står - den behövs överallt

Allt gott

Spretigt eller variationsrikt - ja det beror på hur man ser det

Att kasta mig från den ena kanten till den andra är lite av min vardag just nu. Att ena dagen befinna mig på professionella säljmöten där jag säljer ett nytt koncept som manar till förbättring av grupper och arbetsplatser. Och andra dagen hänga i min ateljé och lyssna på märkliga dokumentärer på P1 samtidigt som jag målar av hjärtats lust på stora dukar och tappar kontakt med både tid och rum.. För att tredje dagen möta privata klienter som ska coachas till förändring, utveckling eller bättre självbild. Eller föreläsa på en arbetsplats och sedan avsluta med att spela in ytterligare ett intressant Podcast-avsnitt. 

På min arbetsplats är jag både chef, försäljare, ekonom (nåja) konstnär, coach, lärare, städare, föreläsare, assistent och ja you name it. Vid närmare eftertanke så borde jag verkligen ansöka om löneförhöjning

Spretigt, ja kanske men också otroligt berikande och variationsrikt. Jag tar emot livet med öppna armar och liksom ser vad som händer från stund till stund

Nu ska här packas lite konsttryck som ska skickas imorgon. Sedan blir det Annedalskyrkan och glädjefylld gospelsång igen. 

81 år ung och en av mina största förebilder

När vårblommor generöst och försiktigt börjar visa sig längs våra vägar så öppnas våra hjärtan. Om inte helt så i alla fall en aning. Vi bistra nordbor får små leenden på våra läppar och en förtröstan om ljus ger oss ny kraft och styrka.

Det är enastående vackert att jag har lite svårt att ta emot det. Men jag gör vad jag kan för att uppskatta det varje enskild dag. När denna skönhet finns oss till hands får det mig också att inse att vi behöver vara rädda om vår lilla planet. Sluta förstöra och aktivt göra vad vi kan för att tacka, bevara, uppskatta och förvalta.

En som verkligen alltid arbetat aktivt för kärlek, miljö och fred är konstnärinnan Yoko Ono. En mycket fascinerande kvinna som jag lärt mig mycket av. Den nu 81-åriga ungdomliga, japanska, tokvackra kvinna som vigt sitt liv åt att förmedla ett budskap om medmänsklighet och fred på vår jord är en förebild och vägledare får många av oss. 

Här kommer en affirmation som Yoko skrev på sin hemsida igår och som hon tycker att vi alla borde läsa igen...och igen... och ta vårt ansvar och ta hand om jorden så våra barn och barnbarn har något att förvalta i sin tur och sedan deras barn... ja osv...

"In the name of truth, peace and love,

Our planet is healthy and whole.

We, the people of earth see clearly, hear clearly, think clearly,

Make the right judgement, right decision and the right move

For the benefit of us, our planet and the Universe.

We are now bathing in the light of dawn,

Standing in the heaven we have created together on this planet.

We wish to share this age of joy with all lives on Earth,

As we are one,

United with infinite and eternal love.

For the highest good of all concerned, so be it. "

Yoko Ono Lennon

New York City

For International Women’s Day, 8 March 2014

Nytt avsnitt i podcasten Viktigt på riktigt - om värderingar och hur viktiga pengar är och en gnutta feminism

Äntligen har vi ett nytt fräscht avsnitt att erbjuda i vår podcast "Viktigt på riktigt" Ett avsnitt där vi talar om huruvida pengar är viktigt eller ej, om homofobi, feminism och värderingar som kan vara både djupa och grunda. Vi har förstått också att vi bjuder upp till tanke hos många av våra lyssnare och de vill vara med och diskutera Varsågoda gott folk, lyssna, tänk till och tycka gärna till om det ni hör.

Som en extended version av mig själv

Så har jag då äntligen kommit igång med mitt lilla projekt "utmana-dig-själv-Emma" Ett personligt må-bra-projekt där jag gör saker som ligger lite utanför komfortzonen och kittlar mina sinnen på ett positivt sätt. Jag har ju alltid varit en sjungande person som nästintill sjunger mer än jag pratar (överdriftsvarning) Jag mår så bra av att öppna hjärtat och bara sjunga ut. Har också alltid haft en förkärlek för gospel och den energi den frambringar. Så när en av mina vänner ställde frågan om vi skulle hoppa på Gabriel Forss gospelkör här i Annedalskyrkan i Göteborg kom svaret snabbt J A !

Efter tisdagens uppstart mådde jag som en extended version av mig själv. Som om vildhjärtat i bröstet på mig fullständigt flög fram. Att tillsammans med 300 andra sjunga med glädje och engagemang skapar en euforisk känsla som jag gärna upplever igen...och igen...

Att det är Gabriel som leder gör saken än bättre. Vilken glädjespridare och karismatisk energikälla.

Det här föll mig i smaken kan jag lova.

Kreativiteten har vi alla och den är t o m livsnödvändig för att kunna skapa liv

Det fanns en period i mitt liv då jag trodde att jag kunde välja bort skapandet. Det gick "sådär" kan meddelas för det kändes som om jag höll på att urholkas eller tömmas på all livsenergi som fanns att uppbringa. Jag tappade kontakten med själva jaget och jag letade febrilt efter ersättningsstimulans runt omkring mig. Sedan den lärdomen inser jag att skapandet och uttryckssättet är inte ett val utan snarare ett sätt att leva mitt liv

Jag arbetar ju också med inspirations-föreläsningar och organisationsutveckling av olika slag. Jag är också lärare på en akademi där man utbildar professionella coacher. Jag ser allt det jag sysselsätter mig med som ett slags skapande. Skapande av liv och hjälp till självhjälp. Jag tror att alla människor är skapare av sina egna liv. Och ibland får jag förmånen att hjälpa till att få människor att hitta sin egen inre enorma kraft och kapacitet. Är inte det konst så vet jag inte vad. För mig är det mycket mera värdefull konst än Anna Odells kända konstverk/installation när hon simulerade en psykos på en bro i Stockholm. Är det konst eller mest KONSTigt kan man undra. Nåväl det är ju som vanligt upp till betraktaren

Alla de olika delarna jag arbetar med är i alla fall beroende av kreativitetens enorma källa. Vi besitter ju alla mängder av kreativa impulser inom oss som bara väntar på att få komma till uttryck och få oss att blomma ut till de unika varelser vi är. Vi behöver kreativiteten oavsett om vi arbetar som ledare, administratörer, projektledare, konstnärer, lärare eller arkitekter. Vi behöver tillgång till vår högra hjärnhalva och våga lita på de små subtila signaler som inuitionen sänder ut till oss när det gäller innovativa idéer och kreativa signaler.

Därför anordnar jag också kreativa workshops där man i grupp genom samtal, övningar och skapande får ha utflyttningsfest från vänstra hjärnhalvan och öppna upp för den högra att samarbeta mer med den vänstra byråkratiska logiska hjärnhalvan. Att med modigt hjärta möta sig själv och våga leka sig fram till glädje och kreativitet, helt utan prestation och resultat.

Igår fick jag ett mail från en deltagare som deltog i min senaste kreativa workshop. Jag har fått lov att använda hennes ord och dela med er andra. Ord som dessa är den bästa lönen.

"Jag vill börja med att tacka för en fantastisk lördag förra veckan. jag är fortfarande hög på livet och kan verkligen

inte minnas när jag kände en sådan energi och glädje sist!!! Det känns nytt, annorlunda och speciellt Och, som sagt, det håller i sig än. Idag kom jag på har jag tyst omkring mig, men idag satte på musik, kände lust och mig själv med att dansa "yvigt" och sjunga högt medan jag städade glädje när jag städadeVanligtvis har jag tyst omkring mig men idag satte jag på musik, kände lust och glädje när jag städade. Otroligt!!

Jag är så glad över min upplevelse under förra lördagen. Kan verkligen rekommendera andra att delta på en kreativ workshop med dig Emma. Mötet med de andra deltagarna var också värdefullt.  Ja, det var några ord från mig. Stor kram till dig! "

/ Anette Andersson deltagare Kreativ Workshop

Är det nåt´jag vet så är det att du redan gillar dig själv

Tänk så vackra vi människor är. Nu menar jag kanske inte den här yttre skönheten som ögat först registrerar. Nej jag menar den här inre skönheten som vi alla säger är den "riktiga" skönheten och den ÄKTA skönheten men som vi så sällan i vardagslag premierar.

Vi är så tilltufsade av alla så kallade sanningar som vi tror att vi måste leva utifrån. Vi får inte sticka ut, vi får inte tro att vi är nåt´ och vi får då definitivt inte vara medvetna om vår egen skönhet för då kommer Jantelagen och biter oss i rumpan. Det här är synd för vi är alla vackra och vi är definitivt nåt´. Vi är unika vackra och helt outstanding fantastiska allihop.

"Gilla att gilla Dig själv"

Jag brukar säga att vi måste börja gilla att gilla oss själva. För vi behöver inte börja gilla oss för det gör vi redan på djupet av oss själva och vi föds med visdom om vår egen storhet. Tyvärr luras vi som sagt någonstans på vägen mot vuxenlivet att tro att vi inte får gilla oss själva.

Så varför inte börja idag med att gilla att gilla dig själv. Du är värd det. Och alla som har en sund självbild gör inte bara sig själva en tjänst utan också sin omgivning. Om jag frambringar den bästa versionen av mig själv får jag också ett tillåtande förhållningssätt till min omgivning vilket gör att den också får ta del av kakan. De kan då också i sin tur börja gilla att gilla sig själva och få en sund självbild som sedan smittar av sig till nästa ...osv Vi är alla delaktiga. Den goda kedjan är igångsatt och goda ringar på vattnen sprids. 

Lycka till du härliga människa