Poetiska tankar om livet i allmänhet och välmåendet i synnerhet

De mesta av min poesi hamna i byrålådan men ibland sipprar de poetiska raderna ut till allmänhetens beskådan. Jag älskar att måla vardagen vackrare eller lättare att förstå med poesin som verktyg. Jag är nog en riktigt "sucker" för det poetiska språket och faller handlöst när jag läser någon annans poesi som lyckas slå an på en av mina egna själsliga strängar. När diktjaget i någon annans dikt talar direkt till den delen av mig som kanske inte alltid har ett eget språk.

För något år sedan ringde man faktiskt från radioprogrammet "Karlavagnen" och frågade om jag ville vara med och berätta vad lyriken och poesin betyder för mig och mitt liv. Det var Sven Wollters dotter Stina Wollter som läst min blogg och tyckte om det hon läste. Hon arbetade som en av programledarna i Karlavagnen då. Hon hade nämligen också fastnat för mitt uttryck som jag nämnt i ett inlägg "ibland behöver mina dikter en tavla att landa i" Hon tyckte att det var fascinerande att använda de båda konstformerna poesi och måleri i ett slags gemensamt uttryck. Ja kanske är det lite coolt. Jag har alltid försett mina målningar med ord så för mig ter det sig rätt naturligt. Andra kan tycka att det stör lite att målningarna bär ord eftersom det tar ifrån betraktaren den fria tolkningen. Det kan nog ligga nåt i det också

Jag är nog en rätt märklig filur som bär ett lika brådjupt filosfiskt tänkande som socialt käckt vardagsbemötande. Jag trivs dessutom i de båda delarna av mig själv. Kanske är orden och konsten mitt sätt att hantera detta och förstå mig själv och behålla en slags balans mellan allt detta som är jag. Jag har många gånger under mitt liv förlorat mig själv när jag inte förstått mig själv och mina trasseltankar. Jag har försökt förtränga delar av mig själv istället för att tycka om mig själv så som jag är och bibehålla en mental balans. Jag har trott att egots tankepåverkan är en sanning och låtit det påverka mina dagar. Jag insåg inte att jag äger tanken och ur den uppstår känslorna. 

Idag vet jag bättre. Men det kräver ständigt underhåll av mig själv, mina behov och en villkorslös kärlek till mig så som jag är. Det här måste hela tiden hållas efter på samma sätt som fysisk kondition. Ett sätt, bland många andra, att underhålla detta för mig är just poesi. Andra sätt är meditation, målande, fysisk träning, omge mig med "rätt personer", böcker som inspirerar, förebilder bl a. 

Jahaja så här kan det gå. Jag skulle bara lägga ut en bild med min dikt på och så slutade det med en halv c-uppsats som inlägg. We´ll never know what life brings.

Ha en fin onsdag och förgyll nuet efter bästa förmåga. Det tänker jag göra

kram