onsdag 26 september 2012

"Så kommer alla känslorna på en och samma gång"

"Så kommer alla känslorna på en och samma gång"

Ja så skrev han ju Per Gessle i låten med samma namn. Ibland är det ju verkligen så det är för oss människor. har ni tänk på det någon gång. Nu är ju jag förvisso en HSP-person så för mig blir det kanske tydligare än för er som inte har förmånen att vara just High Sensitive Persons.(jag tycker om att se det som en förmån och en tillgång) Nåväl, de senaste dagarna har det känts som om jag kastats omkring i en torktumlare av extra turbulent karaktär. Jag har kastats mellan förvåning, sorg, ilska, empati, glädje, besvikelse, tacksamhet och en liten dos hederlig gammal vanlig ilska faktiskt. Allt har samsats inom ramen av mig och inom ett tidsperspektiv på tre dagar. Wow, omvälvande men också fascinerande. 

Jag ser ju idag på känslor som något som passerar via mig, inte som något som ÄR jag. Det är väldigt gott att känna en distans till sina känslor för det betyder då också att jag vågar känna dem och vara i dem när de kommer eftersom jag vet att det är just NU jag känner så här. Detta vill säga mig något och jag lyssnar in vad som känns, upplever det och snart har det passerat.



Kanske är vi inte de samma efter att en rejäl känslostorm passerat men det gör inget för vi människor är levande varelser som ska leva i utveckling och ständig förändring för att både vi själva och mänsklighetens ska fortsätta utvecklas. Stagnation är vår fiende och inget vi kan sträva efter så länge vi vill leva i flödet av livsenergi. För att något är annorlunda betyder inte att något är dåligt eller sämre.

En av upplevelserna jag kände under dessa dagar var en besvikelse och sorg som idag redan bytts ut till en glädje och en insikt om att detta kommer att leda till något mycket bättre än det jag då trodde var bra. Om jag hade krampaktigt hållit fast vid det gamla och låst mina sinnen och mina känslor för utveckling är jag inte alls lika säker på att jag kommit till denna insikt så snabbt.

En annan ny insikt som jag fått är att det är ingen garanti att jag betyder jättemycket för någon som för mig betyder jättemycket. I alla fall inte på samma sätt.  Bara ett konstaterande som jag absolut inte kan göra något åt utan bara fortsätta låta hjärtat vara vidöppet för kärlek utan att tänka att den måste vara besvarad på exakt samma sätt. Alla våra band är ju olika och vi älskar på olika sätt. Det är en mänsklig frihet och rättighet. Det behöver ju heller inte betyda att dom inte tycker om en, utan bara att dom gör det på ett annat sätt. Det bästa sättet att få en vän är ju att vara en, så jag försöker fortsätta att låta dessa personer vara lika viktiga och funderar vad jag kan lära mig av detta som gör mig starkare och klokare i framtiden. Kanske har jag en bidragande orsak till detta t o m vad vet jag. För även om inte jag är lika viktig för dem betyder det ju inte att de förändras som människor eller tappar sitt värde hos MIG i min kärleksbank. Det viktiga är att jag är rädd om dom som betyder och det ÄR jag. Kanske luddigt men behövde skriva det. Livets skola har så coola ämnen att ta del och lärdom av Eller hur?

Jag fick också under dessa dagar erfara något vackert som gjorde mig både rörd och inutivarm. Det är själagott och hjärtevarmt intill bristningsgränsen när någon visar sin uppskattning utan egentlig anledning. Fick nämligen ett litet paket i brevlådan igår från en vän jag lärt känna via nätet som "bara därför att" Hon skickade mig en gåva i form av ett peace-smycke som hon tyckte passade mig. Oj så rätt hon hade. Tack från hjärtat fina Susanne Båvner. Du är en stjärna <3

Jag har också under denna period fått flera nya erbjudanden om föreläsningar. Det gör mig alltid så glad att det jag pratar om uppskattas av andra. Kanske extra mycket när de, som dessa, var på rekommendation av andra som varit och lyssnat på mig och varit jättenöjda. Det är kärlek, bara det.

Så där ja,  nu ska jag hoppa vidare rakt in i min onsdag med mina känslor som ett löst hängande bagage. Ett bagage som kommer att bytas ut mot nya stormar, tankar och känslor. Livet går upp och ner och jag fascineras och hakar på. Spännande resa det här, eller hur?

Kärlek till er alla och var för guds skull rädd om varandra och visa de du älskar att de är viktiga. Det behöver vi alla få veta

7 kommentarer:

  1. Jag kan inte skriva lika inlevelsefullt som du Emma, men jag är oxå en HSP-person och har även en annan diagnos...men det här med känslostormar upplevde jag nu när jag var så sjuk och inte visste riktigt hur det skulle sluta. Ena stunden sörjde jag min egen död och nästa stund var jag nästan hysteriskt glad att jag levde och att jag fick den bästa tänkbara vård på det bästa sjukhuset i Sverige. Men ändå dalade jag ner igen...tänkte att läkarna kan ju faktiskt inte utföra mirakel...jag skall nog dö i alla fall.
    Det är jobbigt att inte kunna hålla sina känslor i styr och att alltid överdriva antingen åt det ena eller det andra hållet. Nu är jag ju hemma...men är väldigt medtagen. Det är inget fel...det tar ca tre veckor att bli återställd sa dom till mig när jag åkte hem...men ändå kommer tanken emellanåt...tänk om dom har missat nåt..
    Det finns inte en chans om jag tänker realitiskt...så som jag tjatade..;-) Kram !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Pirjo
      jag känner igen det där. Tyvärr. Man fångas och översköljs av känslor som man inte ha kapaciteten att styra eftersom man är i ett känsligt och utsatt läge där nerverna hänger på utsidan. Jag förstår att det varit både omtumlande och tröttande för dig. GLad att det gått så bra som det gjort ändå och jag är helt övertygad om att du kommer att vara återställd inom kort. Det här är nog lite av HSP:ns baksida men jag skulle inte heller vilja vara avstängd och evigt jämn för så många av dessa människor har inte förmågan att känna doften av våren första viol, kan inte iakkta färgen på natthimlen eller saknar förmågan att ge sig hän totalt i kärlek och hängivelse. Myntet har ju alltid två sidor
      kramar till dig och krya på dig

      Radera
  2. Känslostormar var ordet....och just nu verkar dom vara på modet :) Läst om samma hos flera bloggare *kram* Ps. Började äntligen på din bok idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jahaja...itne bara jag alltså...hm kanske hösten som gör nåt med oss känslomonster..hehe
      kramar och hopp om god läsning
      Berätta vad du tyckte sen

      Radera
  3. Men visst är det väl märkligt...jag hade en session hos min terapuet i veckan och vi pratade just om detta.
    Efter mycker upp o ner i livet, så tar jag mig också alltid en funderare...-hm jaha vad ska jag nu lära mig av detta?
    Jag tillhör nämligen också numer den skara människor som tror att det mesta i livet sker av en andledning.
    Låter kanske lite märkligt i min situation, men det hjälper mig faktiskt vidare i livet :-)
    Kram på dig Emma

    SvaraRadera
  4. Hej på er alla!
    Jag är (eller har varit iaf!) er raka motsats, och jobbar stenhårt med att Känna och Leva istället för att rysa genom varje dag.
    Ni är otroligt privilegierade som känner alla dessa saker, även om jag förstår att det är jobbigt, men motsatsen är hemsk! Att knappt ens kunna känna nåt för sin familj, sina barn, så mycket jag missat... Och allt för att man inte kan bearbeta saker på ett bra sätt.
    Nej underbara känslor, låt de komma och vända uppochner på mitt liv <3
    Stora kramar från A

    SvaraRadera
  5. Tänkvärt det där om insikten om att andra kanske inte känner lika starkt som man själv eller vise versa. Och att faktiskt acceptera det. Har aldrig tänkt i de banorna!

    Kram Lena

    SvaraRadera