torsdag 20 september 2012

Höstens vemodiga armar runt min själ


Ja jag vet att jag ofta talar om hösten och vad den gör med mig. Jag ÄR en höstmänniska och jag finner en slags förtröstan inneboende i denna ljuvliga årstid. Dock är jag inte helt odelad till höstens påverkan. Visst bor det ett vemod i hösten för mig som för så många andra, men skillnaden är nog att jag har en vemodig sida inom mig som behöver få sitt utlopp. Hösten blir då som en gammal vän som lägger sina armar omkring min själ och säger att det är ok att känna en tyngd, en melankoli och en bräcklighet. Den möter min sida av djup och jag kan med ett inre lugn landa, tända ljus, ikläda mig sköna yllekofter och raggsockor. Jag kan vandra i ett lugn och iaktta det skådespel av allsköns färger som naturen bjuder på. Insupa dofterna som är magi och äta äppelkaka med vanlisås av svenska äpplen med himmelsk smak.

Att på höstkanten få plocka in sommarens sista vildrosor och binda en bukett till köksbordet
skapar en heavenly myskänsla

Kanske är det ändå det kärva nordiska vemodet i mig som faktiskt får sin balans via hösten och en motvikt mot sommarens glättiga glad-dagar då allt ska ske på något märkligt sätt. Jag skriver nog som mest poesi om hösten också tror jag. Förvisso skriver jag alltid men kanske att poesin blir som bäst när jag lullar omkring i mina höstkläder och njuter av lugnet som infinner sig.

Krypa opp i soffan med favoritkoppen, tända ljus och en kopp kaffe eller te är
också lite extra gott under hösten

De jag saknar, saknar jag alltid som mest om hösten också. Det är ett konstaterande och det är ok. Det finns ett lugn i att konstatera att jag saknar nån som försvunnit ur mitt liv på ett eller annat sätt men att jag bär vår tid tillsammans inom mig likt årsringarna på ett träd. Ett lugn även där alltså. En acceptans och ett själsligt, mänskligt lugn av ro. Och det är alltid om hösten jag brukar känna att farmor sitter i sin himmel och vinkar glatt till mig samtidigt som hennes hjärtliga skratt ekar mellan trädtoppar och nattljusstjärnor.
Ja jag behöver hösten och jag älskar att vara i den. precis som den är. Även om den inte är strålande alla dagar så bär den ett lugn som passar mig

Alltså dessa kängor is to die for. Så galet vackra att få strosa
 runt bland färggranna höstlöv med

Att få ta höstpromenaden i den här koftan/ponchon skulle jag inte säga nej till

Så vad är hösten för dig? 

Kanske håller du med eller kanske tycker du att det bara är en mörk, blöt passage till julen. Berätta gärna och dela med dig.

Höstkramar

9 kommentarer:

  1. Underbart inlägg!! Jag håller absolut med. vemod är vackert -- det djup man har inom sig skapar all fantastisk konst och färger ... Jag tror bestämt jag ska ta fram målarpenslarna

    SvaraRadera
  2. Du beskriver MIN känsla för hösten på ett varmt, innerligt och alldeles alldeles underbart sätt!! Precis så känner jag också!
    Jag är en rastlös själ och hösten ger mig den själaro jag så väl behöver. Då kommer stickningar, tyger, ord och färger fram!
    Och Du, de kängorna står det Emma skrivet på!
    Varm kram,
    Pia

    SvaraRadera
  3. Underbart skrivet - som vanligt :)
    Precis som du :)
    Och - visst kan hösten vara skön - med mys, levande ljus :)
    Och - att kura och mysa - ensam - eller med nå'n vän :)
    Och - javisst, håller med dig, så fina kängor och ponsho :)
    Jag har faktiskt hittat en jätteskön poloponsho på Second Hand, så mysig så - varm o go :)
    Så - visst kan även hösten vara skön o mysig ....
    Men - jag är nog ändå mer för vår o sommar, trots allt :)
    Skön höstkraamis med värme och sol - från mig i Viken,
    :D

    SvaraRadera
  4. Hösten har sina ljusa punkter. En gång trodde att jag var höstmänniska. Men de senaste åren har jag klart varit en vår- och sommarmänniska :). Kram och njut av höstliga dagar

    SvaraRadera
  5. Så otroligt varmt och vackert skrivet och för att inte tala om bilderna. Kängorna!! :). Tyvärr bidde det något fel så jag kunde inte lyssna och se hela tapen, men är övertygad om att det var lika vackert som det övriga <3.
    "Vackra" höstdagar kan ju få vem som helst lyrisk, men föredrar ändå vår och sommar :). Ha en fortsatt skön höst...kram//Anki

    SvaraRadera
  6. Älskar hösten - belöningen för att man genomlidit ytterligare en sommar.
    Jag tror vi skandinaver är vemodigare än andra. Det är ju inte en slump att t.ex. Leonard Cohen har sin trognaste publik här.

    SvaraRadera
  7. Jag älskar hösten, såväl vemodet i den som lättheten i en krispig dag. Jag njuter den i stora klunkar och med god äppelpaj..

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  8. Tack alla goa fina ni som läser och kommenterar. Ni föryller den här bloggen och jag blir så innerligt glad för er delaktighet.
    Kul att ta del av era känslor inför hösten också
    Tillsammans är vi oslagbara
    kraaaamar till eder alla faderalla
    Emma

    SvaraRadera
  9. Vad är det för märke på koftan/ponchon? Vet nån var den finns att köpa? Den är såååå fin.

    SvaraRadera