Good days and bad days are all welcome....thats life...

Man brukar definiera sämre dagar som BAD DAYS. Igår hade jag en sådan. Ni vet man vaknar och borde gå och lägga sig igen i mjukisbyxor, sköntröjan och dra ett gammalt insnoozat täcke över sig istället för att utmana dagen. Självklart gör man inte det. Jag gick istället upp och mötte dagen glad i hågen och intet ont anande om att ungefär det mesta skulle gå åt pipsvängen. Nu pratar jag dock om triviala småsaker i sammanhanget som jag idag förstår är helt nödvändiga för att vi ska märka skillnad när vi har en BRA dag. 

Fick skäll av flera kunder som var besvikna och upprörda på kollegor (alltså saker som inte jag kan vare sig påverka eller bära ansvar för). Tabbade mig totalt och glömde en väldigt viktig sak som skulle göras på förmiddagen igår och som jag först vid 15.30-tiden upptäckte var ogjord.  Huvudvärk, Kände mig tung, ful och allmänt trött. Katten Bironessan Kalsong kissade på mitt täcke. Samma tokhärliga (not) löpkatt har också skrikit högljutt hela natten för att hon vill träffa en kattpojke vilket gjort att det där med sova var en utopi. 

Ja som ni hör är det ändå småsaker i sammanhanget men när de hängde ihop i ett mindre vackert pärlband och "förgyllde" min dag var det mindre önskvärt.

Idag är det en ny dag och det är bara att spotta i händerna och inse att det är BRA att få lite mothugg i vardagen som gör livet lite mer al dente och spännande. Hur skulle vi annars märka skillnad när dagarna är UNDERBARA. Vilket de oftast är faktiskt. Jag menar, framgång skulle ju inte finnas utan motvikten av misslyckanden. Och ännu mer spännande är tanken:

 Ett dåligt resultat är bara ett misslyckande när vi väljer att definiera det så. 

Eller hur? Visst är det intressant hur vi kan välja att möta våra utmaningar. Jag är som ni redan vet en rätt obotlig optimist men även jag är fullständigt felbar och mänsklig på alla plan. Ibland är det då gott att konstatera att idag är en skitdag och det är ok. I morgon är en ny dag och jag är tacksam för allt jag får uppleva. Och sätter jag mina s k motgångar i perspektiv är nog ändå småpotatis ett bra uttryck. 

Perspektivtänkande är ett fantastiskt verktyg som kan få många motgångar och vardags-gnällanden att minska i omfång och bli synnerligen hanterbara saker som man med tacksamhet kan ta sig an och gå vidare.

Brukar du använda dig av perspektivtänkande och plocka ur saker ur sitt sammanhang och faktiskt inse att det som känns jobbigt är ingenting jämfört med något annat som är mycket värre? Har du förmågan att knacka dig själv på axeln emellanåt och säga "men hallå där, är det här så otroligt jobbigt EGENTLIGEN?"

Livet är ju till för att upplevas i alla färger och på alla nivåer. Vi formas av allt vi får ta del av och blir därigenom ganska fantastiska. Och vi behöver ju inte ens vara perfekta för att vara alldeles underbara. Eller hur?

Love