onsdag 18 maj 2011

Jag tar mig själv på bar gärning ibland

Ibland kommer jag på mig själv med att glida ur allt jag tror på. Jag tar mig själv på bar gärning. Med vad kan man undra - jo jag kommer på mig själv med att inte leva som om den här dagen vore den sista. Jag har lovat mig själv en gång för länge sedan att MITT liv ska L E V A S. Inte överlevas, hållas ut, bitas ihop utan levas som om den här dagen vore den sista. Göra de saker jag känner är JAG. Njuta i det lilla. Bryta där det känns fel.

Vardagslyx, njutningslycka, glädjechocker, tacksamhetsritualer, galenskapsinfall och allt som jag känner gör livet till ett kul kalas. För vem har sagt att vardagen måste vara lite gråare, jämnare och tristare än helgen t ex. Vem har kommit på den dumma iden att använda "finkopparna" endast vid födelsedagar och kalas. Och appropå kalas, vem har bestämt att man bara har kalas när någon fyller år. Varför inte kalasa lite när man har lust ork och tid. Det finns alltid något härligt att fira. Varför inte fira att vi fick vakna till ännu en dag här i livet. Det är ju trots allt ingen självklarhet.

Hur kom man på den trista iden att införskaffa FINKLÄDER som bara ska användas "till fint" som man brukar kalla det. No way - använd närhelst du har lust. En helt vanlig tisdag kan bli hur mysig som helst om du faktiskt tar på dig den där supersnygga klänningen till jobbet som gör dig både, glad, snygg och jäkligt strålande. Life is now. Förgyll dig själv, dina kollegor och din omgivning med vardagslyx.

Gör som jag - gör en härlig kaffe latte i favoritkaffeglasen och toppa med vispgrädde och kanel just därför att det är så obeskrivligt gott.

Bjud på en hembakt sockerkaka till fikat på jobbet en supervanlig onsdag just bara därför att göra den här onsdagen lite skönare. Strunta i dammsugningen en torsdag och gå till havet och meditera till tonerna av vinden, havet och alla skrattglada måsar.

När jag kommer på mig själv med att falla in i någon slags beige-grå vardagstristess de luxe med inrutade gnällrutiner och halvtaskiga förhållningssätt påminner jag mig själv att livet är en fest och att leva som om den här dagen vore den sista.

Njut ...lev...känn...hoppa lite...och var lite wild n´crazy här mitt livet. Det blir så ofantligt mycket roligare. Var den förebild du själv skulle vilja ha.

Tack alla sköningar för att ni finns och för att ni läser min blogg. Det glädjer mig i hjärtetrakten :)

Love

7 kommentarer:

  1. Love right back! & var stolt över din insikt&medvetenhet den bär långt!

    SvaraRadera
  2. Dina ord är underbara! Jag försöker tänka så som du beskrev, men det tar sin tid.. har känt mig lite hjärntvättad, liten och på grund av jantelagen blivit styrd.. nu känner jag att min själ inte mår bra.. så jag har börjat känna efter mer vad JAG vill uppnå! Så att läsa din blogg peppar mig! TACK från Sandra i Umeå!

    SvaraRadera
  3. Du är underbar med dina "rätt tankar"
    Blir alltid nytankad när jag hälsa på här i din fina blogg
    Tack för påminnelsen. Kram Ceilia

    SvaraRadera
  4. Vilket helt fantastikt inlägg! Jag tar med mig det på min väg genom livet. Mina tankar finns redan där men ibland är påminnelser viktiga. Det gäller att inte tappa taget :) Livet ska inte bara vara en fest, det ska vara en dans på rosor också!

    SvaraRadera
  5. Tänkvärda ord - som alltid :)
    Och väl värda att ta och anamma :)
    Jag försöker faktiskt att må bäst, vilken dag det än vara må - och dammsugaren är sååå ledsen på mig just nu . . .

    SvaraRadera
  6. Håller med! När solen skiner och dammtussarna tagit över, då skapar jag korsdrag. Min kära mor och konstnär lärde mig att njuta genom att alltid göra det roliga först. Men visst är det lätt att halka in i måste spåret. Speciellt om livet plötsligen attackerar en med färglösa inslag!
    Tid är vad vi väljer att göra den till, precis som du skrev. Måndagar heter bara så, resten är hur vi väljer att uppleva den.
    Jag hänger på din uppmaning - ska genast gå och göra lite mys för att sen sätta mig i solen - igen. Ha en fritt val skön dag!

    SvaraRadera
  7. Jag tappar också bort mig själv ibland.. ser det som en del av resan, att utmanas och hitta tillbaka eller hitta nya vägar...

    Varmaste kramen från Liv

    SvaraRadera