(Sjuk)ligt trist

Ja, jag klarade mig så länge från feber och förkylning trots att alla omkring mig varit drabbade. Jag har skrytit om mitt fenomenala immunförsvar men nu blev det då min tur i alla fall. Mitt i all flytthysteri rinner näsan och ögonen konstant, läpparna svider, feber, ont i kroppen och helt slut. Bara att gilla läget och låta kroppen vila.

Kanske mest typiskt var nog att jag skulle träffa de två fina bloggvännerna Vida och Di imorgon och det kommer att få ställas in för min del. Thats life, men otroligt trist :( Jag hade behövt deras sköna energi just nu.

Passar på att bjuda er på en av mina dikter att värma er med i vinterkylan

* * * * * * * * * * *
När gryningslängtan väcker världen i Dig

I varje ny och oanvänd dag
vilar den vibrerande tilltro du tappat

Våga stanna, känn smärtan tills den klingat av
likt ett sorgset gitarrsolo i ensam solnedgång
var inte rädd

Du är så mycket mer än din trasighet

Allt är i ständig förändring
och känslan av frid är alltid vid sitt mål
så jaga inte

Försiktiga andetag av mirakel och liv
tecken i tiden som väntar sig framåt

I dig föds ständigt det nya
och i oss bor allt det vackra
som vi trodde att världen saknar

Evigheten är greppbar
och vi är en gnistrande del av

Så håll mig nu så springer vi mot ljus, stjärnfall
och månens längtande leende

Allt börjar om igen
och kärleken du ständigt letar efter
är Du

/Emma

* * * * * * * * * * * *

Love to you all