Konst av olika slag är helande läkande och skapar osynlig trådar mellan oss människor när vi känner igen oss i det vi upplever. Sedan om det är måleri, foto, installation eller musik spelar mindre roll. Men för mig är konst livsviktigt. Det har hjälpt mig att förstå mig själv så många gånger.
En av dom som skrivit sig in under huden på mig är Lasse Winnerbäck.
Den här låten har jag så många gånger känt igen mig själv i och landat i en slags tillit till alltihop
Jag fattar alltihop
om du går ut i solen
och sätter dig en stund
för att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt
för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
att jag är lika vilsen
och för att jag aldrig sa
åh, jag fattar alltihop
åh, jag fattar alltihop
om du sitter och skriver nu
på långa kloka brev
om vad vi hann och inte hann
och allt som aldrig blev
om citronerna och träden
och långa vägar bort
om tid som går och inte går
om lust som kokar torrt
åh, jag fattar alltihop
åh, jag fattar alltihop
om du repar upp historien
fast den är så dum
om att klia tills det blöder
på en och samma punkt
det där var nån annan
det där var inte jag
förlåt tusen felsteg
den enda som jag kunde va
åh, jag fattar alltihop
åh jag fattar alltihop
åh jag fattar alltihop
åh jag fattar alltihop
/L Winnerbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar