tisdag 6 december 2016

Vem du anser att jag är har jag inte med att göra över huvud taget



Möten och människor är något som fascinerar mig ständigt
Jag växer i möten. Och har självklart även så många gånger krympt i möten. Men det är ju på något sätt i själva mötet som vi blir till.
Det är i mötet med en annan människa som vi kan spegla oss och möta oss själva i relation till omvärlden.

Egentligen är det ju dock en slags illusion att när två människor möts så möter vi varandra.För när två människor möts så möter vi ju oss själva. Ja jag vet nu krånglar jag till det lite. Jag älskar ju att göra det som ni säkert förstått vid det här laget

Men jag tänker så här. När jag möter dig så möter ju jag en bild av dig som jag själv skapar. Jo jag gör faktiskt det. För jag möter ju inte DIG utan jag möter en bild av dig utifrån vem jag är och de preferenser och referensramar jag själv har. Vi kommer inte ifrån det. Våra berömda fördomar har ju självklart också en stor påverkan på vem jag anser att jag möter. 

För om det inte vore så här så skulle alla människor uppfatta alla människor på samma sätt. Eller hur?! Men det gör vi ju inte. Om ni skulle möta mig på gatan idag så skulle ni alla har olika uppfattningar om vem ni möter. Vissa påtagliga yttre attribut skulle förmodligen vara det samma som t ex glad, framåt, dalmålspratande och social. MEN nu kommer det roliga. Alla skulle inte se det som positivt utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. De kanske tycker att jag tar för stor plats, är provocerande glad och att dessutom dalmål är det värsta som finns. Och vips så blev upplevelsen av mig något dåligt. Medan någon annan kanske tänker vilken skön, naturnära dalkulla som ser glad och udda ut. Och vips så var upplevelsen av själva mig rätt angenäm. Men ingen av upplevelserna i mötet är mer eller mindre rätt. Är ni med?

Vem jag är inför mig själv är det viktiga, och vem du anser att jag är har jag inte med att göra. 
Och vem du är inför dig själv är det viktiga, vem jag anser att du är har du inte med att göra. 

Och ju tryggare vi är i oss själva desto öppnare är vi faktiskt i mötet. Och ju öppnare vi är i mötet med andra desto mindre präglingar och fördomar dömer vi andra med. Det är DÅ vi kan möta varandra istället för att bara skapa en massa bilder/illusioner av vilka vi tror att andra är. Andra får alltså en chans att visa vilka de är innan vi dömer, bedömer och värderar.

Så när du möter någon nästa gång försök att möta utan att tycka. KÄNN vem du möter istället för att TÄNKA vem du möter. Det ger så mycket mer spännande möten och vi får ett större utbyte av andra istället för att bara spegla oss själva och våra gamla präglingar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar