Året börjar samla ihop sig och dra sig mot sitt definitiva slut. Det bor alltid ett vemod i sådant här för nostalgiker som mig. Men jag har lärt mig att jag är både vemodig, nostalgisk och lika full av deep shit som av glätta, lättja och humor Jag är nog en rätt komplex figur som inte är helt lätt att tas med om man vill känna mig på riktigt. Nåväl nu kom jag ifrån ämnet igen. Jag skulle ju summera året och öppna ögonen inför året som kommer. Det är alltid lite kul att göra bokslut och stämma av. Här är förresten förra årets lilla avstämning om ni vill ta del av den också.
Nå vad tar jag med mig från året som gått då. Ja det har innehållit rätt mycket smärta faktiskt. Jag tullade på mina mentala reserver rätt hårt och kände mig lite utbränd och nästintill vidbränd faktiskt. Eller för att vara ärlig, om jag hade gått till en läkare hade jag garanterat diagnostiserats med någon slags stressrelaterad åkomma som utbrändhet eller depression. Men "duktig flicka" gjorde ju inte det. Men däremot drog jag i bromsen och plockade bort saker som jag inte hade plats och tid för. Jag såg att den berömda väggen var i antågande så åtgärder vidtogs gudskelov
Det här året har också varit tuff på flera andra sätt. Familjen drabbades av en sorg som slog hårt, bredde ut sig och gjorde ont som fan. Mina barnbarn förlorade sin älskade farmor alldeles för tidigt. Men jag tittar upp mot universums oändlighet med jämna mellanrum och lovar Anita att jag ska sköta det här och vara både farmor och mormor så gott jag kan. Jag lovar också att hålla hennes minne bevarat och levande. Alla dom som lämnat oss finns så länge hjärtat minns. Kanske gör det mig ändå mest ont för honom. Han den fina långe svärsonen som förlorade sin mamma. Livet smäller till oss ibland och vi vet aldrig när. Men jag tänker att alla som gått vidare på något sätt finns kvar i vårens första vitsippa, i de svalkande havsvågorna i juli, i de försiktigt singlande snöflingorna i gatljusen i januari och i alla färgsprakande höstlöv i oktober. Så måste det bara vara, annars står jag inte ut.
2016 bjöd också på många vackra stunder av livskraft, glädje, skratt och kärlek i oändlighet. Och jag känner stor och evig tacksamhet för detta
Vad vill jag ha ut av 2017 då tro. Jo det här mina vänner är året. Alltså 2017 is da shit, jag lovar. Jag har känt det ett bra tag. Och när jag fick min kalender inför året i min hand blev det så påtagligt att det här är förändringens år och nu jäklar kommer det hända grejer. Jag öppnar mina sinnen och åker med.
Det här planerar jag och ser fram emot att uppleva under det stundande året som är i antågande:
Ställa ut min konst ett antal gånger
Åka på kloster-retreat
Hålla utvecklings och kreativitetskurser
Hålla ännu fler föreläsningar
Många existentiella samtal över levande ljus
Jag ska vara modig och göra ännu fler galna saker
Dansa barfota och naken i daggvått gräs i gryningen
Betrakta otaliga rosa skymningar
Lära mig lira gitarr
Tatuera min vänsterarm
Möta våren i Rom
Jag ska leva ännu mer utifrån ren, hudlös KÄRLEK
Jag ska v följa hjärtat i ALLA lägen
Jag ska yoga ännu mer
Jag ska krama ännu fler människor
Jag ska arbeta ideellt på Stadsmissionen
Jag ska hängmattehänga i skogen massor i sommar
Jag ska också göra en del förändringar som är lite för hemliga för att nämnas här men tids nog så får ni veta
Så ja 2017 jag frustar lite som en häst inför ett lopp på Solvalla. Nu jäklar blir det åka av. Jag gör mig redo, hjärtat är öppet.
Bring it on - nu kör vi
Vackraste du <3. Tror 2017 blir allt du någonsin önskar.. och du skriver så fint om att hålla farmor levande och minnas att de finns överallt. Men visst saknar man dem här. Jag hoppas du återhämtat dig på det vis du behöver från vidbrändheten, nuddade farligt mycket på den men det är många år sedan nu och sen har det aldrig gått lika långt även om jag varit för nära vissa perioder.. jag arbetar på att brinna lagom, bromsa tidigare och sänka de där kraven som jag ibland envisas med att ställa på mig själv. Varmaste kramen från Liv
SvaraRadera