Ibland får jag lite sådär gulligt låg självkänsla som kryper upp över axeln. Då kan jag plötsligt känna att hjälp de jag älskar och har investerat jättemycket kärlek i har inte samma kärlek för mig. Nu tänker jag på vänner, släktingar, kollegor, syskon och liknande. Men sedan stannar jag upp och inser, nej det är klart att de inte har. De har ju sin kärlek och sätt att älska på. Deras kärlek kan aldrig se ut som min. Vi omsätter, prioriterar och yttrar ju alla kärlek på olika sätt. Min kärlek kan inte vara beroende av huruvida andra älskar mig tillbaka. Så min kärlek som bor i mig den behöver jag vårda och omsätta på ett sätt som gör att jag mår bra.Och vill inte andra besvara den på samma nivå så är det irrelevant. Jag tror att vi behöver öppna hjärtat och omsätta den kärlek vi känner för andra oavsett hur den besvaras, Så länge ingen förminskar oss eller beter sig illa förstås. Men i sådana lägen löser det sig självt. För då drar kärleken sig tillbaka och minskar per automatik i omfång. Och om vi har förmågan att lyssna inåt så känner vi även igen den signalen
Så om du håller av någon,gör det av hela ditt hjärta. Och fundera inte huruvida hen känner exakt samma sak för dig eller om du har samma betydelse i dens liv. Gå bara all in och låt kärleken omsättas för vi har alla olika sätt att älska, bry oss om och hålla av på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar