torsdag 22 september 2016

Där de som sprang in i väggen borde ha stannat




Idag var dagen då jag drog i bromsen. Jag kände att där jag befinner mig just nu är platsen där de som sprang in i väggen borde ha stannat. Så jag stannar. Jag måste andas, vila, läka, helas och vänta in mig själv. Jag fostrar mig till att göra en sak i taget. Befinna mig kroppsligt och mentalt på samma plats. Det är ju en enorm skillnad på att befinna sig och att närvara. På sistone har jag sprungit fort, fort med livsvindarna fladdrandes i håret utan en tanke på att stanna upp.

Vi har ju alla så olika stressreceptorer och inre barometrar vad gäller stress. Det som tröttar ut mig kanske inte alls är "någon match" för dig. Det viktiga är inte att vara den som håller ut längst. Det viktiga är att vara den som vet och känner sin inre gräns bäst. Vi kan inte räkna med att få förståelse och medhåll från omgivningen när vi väljer att sätta stopp. För de bedömer och värderar utifrån sina egna premisser inte utifrån mina förstås. 

Jag är dessutom en HSP person som är högkänslig för intryck, påtryck och avtryck av allehanda slag. Detta resulterar i att jag slås ut rätt hårt av för många intryck och bombarderande yttre distraktioner. Jag gör jättemånga roliga saker, det är det ingen tvekan om. Men det hjälps inte. Min kropp och jag behöver leva livet i ett tempo som stämmer överens med min inre livspuls och takt. Kroppen försöker prata med mig genom fysiska påtryckningar, och säga "slå av på takten snälla du". Och jag lyssnar och agerar utifrån detta. Kroppen har aldrig fel. Den säger ifrån när vi inte förstår bättre. Det känner jag tacksamhet på djupet för. Om jag inte kan vara sann, inkännande och ärlig med mig själv hur ska jag då kunna vara det med andra.






16 kommentarer:

  1. Bra att du lyssnar, bromsar och inte kör på utan inser att det du behöver, behöver du NU. Det är ju härligt med livsvindarna i håret ibland men det är också väldans viktigt att hämta hem däremellan. Varmaste kramen till dig finaste du <3.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det så. Det är ju såå lätt för oss som gärna "brinner" för saker att inte riktigt känna fartbegränsningarna ibland. Tack vännen och kram till dig

      Radera
  2. Tack, det där behövde jag höra idag. Varm omtanke till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad om jag kan inspirera. Tack. Allt gott till dig Sat Nam

      Radera
  3. Så bra att du drar i bromsen i tid Emma. "Det bästa du kan spara tills du blir gammal är dig själv" <3 Kram Gisela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jösses vilket fint uttryck "det bästa du kan spara tills du blir gammal är dig själv" Klokt. Tack och kram

      Radera
  4. Helt rätt!
    Om inte DU är viktigast i DITT liv, vem är det då?
    Ta hand om dej ❤

    SvaraRadera
  5. Finaste Emma.♥ Vad bra att du lyssnar på kroppen och drar i handbromsen. Något som inte alltid är så lätt när man vill så mycket. Var rädd om dig kära vän.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen varma tack rara människa. Ja jag har varit hemma ett gäng dagar i rad nu och faktum är att viktiga insikter börjar landa inom mig till följd av detta...kram på dig <3

      Radera
  6. Vi är nog många som behöver lyssna till dina råd. Det är viktigt att skilja på HÄRvaro och NÄRvaro. Var rädd om dig.

    SvaraRadera
  7. Kloka ord och råd - som alltid från dig du kloka ängel :)
    Håller med Basilica Maud - ska ta till mig dina värmande råd, nu när hösten snart är här :)
    Kram och fortsätt sprida din klokskap du jordiska ängel :)
    Från mig i min f n soliga Vik,
    :D

    SvaraRadera