Revisorn vill att jag ska ta ställning om jag ska lägga lite av mitt företags pengar i periodiseringsfonder, ekonomen på mitt andra jobb talar om avstämningar, genomgångar och ekonomiska upprensningar, framför mig ligger skattedeklarationen för mars som ska göras omedelböj och jag borde se över mitt pensionssparande och det vanliga sparandet...ZZZzzzzzzz
Ja mina vänner det här är inte sånt som min konstnärsfria själ vill vare sig tänka på eller syssla med kan villigt meddelas. Hjärnan fullständigt skrumpnar ihop och mitt personliga engagemang och min inre passion somnar in och trubbas av. Jag gör det dock med en viss motvilja och inser att allt här i livet inte kan vara rosaskimrande, vanlijdoftande och underskönt. Jag menar, inget finns ju till utan motvikt från sin motsats. Vi skulle ju inte veta vad glad var om inte ledsen existerade om ni förstår hur jag menar. Så ostimulans och tråkighet måste få existera för att jag sedan ska kunna känna igen dess motsats. Alltså fyller det en viss funktion i mitt liv trots allt.
Vad jag helst vill använda min tankeverksamhet till och lägga mitt fullständiga fokus på är bland annat detta :
*Nya motiv som ska målas,
*poesi som ska skrivas,
*promenadstigar som ska upptäckas,
*nya restauranger och fik som ska besökas i min nya fina västkuststad,
*klienter som ska träffas och hjälpas framåt på livsvägen,
*människor som ska kramas,
*hundar som ska busas med,
*'spännande kurser som ska ledas,
*goda viner som ska inmundigas,
*alla daggvåta gräsmattor som ska beträdas med bara fötter,
*böcker som ska läsas,
*böcker sonm ska skrivas,
*djupa samtal som ska genomföras i skenet av tända ljus,
*fina familjemedlemmar som ska tyckas om med hjärtevärme
*gräddkyssta kaffelattekoppar som ska drickas
*och alla långa sköna stunder vid staffliet som ska avnjutas
Det är så själagott att tänka på alla glittrande, stärkande och magiskt härligt som man kan förgylla sitt liv med medan livet pågår. Allt fantastiskt som skapar en känsla av liv och inte bara en känsla av grå överlevnad.
Nej för mig gäller galna upptåg, tvära kast, egna vägar, njutning i vardagen. Livet är ju inte sen eller imorgon. Livet är det här andetaget...och det här. Vore bra om livet kunde vänta i farstun tills man har tid att ta itu med allt det där man vill, men sorry folks, det funkar inte så.
Så L E V mycket och kör så det ryker och skit i vad andra tycker. Dom är ju ändå inte skapare av ditt liv.
Love och härlighet till er torsdagskväll