Jag är så lyckligt lottad att jag tilldelades inte bara en utan två härliga systrar och idag har vi varit på på tjej-shopping-resa. Jag är så innerligt tacksam för att dessa sköna kvinnor är en del av mitt liv. Vi är så olika men ändå så lika, mina fina systrar och jag.
Jag är den yngsta och förmodligen mest spretigt bångstyriga i vår lilla syskonskara. Jag är en vild och rastlös själ som behöver ett fritt spelrum och är otroligt svår att inrätta i det s k samhällsledet. Jag har lite svårt att passa in kan man kanske säga. Det fanns en tid när jag inte riktigt ville acklimatisera mig med den tanken och gjorde allt för att försöka vara som mina äldre systrar och leva upp till yttre förväntningar och krav som inte alls gick i linje med mina egna värderingar eller med min egen personlighet. Jag trodde att jag var lyckad om jag bara hade deras kvaliteter.
Idag har jag lärt mig att jag är som jag är och det känns t o m ok. Jag älskar mig själv för den jag är helt enkelt. En sådan insikt är mer än gott för själen. Den resan har dock inte varit spikrak kan tilläggas. Det har kostat mig både vänner, blod, svett och hav av tårar.
Mina äldre systrar är både organiserade, strukturerade, noggranna, smarta och ordningssamma. Sen kom då jag, som en eftersläntrare, 8 år efter...hm... ja vad ska man säga...nån nämnde flower power i förbifarten om mig och jag kan nog bara instämma. Jag växer liksom aldrig riktigt upp med allt vad det innebär av för och nackdelar.
Struktur och organsiation finns liksom inte naturligt i mig över huvudtaget (även om jag jobbar järnet för att upprätta någon slags struktur på flera plan i mitt liv) Noggrann eller ordningssam kan man INTE kalla mig heller. Jag behöver bara vara i ett rum en kvart för att det ska bli rörigt. Städning är SÅ URBOTA TRIST säger jag bara. Det här skapar en inre konflikt för mig eftersom jag paradoxalt nog älskar att ha ett vackert hem som doftar ajax och känns nystädat jämt helst. Vad gäller smarthet så har jag nog en benägenhet att låta magkänsla bestämma mer än intellekt. Om det är smart eller ej kan kanske diskuteras men det har inte tagit mig till de mest perfekta situationerna i livet kan jag meddela. Jag talar också många gånger innan hjärnan bestämt om det är ett väl uttänkt uttalande eller ej. Ni kan inte ana hur många gånger jag önskat att det fanns en delete knapp att trycka på ;)
Den här insikten har dock fört med sig så otroligt mycket gott till mitt liv som t ex:
'Jag vågar stå upp för mig själv.
'Jag vågar ta vägar i livet som kanske inte alltid är de enklaste.
'Jag vågar leva med tanken att inte vara omtyckt av alla.
'Jag tycker att det är helt ok om andra rynkar på näsan åt min smått galna klädstil (som mina , för dagen, nyinköpta blommiga cowboystövlar t ex)
'Men framför allt så vågar jag leva mina drömmar och kontentan av detta är att livet jag lever är MITT och färgerna på min livspalett är valda av just mig
Men shit vilka läckra stövlar! Du är bäst Emma, tänk om alla vore lite mer som du då skulle världen vara ett gladare och roligare ställe. Jag menar inte att alla ska vara din kopia utan att de ska våga följa sitt hjärta och inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker :-)
SvaraRaderaÅhåå, vilka härliga stövlar!
SvaraRaderaHåller med Tant Grön, världen behöver sådana som du. Ju äldre jag blir önskar jag att människor tänkte mer med hjärtat än hjärnan. Att det var viktigare att vara en god människa, mot sig själv och sina medmänniskor, än att köpa sig status och bara tänka karriär.
Njut av sommaren Emma! Det ska jag göra. Snart..
Oj....en får tacke för dina fina tankar om oss söstra mi. Struktur och organisation önskar jag att jag hade....hihi, men det tror jag vår äldsta syster är den enda som har fått. Jag känner mig mest bara förvirrad och hör inte riktigt hemma varken här eller där. Du är en riktig godisbit i min tillvaro...så även A-C. Som du säger vi är så olikt-lika varandra och kan ha så förgrömmat tokroligt ihop...kanske just p g a. Puss
SvaraRadera