INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Dina egna förväntningar. Känns det som om Du ibland blivit förd bakom ljuset och t o m tillåtit dig själv att bli hunsad med. Kanske är det så att din självkänsla behöver stärkas …

Till slut blir det bara nog och man reser sig bredbent upp och säger "fuck this shit - nu tar jag ingen mer skit" och man vill gå sin egen väg. Känslan när man på riktigt känner att jag är den som bestämmer i MITT liv. Och befrielsen i att vara sig själv trogen och inte överge sig själv för att leva upp till andras förväntningar. Att tydligt men bestämt ta hand om sig själv med en varsam hand av kärlek, en portion jävlar anamma och en dos humor.

I så fall kanske du också ska följa med oss på en inspirationshelg där vi skapar en tillåtande arena för möten där vi tillsammans kan växa. Ett skönt mellanrum i tiden där förändringar kan ske och där vi på ett medmänskligt och kärleksfullt sätt bryr oss om varandra, finner kraft och ny energi. Helgen vänder sig till alla oavsett kön, ålder och tidigare erfarenheter

Hos oss är det själva DU som är viktig – inte vad du gör, vad du har för titel eller vad du har för profession. Nu är det dags för DIG att bli viktig i DITT liv.

Vi kommer att använda oss av MediYoga, meditation, måleri, samtal samt olika utvecklande övningar. Det behövs absolut inga förkunskaper.

Plats: Boviks Lägergård utanför Borås

Datum : 15 november kl 16.00 -- 17 november kl 15.00

Pris 3 200,- inkl kost och logi

Frågor och anmälan: 

emma@livskrafteremma.com  

maria@antligen.eu

Om Emma: Emma är dalkullan som förälskade sig i västkusten och flyttade till Göteborg för snart 9 år sedan. Hon är ICF-certifierad coach, konstnär, föreläsare, inspiratör och har lång erfarenhet som lärare och kursledare vid Akademi Coachstjärnans Utbildningscenter. Hon driver sedan 10 år tillbaka företaget Livskrafter som har sin bas i Göteborg. Emma har alltid haft ett stort intresse för andra människor och brinner för att skapa härliga, tillåtande plattformar där människor kan växa mentalt och själsligt.  Emma är för övrigt lillasyster till Maria

Om Maria: Maria är den andra dalkullan som bor kvar i södra dalarna och dessutom är syster till Emma. Hon är Diplomerad samtalterapeut i psykosyntes, MediYoga lärare, mentor i yoga Stress- och utbrändhet, innehar grund- och påbyggnads kurs i taktil massage, grund- och påbyggnadskurs i vedic art. Dessutom lång arbetslivserfarenhet som utbildad skötare/undersköt i psykiatri samt driver det egna företaget Äntligen sedan ca 10 år tillbaka. Hjärtliga möten med värme och humor har alltid varit ett stort intresse

Fantastiskt skapande av rang

Ta er några minuter och låt er imponeras av detta fantastiska kreativa skapande 

Hur kan den som aldrig varit tjock veta hur det känns

Nej jag tycker inte att en ung person på 25-30 har trovärdighet i sina ord när dom säger åt en äldre person som har åldersnoja att den ska sluta och istället bara känna hur härligt det är att bli äldre och att man ska njuta av livet istället. Hur vet dom det?

Nej jag tycker inte heller att den som aldrig varit tjock ska säga åt en kraftig person att det är ju bara att rycka upp sig, hur svårt kan det vara. Träna för sjutton. Vad vet dom om det?

Nej jag tycker inte heller att den som aldrig levt med skev självbild, taskig självkänsla eller kan slänga massor av ord omkring sig som -Det är bara att "vända om" och tänka positivt så blir allt bra. Tro på dig själv så ordnar det sig.  Hur vet dom det? 

Och jag tycker definitivt inte att den som inte har varit förälder ska tala om hur man minsann ska göra när man uppfostrar barn. Hur vet dom det?

Och nej, dom som aldrig bränt ut sig eller varit slutkörda totalt kan ha stuns i sina ord när dom "förstår sig på" och vet när andra ska börja jobba, vad dom "borde" orka och hur trött man är som utbränd. För hur kan dom EGENTLIGEN veta det?

Samma gäller ju den som blivit av med jobbet, förlorat en älskad, mist sitt hem, genomlevt ett krig. Vi som inte upplevt kan inte veta - vi kan bara anta hur det eventuellt kan kännas. Föreställa oss. Men vi har inte erfarenheten inuti oss. Vi har bara tittat på den utanför oss själva.

För att inte tala om vad lätt det är att ge råd om man inte själv är involverad i konsekvenserna. Oj vad "bra råd" det kommer då

Det är min fulla övertygelse och erfarenhet att den som upplevt vet mer än den som tillskansat sig kunskap genom det lästa ordet. Den som lever sig igenom saker blir klok på ett helt annat sätt. Och den visdom man får genom att själv uppleva drar också med sig en ödmjukhet som de som bara har studerat till sig kunskapen oftast saknar. 

När jag hamnar i diskussioner om detta så blir försvaret ofta att "men jag har sett det på nära håll genom min syster och hur hon gör med sina barn" eller "jag har mött så många tjocka så jag vet hur "man tänker" eller "det "vet" man ju att det är så att bli äldre för jag har träffat så många äldre " 

Ja det kanske dom har. Men det är erfarenhet som man fått genom att TITTA på andra, eftersom den sker utanför oss själva.  Och andras erfarenheter kan inte vara upplevda med egna känslor. Erfarenhet som man KÄNNER och UPPLEVER är något helt annat.  Och där mina vänner sker en helt annan visdom, kunskap och lärdom.

Så mitt råd till alla som får många "goda råd" från människor som inte har en aning om hur det är att själva befinna där du är just nu - Ta deras råd med en gnutta salt.  Det är oftast välment men kan ändå bli väldigt präktig och förstå-sig-på-igt. Och detta kan i sin tur skapa en större ångest än tröst och motivation när det kommer farandes en massa "RYCK-UPP-DIG" pepp från människor som egentligen inte har en aning om hur det landar i dig. 

Att finnas intill, vara närvarande, ge stöd och verkligen lyssna är en sak. Men att tala om, ge snusförnuftiga råd och "läxa upp" är något helt annat. Långa märkvärdiga pekfingrar med tillhörande "jag vet bättre än du-råd" är föga attraherande och hjälper sällan. 

(OBS Nu pratar jag självklart inte om läkare och liknande)

Lycka till med allt du kämpar med just nu. Oavsett vad det är så gör du så gott du kan med de förutsättningar du har. 

Alltid

Och känn att du vet bäst vad som är bäst för just dig, för inuti ditt liv lever bara du. 

Skit i lite "borden" och häng lite mer i nuet

Att hitta lycka där någonstans mitt bland all vardag, "livsleveri" och annat smått och gott kan vara en knepig företeelse har jag upptäckt. Jag har ju genom mina många år som coach mött många människor som kämpar på med detta i sina liv rätt hårt. Och jag tror att det här med "kämpandet" och jagandet är problemet som gör att man känner att man inte riktigt hittar det här som man kallar lycka. Det blir kontraproduktivt och tar mer än det ger.

Hur menar jag nu då. Jo jag tänker så här.

När man vistas med barn och hundar får man hjälp att bli närvarande i varje nytt gnistrande NU
De är våra läromästare. 

Om vi skulle sluta styra, ändra, kämpa, kontrollera och motsätta oss verkligheten och nuet en aning så skulle en märkbar förändring ske. Om vi skulle våga byta fokus från kamp till tillit. Från motsättning till acceptans och observation så händer något. Om vi för ett kort tag provar att inte tro så blint på alla våra tankar och föreställningar om hur livet "borde" vara och istället låta livet ge oss en chans att servera nuet så som det är.  Och verkligheten den är ju alltid vad den är.  I varje nytt nu. Oavsett. Men hur verkligheten uppfattas och bemöts det hänger på dig.

Livet är inte som det är - det är som det känns. 

Men varför det här nu då? Jo därför att i nuet hämtar du alltid din kraft. I nuet bor alltid ditt liv. Om vi tappar närvaron och fokus i nuet tappar vi liv, kraft och förmåga till uppskattning. 

Så prova att sluta att skapa artificiella mentala matriser av hur verkligheten borde vara här och nu . För dessa matriser lägger sig ovanpå verkligheten och skymmer sikten och närvaron av nuet.  Det blockerar den verklighet du befinner dig i. Om vi ständigt har denna motsättning mot det som är har vi också tappat förmågan att njuta av det som serveras framför ögonen på oss. Vi lever alltså i en mental konstruktion om något annat istället för att kasta oss raklångt i livets NU. Uppror mot det som är helt enkelt. 

Självklart kan vi behöva se hur saker "borde" vara om vi är i stånd att införa en förändring. Alltså en tanke, ett mål och ett agerande. Men det är en annan sak, som vi kan ta en annan gång. Men även då behöver vi omfamna vårt nu för att sedan ta oss till en bättre önskad plats. Och om vi inte riktigt vet vart vi vill varför inte se vad som finns där vi står, under tiden. 

Summa summarum av detta då är att om du befinner dig i en situation där dina tankar/föreställningar inte stämmer överens med din verklighet i detta nu har du en pågående inre konflikt. Prova att släppa dina tankar om hur saker borde vara annorlunda och försök se det goda i ditt liv där du står. Höj blicken. Känn vinden i ansiktet och observera vad som är att inhämta från ditt nu. Det måste inte vara varken bra eller dåligt. Bara observera, acceptera och känn in att du inte för ett motstånd mot något. DÄR...exakt där finns din högsta potential, livskraft och energi.

Livet vill dig väl - ge det en chans att visa dig det

Lycka Till...och som jag brukar säga tro inte på mig - prova själva vet ja´

Puss love and understanding

Tack som fan...eller hur gör man nu igen

Tacksamhet - vad är det egentligen.

Finns ju så många saker vi "borde" vara tacksamma över. Att man är frisk, att man har ett liv, sina barn, ett hem ja ni vet. Men så många som inte riktigt får fatt i den där omtalade tacksamheten. Och den skyls så lätt bakom andra känslor som otillräcklighet, missunsamhet, avundsjuka, uppgivenhet, rädsla och många många andra själsliga sinnesupplevelser. Tacksamheten står liksom där bakom och väntar att bli upptäckt. Den är lite mer försiktig och behöver bli upptäckt för att kunna omsättas i känslor.

Ja men hur gör man då ?

Någonstans inom oss så VET vi att vi "borde" vara tacksamma istället för att klaga på kollegans attityd, grannens tjafs, rynkorna runt ögonen, hängmagen, bristen på pengar på kontot, svärmors tjat, kattens otömda kattlåda, barnens skor i hallen och makens snarkningar.

Men jag tror att vår tids stora sjukdom. STRESS gör att vi inte är "hemma i nuet". Vi strävar och ska framåt, bli bättre, konsumera mera, imponera, prestera, knäppa kollegan på näsan, få ännu mera lön, köpa båt ja you name it. Och vi trillar gärna ner i det ena gnälldiket efter det andra. Vi dras liksom med

Eller så är vi i det förflutna och rafsar omkring som om den var något som fortfarande existerar. Tankar som varför gjorde jag så, tänk om han upplevde det så, tänk om jag inte gjorde rätt, jag skulle ha gjort så istället osv.

Vi är alltså i "sen" eller "då" och ingen jäkel är hemma i nuet. Och det är bara i NUET vi kan känna den där omtalade tacksamheten. Det är när vi höjer blicken och KÄNNER in mer med hjärtat istället för att " förnufta "oss med hjärnan hela tiden. Ja det är DÅ som vi kan träna upp tacksamhetsmusklerna och inse hur kolossalt rika vi är redan. Vi kan sluta leta efter toppen för vi står på den som Kapten Röd så klokt säger.

Men då behöver vi först också lära oss acceptans av sakernas tillstånd istället för att vara i kamp för att saker inte är som vi vill att de ska vara. För livet är ju inte alltid som vi vill men det är alltid som det ÄR. Det finns en förtröstan i det. En början till att släppa taget en smula och följa med livet. Det är då som vi kan inse hur gott det är med den där koppen kaffe vid det alldeles vanliga köksbordet, hur skönt det är med en promenad i den alldeles självklara naturen och hur oemotståndligt skönt det är med ett barns armar runt halsen en helt vanlig tisdag i februari i en årstid som, i alla fall här på västkusten, är långt från sommarvacker eller vårglittrig.

Men det är DÄR livet bor. Det är inte en självklarhet att kunna känna, höra, se, dansa, promenera. Det är ett stort jäkla privilegium. Och när vi är närvarande i nuet och inser detta dukas ett helt fantastiskt buffébord upp av saker att avnjuta med full intensitet. Tacksamheten kommer fram och knackar dig på axeln och livet får nya färger. Det är där livet-på-riktigt bor. Där finns något för alla att hämta oavsett var vi befinner oss i livet.

Och om vi inte ska känna tacksamhet för livet nu när vi lever när ska vi göra det då

Puss love and understanding