Hämndens smetiga sötma ger en kick som vilken annan drog som helst

Förlåtelse är verkligen inte helt lätt. Förvisso lätt att säga men att känna förlåtelse och släppa tag om oförrätter och gå vidare är inte lika lätt. Det tror jag vi alla är varse om mer eller mindre. Men det är möjligt. 

Vad är förlåtelse då, Ja på Wikipedia står det följande:

Förlåtelse handlar om att låta gammalt vara glömt och sluta känna upprördhet efter en kränkning

Ja jo det kan det ju förvisso vara men det är en högst förenklad förklaring av just förlåtelsen. Jag tror också att vi lägger i olika värdeparametrar och betydelse i ordet förlåtelse. Jag tror att många anser att förlåtelse är att acceptera och nästintill respektera en handling eller oförrätt som någon gjort oss. Och att den som skadat oss måste känna ånger eller be om förlåtelse för att vi ska kunna förlåta och släppa tag. Ja jo så kan det ju vara. En villkorad förlåtelse alltså. Som dessutom är beroende av någon annan. Vi indirekt avsäger oss själva mandatet att känn frid, släppa tag och gå vidare. Vi ger någon annan möjlighet att styra vårt mående.

Jag tror att det finns ett annat sätt att förlåta. Ett villkorslöst sätt där vi själva, utan påverkan av den andre, gör oss befriade från smärta, aggression, hämndbegär och sorg. Att göra sig själv fri. Det är inte lätt men det är det mest kärleksfulla och kraftfulla vi kan göra mot oss själva. Och det vackra vi gör mot oss själva gör vi också i förlängningen mot andra. 

Det är så lätt att vi går vilse i detta och känner en så stark besvikelse och ilska gentemot en annan person som skadat oss att vi tror att hämndens sötma ska hjälpa oss ur detta. Ärligt talat så gör den det också. Men bara för en väldigt kort stund. Den ger en kick. Ask me I know- done that been there om jag säger så. Men på sikt så skadar oss hämndkänslan bara ännu mer. Den äter vår energi. Den kan förvilla oss att tro att vi mår lite bra av att tänka på hämnden och kanske t o m utöva en hämndaktion. Lite som känslan av eufori när vi vi proppar i oss socker, alkohol eller annan drog för att bedöva någon känsla vi inte står ut med. Det känns bra för stunden men leder bara nedåt i en icke önskvärd spiral på sikt. Och hämnd leder ofta till att nya behov av hämnd uppstår. Inte minst hos den som blev utsatt för hämnden. Ett positionsbyte sker alltså och plötsligt är offret en förövare och tvärtom. En ond spiral snurrar på åt oönskat håll och vi omsätter mera av sådant vi från början inte ville ha i våra liv. Kontraproduktivitet alltså. Vi har helt enkelt gått vilse.

Om vi inte kan släppa tag och befria oss själva från det som skett är vi i rädsla och kamp position. 

Och i den positionen  växer ingen sann lycka och kärlek. Vi är blockerade och små isbubblor byggs upp runt det skadade hjärtat

Vill du frigöra dig och gå vidare behöver du förlåta för DIN skull - inte för den andres skull. Det är viktigt. Jag säger det igen för det kan inte nog understrykas. Du släpper tag och förlåter för DIN skull. Släppa allt motstånd som blockerar din inre lycka och mentala frihet och skapa nytt utrymme inom dig för önskvärda känslor att flöda. Vi kan nämligen omöjligt känna ilska/rädsla/aggression/hämnd och samtidigt känna lycka/glädje/eufori/harmoni. Vi är inte uppbyggda så att kroppen eller sinnet kan härbärgera s k goda och mindre goda känslor samtidigt. Det är omöjligt. Försök så får du ser:)

Så vill du må bra och komma vidare från något eller någon som sårat dig är den "bästa hämnden" att förlåta och vara lyckligt promenerande rakt in i en ny framtid befriad från det som en gång sårat eller skadat dig. Fri att skapa en skön framtid där du omsätter sådant som gör dig lätt av kärlek istället för tung av hämnd. 

Och du, detta gäller ju inte bara när det handlar om att förlåta andra. Det handlar ju också om att kunna förlåta sig själv för saker vi gjort. För så länge vi lever och andas gör vi alla fel hit och dit. Det tillhör det här vi kallar livet. Och ur det kommer lärdom och växande. Icke att förglömma

Du är så jäkla värd att må bra och få leva i kärlek - kom ihåg det

Lycka till

Livet är inte så lätt att vi nödvändigtvis måste göra det mer komplicerat än det redan är

Livet är vackert idag och jag bär ett inre lugn

Jag känner ett otroligt inre lugn över huvud taget sedan en tid tillbaka. Livet drabbar mig absolut med än den ena märkligheten och jobbigheten efter den andra. Som sig bör, för det är livet. Men det är som om jag  äntligen förstått på djupet och med hela mitt väsen att saker som händer mig i mitt liv är just bara omständigheter som händer i mitt liv. De ÄR inte mitt liv. 

Men jag har ett outtömligt behov av ensamhet och att vara ifred. För mig är det  viktigare med frid-tid än fritid. Så jag tog mig en sväng förbi det kyrkliga rummet idag för att få lite andlig spis. Jag är inte troende. Men jag är heller inte otroende. 

Jag tror att jag ständigt utforskar och det finns ett lugn även i det

Livet är inte så lätt att vi nödvändigtvis måste göra det mer komplicerat än det redan är,  så jag låter detta vara som det är

Låter mig vara. Att tvivla och tveka är viktigt. Det utvecklar

Jag tror, för övrigt, att det var Klas Hallberg som sa:

"När vi är oförnuftiga är vi tvärsäkra men när vi är kloka är vi tvekande"

Och kanske är det så det är

Men jag behöver det kyrkliga rummet.

Känna av skapelsens långsamma andhämtning

Tystnaden och högtidligheten som ekar mellan de arkitektoriskt vackra väggarna som omsluter en när man andäktigt vandrar in i en kyrka . 

Kyrkan är för mig en fristad och ett rum där allt är vid sitt ursprungliga tillåtande läge

Här finns en värdighet och energi som gör mig trygg

Här känner jag mig omhändertagen

Vilket outsägligt vackert ord, för övrigt.

Att bli tagen om hand

Buren 

Jag behövde tända ett ljus och tänka en tanke

Kalla det bön. Det spelar ingen roll

Det är en silvertråd från mig rakt ut i universums oändlighet

Jag behöver stanna i det osmyckade sköna. Vara stilla i medvetandets nakna nu. Jag vill inte vara den som maler en massa ord som vikarierar för det som tanken egentligen vill delge. 

Jag vill vara den som säger det som hjärtat är fullt av

Jag vill inte vara den som ser livet rinna bort genom tidsrymderna medan jag leker låtsaslekar för att anpassa mig till förväntningar

Och då behöver jag återvända till baslägret, fundamentet ja till själva jaget med jämna mellanrum

Men jag blir bättre och bättre på att behålla detta ärliga jag i alla situationer jag utsätts för

"The longest journey is the journey inwards."

Dag Hammarsköld

Vid Masthuggskyrkans entré 

Ta tillbaka rätten till våra kroppar

Idag tänker jag på det här med kroppar och utseenden och känner en spontan sorg inombords. Vi säger så käckt att det är insidan som räknas och skönhet kommer inifrån. Men det äro icke hela sanningen. Vi uttrycker hela tiden dessa fraser som egentligen bara är urtvättade floskler. För vi agerar utifrån något helt annat. Vi dömer, bedömer och värderar utifrån fint,fult, passande, opassande osv. 

Kan vi inte bara 2016 avsluta denna hetsjakt och galna kropps och utseendefixering någon gång och helt resolut ta tillbaka rätten till våra egna fantastiska kroppar. Som dom är. Dessa makalösa mirakelmaskiner som bär oss år efter år trots förakt, skam, objektifiering och mental misshandel och förnedring av allehanda slag. 

Kan vi inte bara ge oss friheten att ha en kropp. Punkt. Din ser inte ut som min. Vad coolt. Ge oss möjligheten att njuta av den som det fantastiska formäventyr den faktiskt är. Hur ska vi kunna ge oss hän i lust och njutning om vi inte kan känna att kroppen är ett underbart  äventyr att upptäcka och njuta av. Om vi plockade bort definitionerna fint och fult och bara gav oss hän i nyfikenheten av varenda kurva av en kropp eller ansikte så skulle alla verkligen få vara MAGISKA utifrån ett unikt perspektiv där varenda människa är ett original som inte liknar någon annan. 

Du är så otroligt speciell - och jag menar det från djupet av mitt hjärta. 

Hur skulle du kunna vara något annat?