Minnen att spara och återanvända närhelst man behöver

Idag börjar söndagen mörkna och jag sitter med tänkarmössan på

Känner mig både fylld och tom

Jag har spenderat en efterlängtad helg tillsammans med fem varma kvinns som är otroligt viktiga i mitt liv. Sedan i torsdag så har vi promenerat, skrattat, käkat, fikat, loppisbotaniserat, samtalat om livet, kärlek, träning, konst, barn, minnen och allt stort och smått som ryms däremellan. 

Vi delar så mycket de här vackra människorna och jag

Nu har fyra av dom återvänt till Dalom där de lever sina liv

Kvar lämnar dom en tomhet som jag alltid får acceptera när vi skiljs åt.  Lika underbart som det är att träffas lika smärtsamt är det att skiljas. 

Det gör mig så förbannat ont att ha mitt hjärta utspritt över landet

Men det är livet som känns i hjärtat

Och livet måste få kännas

Jag omfamnar känslan och låter mig vara en stund. Nu vill jag låta mina glada minnen från helgen sätta sig i mina inre omloppsbanor så att jag kan plocka fram dom och snusa lite på dom närhelst jag behöver. Ni vet väl att det är det som är grejen med fina minnen. Att kunna återanvända dem när man vill uppleva känslan igen. 

Allt vi upplevt finns för alltid kvar i våra cellminnen.

Jag är så tacksam för att det finns fina människor i mitt liv

Och för att jag har vett och förstånd att uppskatta det

Nej nu glömde jag - vi har inte bara varit sex kvinns under denna helgen för vi har ju haft sällskap av en liten August också förstås. En riktig liten "glader" mitt i skaran av vackra galna kvinns. 

Jag kanske inte behöver berätta vem som fått mest uppmärksamhet under den här helgen

Ha de´gott alla vackra och på återhörande