Det himmelsblå taket är det vackraste tak jag vet
Det är dessutom det enda tak som vi alla delar samtidigt
Det aktiveras en mäktighetskänsla i mig vid blotta tanken
Vi delar så många gemensamheter och likheter vi människor
Ändå fastnar vi så lätt i de olikheter vi frenetiskt söker efter hos andra och gör de till klyftor människor emellan.
I dessa sprickor och klyftor uppstår främlingsfientlighet, konflikter
och tysta ouppfyllda drömmar
Vi bär alla sorger, glädje, minnen, barndom, drömmar, rädslor och visioner. Och om vi delar med oss av oss själva och ser varje främling som en vän vi inte känner än byggs små osynliga medmänskliga broar över livssprickorna mellan
människors rädslor
Allt börjar hos mig....och dig...och hos honom som står där med rädsla i fickorna på andra sidan sprickan. Bygg en bro, knyt ett band och trotsa rädslan som egentligen bara är en egots illusoriska bild av vad den tror är vänskap. Egot livnär sig på mellanrummet som uppstår mellan
människor medan själen lever på samvaro och gemenskapen som uppstår när två människor möts på riktigt
Kom ihåg att vi alla delar på samma tak, måne, sol och kärlek
Vi är mer lika än vi någonsin anar
Precis så är det! Lyssnade på en fantastisk föreläsare nyligen som heter Emanuel Ezra och han pratade om det. Hur mycket mer lika vi är än olika. Sen pratade han om massa andra viktigheter och jag lapade i mig som en katt och kände mig glad när jag gick därifrån. Kramar
SvaraRadera