Warszawa en stad som påminner om det vi aldrig får glömma

Har varit på resande fot. 

Till Warszawa - en stad som jag hade noll förväntningar på 

Fördelen med att resa till en destination som man saknar förväntningar på är att det är väldigt lätt att bli glatt överraskad. Det var vad som hände denna gången. Jag kom till en stad som bär sina minnen i handen absolut. En stad som är märkt av en fruktansvärd historia. Den känns. Ingen har glömt

Jag har lite svårt att värja mig för sorgen som staden bär och historien vi alla är skyldiga att dela. 

Men det är också en stad som har något att ge idag. Det gamla möter det nya på ett högst fascinerande sätt. 

En otroligt charmig "old town" som man helst aldrig vill lämna. Eftersom så mycket förstördes under kriget är ju det mesta av staden tämligen nybyggt annars. Kanske därför man värnar så hårt om det som faktiskt finns kvar av det gamla Warszawa. Här är det verkligen gamla byggnader med snirkliga järnbalkonger, smala vackra gränder, kullerstensgator och torg med gatumusikanter som spelar sorgliga polska ballader på dragspel. 

Ett otal restauranger som dyker upp vart än man vänder sig.  Här finns verkligen hela världens mat. Och till en väldigt billig penning dessutom. Många vackra grönområden och parker. 

Otroligt många kyrkor och kapell. Polackerna är ett väldigt troende folk. Man beräknar att någonstans mellan 50-75 % är troende. Och de flesta är katoliker. Lite skillnad mot oss svenskar som är enormt sekulariserade. 

Men det är en stad som inte fjäskar in sig eller på något sätt bjuder överdåd. Dock upplevde jag inte polackerna som särskilt tillmötesgående eller business minded. Kanske har också detta något med historien att göra. Vad vet jag. 

Summa summarum är det en stad som jag kommer att återvända till. Någonting i mig trivdes här

Min kropp är till för mig - inte för att behaga dig

Jag är så glad att jag får leva i en tid då kvinnan har klivit fram och tagit plats på ett fantastiskt sätt

Vi har förvisso långt kvar innan vi ur ett genusperspektiv har ett lika värde på alla plan. Den feministiska kampen måste vi alla driva tillsammans varje ny och enskild dag för att kunna lämna över en bättre värld till våra barn och barnbarn. Men ändock finns det ju stora förbättringar som vi i vår tid fått uppleva

Ta bara detta med kvinnan och hennes utseende. Kroppshetsen. Jag är så innerligt glad över kroppsaktivisterna enastående jobb. De som vågar. De som inte bara säger utan också gör

De som kliver fram med stora stadig steg och säger :

"Jag har ta mig fan rätt att synas oavsett hur jag ser ut
Min kropp är till för mig - inte för att behaga dig"

Det är så stort att de tar täten och visar vägen för oss andra. De som röjer stigen så att andra sedan också ska våga ta plats, få synas, kunna älska, älskas UTAN att dömas. Och då menar jag utan att dömas över huvud taget. Att kroppen är kroppen. Ett formäventyr. Varken mer eller mindre. Den behöver varken vara fin eller ful. Bara olika. 

Jag ser dom som arbetar aktivt med att kvinnor ska älska sig själva och känna sig vackra. Vara vackra osv. Ja det är fint. Jag tycker också det.  Tanken så jäkla god. Men då handlar det fortfarande om en exponering med ett bedömande inkluderat. Varför inte strunta i om den, på ytan, är vacker eller ej. För vi måste komma ihåg att det som är vackert för dig kanske inte alls är det för mig. Så tänk om vi skulle testa att släppa det där helt. 

Låt oss få dansa lättklädda för att vi vill dansa. Låt oss få gå i tighta kläder oavsett hur mycket vi väger, bara därför att vi vill Låt oss få njuta av våra kroppar utan att det finns en enda etikett på den. Den är ju din själs boning som du behöver för att kunna leva, uttrycka dig, älska, dansa, springa, göra kullerbyttor, kramas, ha kuddkrig, se, lyssna. En kropp är mjuk, kurvig, platt, rund, prickig, hängig, hårig, intressant, senig ja vad sjutton som helst. Ett rent naturligt konstnärligt formäventyr

Låt oss slippa stöpa om oss i en normativ kroppsbild där alla ska se likadana ut. Låt oss slippa köpa in oss på en kollektiv personlighet som är baserad på hur vi ser ut. 

Och låt oss få koncentrera oss mer på hur det känns att vara i kroppen än hur det ser ut att titta på den. 

Så varför inte testa fr o m idag att se på ALLA du möter utan att vare sig döma bedöma eller värdera dennes utseende. Låt den vara. Betänk att kroppen är kroppen och det är finfint att ha en. Den måste inte vara vare sig fin eller ful - bara olika

Och ärligt talat en vacker människa på riktigt är väl när det fina från hjärtat läcker ut och träder fram till alla medmänniskors beskådan. Kom bara ihåg hur fint det är när en människa ger av sig själv utan att kräva något tillbaka. Minns hur underbar den är som får dig att må bra i dig själv i mötet med varandra. 

De e skönhet på riktigt de. Ja om du frågar mig förstås. 

För det gäller ju att ha lite kul nu när man lever - för när ska man annars ha det