Kärlek är den stora källan vars urspung vi alla är sprungna ur.
Den eviga energin som finns överallt. Eller det är i alla fall mitt sätt att se på det här med ren, sann universell kärlek. Den har vi alla tillgång till. Alltid. Den är äkta sann och fullkomligt ren
Den är inte komplicerad som vi så många gånger tror. Den är enkel, rak och direkt
Det som är svårt är relationer och hur vi människor förhåller oss till det sistnämnda. Vi blandar ju så lätt ihop det här med kärlek och relationer. Jag personligen kan tycka att relationer är UNDERBART men ändå ett ständigt mysterium och inte helt lätt att vårda och samtidigt skapa ett utrymme för två personer att växa i sin egen personlighet. Inuti relationen. Så många gånger som jag hör hur människor omkring mig talar om relationer ur ett slags "måste-läge" Vi ska till varje pris leva i en relation för att vara kompletta. En annan person ska göra oss lyckliga, bekräfta oss, ge oss kärlek och vara oss behjälpliga i allt i våra liv. Ja jo jag hajar detta. Det är ju en ynnest och en fantastisk förening när man hittar någon att älska och som älskar en lika öppet och fritt tillbaka.
Tänk om vi kan leva i fullständig kärlek utan partner
 |
| Kärleken från barn är alltid direkt och enkel utan vuxet tillkrånglade analyser och parametrar De har något att lära oss som vi så lätt glömmer |
Jag tänker att om vi automatiskt lägger parrelation synonymt med kärlek tror jag att vi missar något väldigt viktigt. Nämligen det här med att kärlek inte är förunnat de som lever i en parrelation. Kärleken finns överallt. Och om jag börjar med att leva i kärlek till mig själv och lär mig älska mig så som jag är så kommer jag automatiskt att öppna en kanal som gör att jag kan se kärlek i allt. Och jag tror att det är DÄR det börjar.
Jag kan t o m drista mig så långt att påstå att olycklig kärlek inte existerar. Eftersom kärleken bor i mig. Min kärlek bor inte i någon annan. Den är heller inte avhängig någon annan och dennes kärlek till mig. Så om någon jag älskar lämnar mig så upplever jag absolut sorg osv. Men kärleken kan ingen ta ifrån mig. Den lever ju inuti själva mig oavsett vem som lever med mig eller vem som lämnar mig. Är ni med på vart jag vill komma?!
Det leder också till tanken om det finns något som heter ovillkorlig kärlek. För isf innebär det ju att det måste finnas något motsatt, nämligen villkorlig kärlek. Och det hävdar jag bestämt inte existerar. För kärleken är ren. Den innehåller inte villkor, makt, krav eller liknande. Om det finns något vi benämner villkorlig kärlek så är det något annat vi pratar om. Det är inte den rena sanna kärleken. Och finns inte benämningen villkorlig kärlek behövs ju uppenbarligen inte heller ovillkorlig kärlek. Bara KÄRLEK rakt av. Ungefär som att blött vatten inte behövs som benämning behövs inte heller ovillkorlig kärlek för den är alltid ovillkorlig om den är ren och sann.
Ja lite fria tankar om kärlek. Med detta inte sagt att det ÄR så här. Som vanligt är det mitt sätt att se. Du kanske har ett annat sätt att se på saken. Dela gärna med dig. Olikheter berikar
Kärlek till er alla
