tag:blogger.com,1999:blog-5809620120336813218.post384794002403807472..comments2023-08-24T06:39:34.357-07:00Comments on Livskrafter: Rädslan har ju en benägenhet att vara mer högljudd än modetLivskrafterhttp://www.blogger.com/profile/01476740757393071394noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-5809620120336813218.post-17168711659719533012017-01-24T23:37:28.494-08:002017-01-24T23:37:28.494-08:00Kära Ann-Charlotta. Tack för att du delar med dig....Kära Ann-Charlotta. Tack för att du delar med dig. Och härligt ändå att du tagit steg i rätt riktning. All kred till dig för det. Men det smärta mig också att du pratar om att du VET att du inte lever det liv som är DU. Du pratar också om att inte göra andra illa. Hmm...men den finaste gåvan man kan ge sin omgivning tänker jag måste väl ändå vara att vara den bästa versionen av sig själv och leva det liv man fått på det sätt som gör en mest levande. Att ge omgivningen en lycklig och harmonisk Ann-Charlotte. Dina ord får mig att tänka att vi egentligen har det ansvaret allihop liksom. Och vad skulle hända med mamma och faster osv om du tog ytterligare ett steg i DIN riktning till att leva ett icke fejkliv. Om dom inte accepterar dig vems problem är det då? Jag vet det är lätt att säga och svårare att göra:Men frågan är värd att ställa sig. Tänk om vi vandrar runt ett helt liv utan att ta chansen att leva det så som vi egentligen vill. Ja jag tänker bara högt här nu. Åter igen tack för dina ord<br />Kram till digLivskrafterhttps://www.blogger.com/profile/01476740757393071394noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5809620120336813218.post-16079168053377226012017-01-24T23:20:01.820-08:002017-01-24T23:20:01.820-08:00När Astrid Lindgren skrev de orden som hon lät Jon...När Astrid Lindgren skrev de orden som hon lät Jonatan säga så visar det hur klok hon var! Att våga fast man inte törs. Jag har alltid varit rädd för att förändra det som är invant, men en dag gjorde jag det... på vägen har jag backat, gått vidare om vartannat men jag har levat. Idag känner jag mer mod än rädsla men samtidigt märker jag att människor försöker få mig tillbaka, att backa, ta ett steg tillbaka och lägga ord i mitt huvud jag inte vill ha. Jag morrar. Blir skriven på på näsan. Men rädslor? Om vi inte hade dem kanske vi inte ens hade mod? Utan bara var små lortar på en planet som backade och backade... i rädsla för steget framåt? Jag vill ha mer mod i mitt liv, våga stå upp för vem jag är och leva. För ärligt talat tror jag att mitt mod består i att leva ett fejkliv. <br /><br />Du får mig att fundera (även om jag inte alltid lämnar avtryck här hos dig för att visa att jag reflekterar och tar till mig det du skriver, men på mina villkor, för det är väl så det ska vara?) varför rädslan över att trampa andra på tårna får mig att stanna i en falsk trygghet. Att inte våga vissa saker och då tänker jag, jag ska bara vänta tills... ja när faster, mamma osv inte lever... då vågar jag. Då slipper de lida för att de inte visste vem jag är. Så nog sjutton finns det bra många vis att låta rädslor styra, att inte göra andra illa är nog den största och då sviker jag mig själv mer än någonsin när jag låter andra bli orsaken till att inte gå vidare. <br /><br />Kram på dig!Ann-Charlottehttps://www.blogger.com/profile/06570629121915235869noreply@blogger.com