söndag 10 juli 2016

Jag är inte det du tror att jag är


Ja säga vad man vill men tjatar sönder er med alldeles för många inlägg här på bloggen ja det gör jag då sannerligen inte. Det är som om orden gjort en tillfällig paus inuti mig. Det finns ett antal anledningar till det. Men mest beror det nog på en liten snedprioritering i mitt liv. En liten mental sladd ner i diket. 

Nåväl nu är jag här igen i alla fall.


Jag har nu varit ledig en hel vecka och känner att jag börjar känna igen mig själv igen. Jag har använt veckan till att träna, meditera, promenera, yoga, doftat på otaliga blommor och gjort roadtrips och fikat med människor jag älskar. Jag har andats på djupet och väntat in min egen puls. Jag har stannat och låtit livet kliva fram och levas genom mig utan större påverkan eller inverkan av mitt rationella jag. Jag behövde låta mig vara en stund. Nu ler mitt hjärta igen för första gången på ett bra tag. Insikter lägger sig som ett vackert pärlband runt min hals och jag förstår mig själv och min kropps signaler igen. Jag känner tacksamhet på djupet för det. 

Nu längtar jag efter mina penslar igen och jag tror att de vackra strandfynden vi plockade utmed havet häromdagen ska få nytt liv. Det är så härligt att förgylla sitt hem med dessa minnen och påminnas om dessa dagar när vinter och mörker håller sitt grepp om oss igen. 

Så nu sitter jag här, det är söndag och jag har ett glas rött intill mig och massor av känslor i kroppen. Det finns ju alltid gott om dessa i den karlssonska kroppen kan tilläggas. Men det finns ett lugn också. Ett nytt moget lugn som jag är innerligt nyfiken på vad det kommer att föra med sig i mitt liv. 

Hoppas ni har det gott where ever you are och att ni tar hand om er. Tro inte på alla era tankar. De är ofta ett sinnets spektakel som vill få oss att att vara onödigt rationella och rädda. Lyssna på hjärtat istället. Det vet hur tonerna ska spelas på just ditt livs alldeles unika melodi. 


Och sist men inte minst vill jag skicka med er en tanke på vägen.

Jag är inte det du tror att jag är. 
Du är det du tror att jag är. 



Jösses vilket klokt ordspråk. Vi kan aldrig vara någon annans uppfattning om oss själva för då skulle vi vara lika många personligheter som det finns människor omkring oss. Så när du har en uppfattning och "vet" vem jag är säger det mer om dig än om vem jag egentligen är. För du uppfattar mig utifrån där du är exakt just nu, med dina premisser och preferenser. Det du vet om mig är bara ett perspektiv av mig sett inifrån dig. Har du tänkt på det någon gång ?! Så låt ingen annan sätta en personlighet på dig. Det kan bara du göra. 


Puss love and understanding - kom ihåg att livet är NU