söndag 21 februari 2016

Minnen att spara och återanvända närhelst man behöver


Idag börjar söndagen mörkna och jag sitter med tänkarmössan på
Känner mig både fylld och tom
Jag har spenderat en efterlängtad helg tillsammans med fem varma kvinns som är otroligt viktiga i mitt liv. Sedan i torsdag så har vi promenerat, skrattat, käkat, fikat, loppisbotaniserat, samtalat om livet, kärlek, träning, konst, barn, minnen och allt stort och smått som ryms däremellan. 
Vi delar så mycket de här vackra människorna och jag
Nu har fyra av dom återvänt till Dalom där de lever sina liv
Kvar lämnar dom en tomhet som jag alltid får acceptera när vi skiljs åt.  Lika underbart som det är att träffas lika smärtsamt är det att skiljas. 
Det gör mig så förbannat ont att ha mitt hjärta utspritt över landet
Men det är livet som känns i hjärtat
Och livet måste få kännas
Jag omfamnar känslan och låter mig vara en stund. Nu vill jag låta mina glada minnen från helgen sätta sig i mina inre omloppsbanor så att jag kan plocka fram dom och snusa lite på dom närhelst jag behöver. Ni vet väl att det är det som är grejen med fina minnen. Att kunna återanvända dem när man vill uppleva känslan igen. 
Allt vi upplevt finns för alltid kvar i våra cellminnen.
Jag är så tacksam för att det finns fina människor i mitt liv
Och för att jag har vett och förstånd att uppskatta det


Nej nu glömde jag - vi har inte bara varit sex kvinns under denna helgen för vi har ju haft sällskap av en liten August också förstås. En riktig liten "glader" mitt i skaran av vackra galna kvinns. 

Jag kanske inte behöver berätta vem som fått mest uppmärksamhet under den här helgen

Ha de´gott alla vackra och på återhörande


söndag 14 februari 2016

Jag är nyförälskad och lite "hög"



Att hitta hem i sig själv är ett vanligt använt uttryck i dagens personlig-utveckling-trend som faktiskt råder. Egentligen är det bara ord och många gånger klichéer. Ända tills man verkligen inser vikten och värdet av att landa i sig själv och i sin egen kropp och sanna identitet. 

Något som hjälper mig just nu med denna ofantligt intressanta process är kundaliniyoga. En yogaform som är både lugnande, balanserande och otroligt kraftfull. Ett förhållningssätt och verktyg för att möta sig själv både kroppsligt och själsligt. Jag har yogat lite innan. Men det blev som att "komma hem" när jag började med kundalinin. Den integreras mer och mer i mitt liv på flera plan. Processen är inte smärtfri men jag försöker vara öppen och fri i mitt förhållningssätt och följa med på allt detta gör med mig. Kroppen och jag kommunicerar. Andningen blir djupare och lugnare. Sinnet börjar försiktigt inta en mer lågmäld position. Tankarna av en god karaktär kliver fram och gör mig tryggare. 




Jag har nog alltid haft ett yogiskt sätt att se på världen och min omgivning. Men det var först nu det var moget för mig att ta ett steg till. Allt sker när det är moget och när eleven är redo uppenbarar sig läraren, som någon vis människa lär ha sagt.

Så just nu är jag lite "hög" på min nyförälskelse till kundaliniyogan  och jag följer mig själv med spänning på den här resan jag har påbörjat.

Sat Nam