söndag 11 oktober 2015

Vi får inte glömma att vi gör så jäkla gott vi kan

Sitter och blickar lite bakåt på en märklig och lite tungrodd vecka som har passerat i sagan om mitt liv. Flera utmaningar, märkliga möten, fina skogspromenader, lite för hög stresspuls stundom och ännu en hint om att livet blir inte alltid som vi tänkt oss. Men det blir alltid nåt´och vi lär oss hela tiden. 

En fin lördag har också upplevts i mitt liv.  
Jag tänker att det allra bästa med våra dagar är väl ändå att vi har förmånen att få finnas i dom och uppleva dom. Att ha förmånen att ta hand om ett liv och förvalta det efter bästa förmåga.
Ibland går det bra. Andra gånger går det inte fullt lika bra
Men vi gör alltid så gott vi kan med de förutsättningar vi har, där och då. Det gäller att vi inte glömmer det i allt livsleveri och alla höga krav

Vi gör alltid så gott vi kan



Min lördag började med solskenspromenad längs havet
Att få iaktta hur färgernas enorma kavalkad utspelar sig i höstens stora föreställningen. Ja jag vet att jag tjatar om min kärlek till hösten men jag ÄLSKAR den
Och när man älskar något läcker det ju gärna ut ni vet



Och att sedan få ensamhänga en lördag på stadsbiblioteket är en ynnest jag både njuter av och behöver.
Att befinna sig i det litterära rummet. Forumet tilltalar mig
Anonymiteten som ändå är ett slags sammanhang vi alla tillhör
Det fyller på mig på flera sätt. Jag sitter alltid en stund innan jag går därifrån. Känner in människorna. Unga, gamla, kvinnor, män, studerande, funderande, läsande och skrivande. Vi möts men ändå inte. Men vi har en gemensam nämnare - ordet/boken/språket. Länken som binder oss människor samman i mångt och mycket

När jag hungrig men nöjd promenerade därifrån hade jag som vanligt med mig en hel hög med böcker. Innehållet spänner från poesi, till religion och kreativitet och utveckling.

Att jag sedan fick inmundiga en riktigt god lunch på restaurang med de två männen jag älskar mest i mitt liv gjorde ju inte min lördag sämre om man säger så. 



Min lördag avslutade med att jag äntligen tog mig tid att titta på den fascinerande filmen om Vincent Van Goghs liv. "Han som älskade livet"  Klart sevärd film. Och mina tankar efter filmen är att det är så mycket sorger och smärtor som dansar omkring i oss människor. Det handlar om vad vi gör med dom och hur vi tillåter dom flätas samman med glädjen, kärleken och närvaron. 

Fridens och på återhörande alla härliga 



tisdag 6 oktober 2015

Ingen plats är magisk om du inte bär den rätta blicken och förmågan att SE


Stillhetens famn och långsamhetens lov är något de flesta av oss lider brist på idag
Vi längtar alla efter pauser, tomrum, ledighet och andrum. Men vi accelererar istället ännu mer för att tjäna ännu mer pengar så att vi ska kunna unna oss livslyx. 
Men...om lyxen blivit ledighet hur kan då ännu mera jobb och pengar vara lösningen.
Ekvationen är för mig omöjlig


Det spelar faktiskt ingen som helst roll var vi befinner oss om vi inte är där. Alltså jag menar närvarande på riktigt. Mentalt och kroppsligt på samma plats
Ingen plats i världen är magisk om vi inte har den rätta blicken med oss. Om vi inte har förmågan att stänga av bruset, uppskatta, närvara och verkligen stanna tiden för att ta in det vi upplever.
Om vi bara bara befinner oss istället för att närvara så kan vi i princip vara var som helst för vi tar ändå inte in det vi upplever helhjärtat. Vi hänför oss inte inför upplevelsen.
Om vi har tanken på nästa kvartalsrapport, Facebook-likes, avdelningsmötet, ekonomin, prestationen eller tvättstugetiden så är vår närvaro någon annanstans.
För vi vet väl alla idag att det är ju inne i vårt inre som den större delen av våra liv utspelar sig. Det räcker ju inte om kroppen står på Himalayas höjder om tanken är någon annanstans. 
Det är ju hur vi upplever saker som avgör om de är goda eller onda.
Shakespeare skrev i Hamlet:

Det finns inget gott och ont - men tänkandet gör det så



Jag tror att vi behöver stanna av och vara i tomrum för att ta plats i vårt inre. Gå in i ett eget livsrum för att få tillgång till vad vi vill/tänker/känner och selektera bort andras präglingar som påverkar oss omedvetet. 
Och med tanke på dagens sociala medier och ständiga uppkoppling är det kanske ännu viktigare att stänga av bruset. Vad sägs om en slags internet sabbat. Att man går totalt offline någon dag i veckan.
Kanske iaktta hur ett grässtrå viker sig för vinden, hur en änglasiluett framträder i barken på ett träd eller klättra upp i ett träd och bara sitta tills tempot saktat av.
Men det här är ju mitt sätt att stanna av och baravara. Du kan ju föredra ett annat. Men om du inte stannar och lyssnar inåt kommer du aldrig få veta.



För idag står det klart att tomrummen, ingentingtiden och ledigheten är det vi alla strävar efter. men många är så otroligt upptagna, uppkopplade, prestationsinriktade att de inte vet vad de egentligen springer efter. Man kör om sig själv och suktar ständigt efter mer tid, mer ledighet medan man arbetar mer, konsumerar mer, tröttar ut oss och tappar mer och mer kontakt människor emellan. För vi har inte tid att umgås med de som står oss närmast i den utsträckning vi vill. Vi vinner pengar som vi inte har tid att njuta av och vi tappar kärlek och livs-tid som hade kunnat göra oss rika
Hjulet spinner bakåt och alla är förlorare

söndag 4 oktober 2015

Höstens magi gör mig lugn...ändå


Hösten är här med hela sin skönhet i beredskap för oss att avnjuta
Kanske därför bloggen fått stå tillbaka lite till förmån för höstpromenader och berusning av färger och dofter. 

Nåväl jag har jobbat lite för mycket också. Och detta med mina mått mätt.  Med "normala" mått mätt är det förmodligen inte alls för mycket. Vi har ju alla våra egna perspektiv. I mitt liv har jag gjort ett aktivt val att inte arbeta mer än jag behöver. Jag kan inte bli mer än mätt i alla fall
Själva livet måste alltid få komma emellan

Eller som Platon så klokt uttryckte det:

"Den som vill försöka bli lycklig skall inte lägga an på att öka sina tillgångar utan på att begränsa sina krav"


Jag går ändå, som så många gånger förr, in i ett slags mentalt lugn när hösten anländer. Det finns en stillhet i den som ingen annan årstid besitter. Och i varje liten färgsprakande skiftning eller utblommad frökapsel gömmer sig ett eget litet mirakel.
I dig likaså.