tisdag 29 juli 2014

Sorg är kärlek som blivit hemlös



Jag får ofta höra ord som "men Emma du som är så sorglös och glad" eller "du som aldrig är tungsint eller ledsen" Ja då kan jag säga att det där stämmer inte alls. Jag kämpar förstås också med sorg, smärtor och ett mer eller mindre påtagligt tungsinne. Det sistnämnda har jag förvisso gjort mig av med i takt med alla fina år jag fått uppleva. Jag fastnar inte i ältande längre tider längre. Men sorgen kära vänner den finns hos mig så som den finns hos alla andra. Det finns ingen som kommer undan. Det tillhör det här vi kallar livet. Det är något vi får betala för att vi ska lära oss känna, uppleva och ta till oss livet så som livet är.  Men jag lever tillsammans med sorgen och kan tillåta skratt och glädje att finnas i mitt liv utan att det måste vara något "dåligt" Jag flyr inte. Jag lever med det som är. Jag gör allt för att leva så sant som möjligt.

En av mina Facebook-vänner skrev så vackra ord igår som verkligen förklarar vad sorg egentligen är. Jag bara måste få dela med mig av dem (hon visste dock ej vem som är upphovskvinna)

"Sorg är kärlek som blivit hemlös" 
/Okänd

Så vackert och så bildligt förklarande om vad det handlar om. Kärlek som blivit hemlös. Vi är så rädda för sorg och vi vill helst inte tala om den. Och eftersom svenskar generellt sett är ett folk som dessutom är rädda att medmänniskor ska börja gråta så går vi gärna runt omkring sorgen för att slippa möta den. Både hos oss själva och hos andra.

Men om vi skulle ta och se på sorgen som den är. Som ren sann kärlek som tappat sin hemvist. En källa som inte riktigt vet vart den ska ta vägen. Låt oss säga att vi förlorat någon som vi älskat av hela vårt hjärta. Kvar står vi med ett blödande hjärta i handen, fickorna fulla av sorg, och en kärlek till en person som vi inte längre kan ge till. Om vi då tar hand om den stackars sorgen inom oss och hjälper den värka ut och hitta en ny plats att växa sig stark på istället för att överge den, fly den och tro att den kan vara där ensam utan hem inom oss och göra oss vilsna. När vår kärlek (sorg) behöver oss så behöver vi också den. Det är en process av livskraft hur konstigt det än må låta. Och om vi ser sorgen som kärlek kanske det är lättare att låta den få vara där den är en stund. Att vi tar den i handen och tillåter oss att känna det som känns tills det sakta tonar ut i en symfoni av ren kärlek och glädje över det vi fått uppleva med den vi faktiskt förlorat.

Sedan kan vi komma ihåg att allt som vi upplevt har vi för alltid kvar. Inga minnen kan någonsin tas ifrån oss. De lever kvar i våra cellminnen och gör dig till den du är. Du kan alltid plocka upp ett minne och göra det levande för din inre syn. Och alla som lämnat oss finns på så sätt kvar. Om du vill finns de också i vinden den ljumma sommarkvällen, i barnens skratt, i den doftande nyutslagna rosen, i de sakta singlande snöflingorna i gatljussken i december och i alla vackra färger när hösten är som skönast.
Allt finns...alla finns...


Vågar du ens fantisera om et´....

 
Albert Einstein är en av mina förebilder. Jag citerar ofta hans kloka betänkligheter. Så också idag.
"Allt skapas två gånger, först i fantasin sedan i verkligheten"
 
Så om du fick skapa något genom att först använda fantasin och inte ha något tak på dina drömmar
Vad skulle du då göra med ditt liv?
 
Målning "Just imagine" finns i konsttryck 21 x 30 och kostar 130,-
Maila mig om du är intresserad
 

lördag 26 juli 2014

En fin dag att minnas intill hjärtat


En fin dag börjar så sakteliga lida mot sitt slut här i sagan om mitt fantastiska liv. En dag som innehållit så många hjärtvärmande händelser som t ex frukostmys i solskenet med min fina syster. Samtala lite i allsköns ro om sådant som hänt och inte hänt sedan vi sist talades vid. Det blir inte att man ses så ofta som man vill när man bor 42 mil ifrån varandra. 

När vi kom tillbaka hem hade de små prinsarna anlänt till residenset i Majorna med leenden på läpparna, nyfikenhet i sina hjärtan och en ryggsäck fylld av övernattningsattiraljer eftersom de är våra små helggester.  Tack gud eller vem det nu kan vara som ger mig dessa glittrande stunder av liv jag har förmånen att uppleva med mina små prinsar av universum

Vi har avnjutit glass i stora lass i skuggan bakom huset. Vandrat i solen och lekt i sandlådan. När värmen blev lite "för mycket" tog vi oss till havet för ett dopp. Exakt då bestämde sig dock moder jord för att äntligen rensa luften åt oss och ge grödorna lite regn. Eller snarare MYCKET regn och ett åskskådespel de luxe. Så vi fick fly hals över huvud över grästuvor, grusgångar och kvarglömda badhandukar för att ta oss till bilen. Nåväl vi hann i alla fall kyla ner oss i havet och känna ljuvligheten mot sommarsvettig hud. Som jag älskar dessa sommarbad.

Nu blir det kvällsmiddag med tända ljus och efterrätt i form av glass, hallon och vispgrädde. Jo minsann hos mormor och morfar är det gudagott att vara. Det är sådant som är viktigt för små pojkar på 4,5 och 2 år

Livet är fint..ja fint är vad det är och jag njuter så länge jag varar som Erik Ståhl så klokt uttrycker det
Love

God morgon fina värld



Breath in breath out... 
Vad mer behövs... 
Tack 

fredag 25 juli 2014

Sommarerbjudande på massor av målningar

Nu tycker jag att vi borde fira den vackra sommaren
Jag har också lite flyttplaner för min atelje under hösten därför har jag sommarerbjudande på flera av mina originalmålningar. 
 
Bege er in på min hemsida och se vad som erbjuds. Först till kvarn
 
När ni bestämt er för något eller bara vill ställa en fråga så mailar ni mig till
emma@livskrafteremma.com
 
 

 


 

tisdag 22 juli 2014

När ens bästa vän är ett hårigt litet troll på fyra ben


Ens bästa vän kan också ha fyra ben, hårig kropp och samma temperament och sinnelag som sin matte. Det har min

Glad utan gräns
Njutningsbenägen som få
Arg som ett bi
Kärleksfull och kramig
Gourmet
Egensinnig
Nyfiken på livet
Somnar var som helst
Skäller när det behövs
(och ibland när det inte behövs för all del)

Med tanke på alla likheter så är det kanske tur att vi hämtade honom utanför Västerås när han var liten som en boll. Annars vet i tusan om jag inte hade tagit mig en funderare på om vi var släkt på riktigt, min lilla hårboll och jag.
Eller Mr Svante "Kungen av Majorna" Lindberg
som han egentligen heter

måndag 21 juli 2014

Solnedgångar, gryningsljus och en och annan Calvados



 
Juli är vacker och ber aldrig om ursäkt för sin mäktiga skönhet
Jag njutera av dagar av värme så länge jag får sitta i skuggan under ett träd. För att svettas i solen för att bränna huden brun är inget som ligger för mig numera
Det är lite fåfängans fyrverkeri tycker jag
 
 
Men att sitta i solnedgången en kväll i juli med ett glas Calvados och betrakta skådespelet som Moder Jord frikostigt levererar, ja det gör jag mer än gärna. Då känns livet nära, sinnligt och magiskt vackert

 
Jag är så tacksam för att bo intill denna utsiktsplats. Att gratis kunna avnjuta tidiga krispiga mornar när vintern sänker kyla och skönhet över vår stad vid kusten. Eller vårdagar med picknickkorg och böcker i ryggsäcken. För att inte tala om dessa kvällar när sommaren är här och solnedgångar och gryningsljus belyser vårt lilla berg här i Majorna. Men för en höstmänniska som mig är nog ändå höstdagarna kanske allra mest magiska när ett färgskådespel utan dess lika ligger som ett konstverk framför mig.
 
 Det finns ett vemod i hösten som klär mig. Men än är sommaren vacker och jag njuter av den likaså
 
Jag tror att den här vackra platsen intill huset där jag lever mina dagar är en fristad. En plats att samla ihop mig och mina tankar när den yttre världen försöker forma mig alldeles på tok för mycket. Här uppe ramlar jag tillbaka till min egen inre plats där jag bara är jag och inte en normativ massproducerad kopia av alla andra. Det är viktigt för mig att vara JAG mitt i alla du som jag har förmånen att träffa här i livskarusellen.
 
Apropå originalitet kontra vanlighet så har Bob Hansson skrivit ett underbart inlägg i sin blogg på det temat. hade nog kunnat vara jag som skrivit de orden han delade med sig av.
 
Ni hittar inlägget HÄR
 

Tack någon där uppe för allt detta vackra vi får uppleva





onsdag 16 juli 2014

Poetiska fragment

 
"Kom, lägg din längtan runt min hals
låt din själ omsluta min 
för sommaren har bråttom nu"
 

tisdag 15 juli 2014

Om kroppen, hälsa och att älska sig själv som man ÄR


Jag fick en fråga från en trogen läsare om jag inte kunde skriva ett inlägg om kroppen, vikt och hälsa.
Jag funderade inte så länge. Det är klart att jag antog den utmaningen. För är det något som gör mig galen så är det denna makalösa fixering vid kroppen och framför allt det kollektiva själv-missnöjet som breder ut sig som en smutsig filt över våra självkänslor och personligheter. Vi fixerar oss nästintill till fanatiskt vid att kroppen måste vara tight, smal, ung, perfekt och ja en aning sexig också. För att inte tala om att brösten måste vara yppiga, fasta och uppåtsträvande, trots att gravitationslagen, barnafödande och ålder vill något helt annat. Och så all denna size zero-hysteri som råder bland modeller och media i stort. Näh, ibland når man en gräns när det bara får vara nog
 Din älskade vackra kropp som du fått till gåva. Själens mästerliga tempel och vårt alldeles fantastiska redskap som gör att själen över huvudtaget  kan kommunicera. Tänk vilken fantastisk "walking miracle machine" den egentligen är. Tänk om vi skänkte den lika många tack-tankar och uppskattande ord som vi skänker den missnöjda "jag-duger-inte-tankar" Wow det skulle sätta spår i det mesta så som immunförsvar, vikt, smidighet och mer därtill.
Jag har personligen ett skapligt förhållande till min kropp idag. Den är full av leverfläckar, ärr, celluliter, volanger och änglavingar. MEN den är MIN och den kan stå, gå, lyssna, tala, se, älska, lukta och smaka. Den kan vandra utmed havet en dag när vindarna är ljumma och solen vänlig. Den kan älska och känna in en annan människa och kramas i tid och otid. Den är fenomenal på att kommunicera med mig när jag är "otrogen" mot mig själv och gör saker som jag egentligen inte vill. Den kan njuta av måltider i timme efter timme. Den kan svettas på gymmet och simma naken i skimrande insjöar och vågade havsvikar. Som om det inte vore nog så kan den dansa till musik som får själen att göra frivolter och den kan läsa, sova, måla, skriva och känna den ljuvliga smaken av goda viner och kaffe latte from heaven.


Det är inte en självklarhet kära vänner. Det är ett privilegium och en gåva större än vi kan förstå. Det minsta vi kan göra är att ta hand om den. Ge den kärlek och omsorg. Sund mat, motion, massage och massor av kärlek och omtanke. Leva MED kroppen - inte kämpa EMOT.
Det har visat sig efter forskning att de som gör saker MOT sig själv och kroppen mår sämre än de som gör saker MED kroppen. Ett exempel är att rökare som vill sluta röka men inte gör det har fler rökrelaterade sjukdomar än rökare som inte vill sluta röka och heller inte gör det. Är ni med? Vi behöver göra det vi vill och vilja det vi gör. Ta hand om oss själva och bygga ett vackert samspel mellan kropp, själ och ande. Det resulterar i ett helhetsresultat där kroppen mår så bra den kan.

Och vad gäller vikten så är det högst individuellt och relativt. Det som är smalt för dig kanske är rent magert för mig och det som är tjockt för mig kanske är sjuklig fetma för dig. Men så länge vi inte bär en fetma som vi mår dåligt av fysiskt eller psykiskt så är det upp till oss själva att vara "lagom" enligt vår egen barometer. Det är inte farligt att ha en liten övervikt, men det är farligt att inte motionera. Det är omsorg att inte utsätta sin kropp för alldeles för många kilon att bära runt på men vad som är sunt och bra för dig det vet du bäst.
Kroppen har också ett fantastiskt utvecklat system som vi kallar immunförsvar och ett läkningssystem där den läker sig själv. Men vi måste låta den göra det. Ibland behöver vi hjälpa den på traven men kroppen strävar alltid efter sitt ursrpungliga läge - nämligen friskhet. Låt den reparera sig, för den har förmågan 
Så sammanfattningsvis, ge din kropp omsorg, tid, tacksamhet, kärlek, motion, bra mat och en jäkla massa glädje. Det är det minsta vi kan ge med tanke på allt vi får....Och du...den som känner sig vacker - är vacker. Du måste inte vara perfekt för att vara alldeles underbar. Men du måste vara DU, vem ska du annars vara.

Och jag VET att himlens färger blir lite klarare när man inser att man duger som man är
Love


onsdag 9 juli 2014

Tankar "händer inte bara"

 
Om alla människor förstod hur stor inverkan våra tankar har på våra liv så skulle fler människor sluta smutsa ner sina tankemönster med s k skadligt avfall. Alltså negativa tankar som leder rakt in i dåligt mående, oro, ångest och sämre livskvalitet. Dessa tankar fungerar som ett grumligt filter mot omvärlden och gör våra liv tyngre än vad de behöver vara.
 
Det är ju trots allt ur tankarna som känslorna föds. Känslorna leder oss sedan genom livet. För vi kan omöjligen husera en positiv tanke och en negativ känsla i kroppen samtidigt. Eller tvärtom. Försök få du se. Tanke och känsla är alltid allierade och går gemensam väg.
 
Ett bra sätt att inventera sina tankar är att fråga sig - Hur känns de?
Hur känns dina tankar när du tänker på dem? Känn efter
 
Om de får dig att känna dig lugn, glad, stärkt, enusismerad, lycklig, vacker eller varm så är det tankar av god karaktär. Om de får dig att känna dig tung, orolig, ledsen, arg, irriterad eller allmänt låg så är det garanterat tankar av sämre karaktär. Tankar som har för avsikt att sänka ditt allmäntillstånd helt enkelt.
 
Kom nu ihåg att tankarna "händer inte bara" De äger du. Det är ur tanken som du väljer förhållningssätt till allt som sker i ditt liv. Vi kommer t ex att bli svikna av människor genom hela livet. Det kan vi inte påverka. Det vi kan påverka är hur vi vill att dessa ska påverka vår inre frid och vårt mående. Vi kan träna upp oss i att inte låta andra äga rätten till vårt mående.
 
En tanke att använda sig av i dessa lägen är:
 "det här händer utanför mig - inte inuti mig" 
 
Andras agerande är deras karma, hur du reagerar och agerar är din karma. Välj. När du känner att en negativ tanke börjar ta fäste i dig kan du notera att det sker helt lugnt. Inte motstånd, bara acceptera och notera. Och sedan agera. Alltså antingen bryta den eller låta den slå rot. Bryta den gör man bäst genom att göra något annat. Vad du än gör när tanken kommer - gör något annat. Bryt. Och jag lovar att den inte får fäste på samma sätt som om du låter den fortsätta växa och skapa ett större omfång inom dig.
 
Vi blir vad vi tänker
 
 
 
 
 
 

måndag 7 juli 2014

Ett bra liv trots trots motgångar och s k problem (och ibland t o m på grund av)


Någonstans där mellan himmel och hav existerar vi och lever våra liv så gott vi bara kan. Många lever i en strävan efter att allt helst ska vara superbra, perfekt och problemfritt. Men kära vänner ett ha ett bra liv handlar väl egentligen inte om att ha ett liv utan problem utan att leva att bra liv MED de problem vi stöter på utmed livsvägen. Att känna att livet är värt att leva och tas om hand trots att det finns problem.


 
Att kunna förhålla oss på ett sunt sätt till livet, lyckan och motgångarna. Det finns ju inget liv som inte innehåller allt det där
Och om vi lär oss att belysa, förgylla och värdesätta det goda så hjälper det oss att också bemöta det jobbiga. Vi laddar våra sinnen med kraft när vi tillåter oss att hänföras av livets vackra sidor
"All in" på skönhet och godhet ger insättningar på mentala 
"må-bra-kontot"

Dessa insättningar ger dessutom ränta faktiskt. För när vi mår bra speglar det också av sig i allt annat och bland annat i våra möten med andra, vilket gör att vi får ännu mer godhet tillbaka från omgivningen. Goda hjul sätts i rullning som i sin tur leder till ännu mer av det goda. 

Universum är trots allt ett vänligt ställe att leva i. Saker som till synes kan verka som en motgång kan i själva verket vara något som plockades bort för att något mycket bättre ska få plats. Så just nu tackar jag universum för ett jobb som uteblev eftersom jag är fullt övertygad om att något bättre är på ingång och behöver platsen i mitt spännande liv.






Äktenskapets alla ljuvligheter och vedermödor

 
Äktenskapets alla berg och dalbanor och oundvikliga vedermödor är något jag är tacksam att jag ständigt får uppleva. Redan när tiden var ung och jag var 21 år gick jag uppför altargången med denna stadige, lugne, starka, vackra och alldeles hopplösa man. Vi hade precis fått vår förstfödda lilla dotter och vi älskade mer än ord kan förklara. Det var vackert då. Det är vackert nu. Men gud ska veta att bara för att det är vackert betyder det inte att det alltid varit smärtfritt. Det har funnits dagar då jag velat annonsera ut denna småtröga och kolugna man på Tradera till högstbjudande. Och det har garanterat funnits dagar då han funderat på om det går att göra sig av med egensinniga konstnärssjälar som mig på Blocket eller Annonstorget. Det har funnits stunder då jag slitit mitt hår och skrikit mig hes.Men det finns också stunder då jag älskat villkorslöst, galet och paradisiskt ljuvligt
 
Våra vägar har inte alltid gått parallellt. Vi har nämligen skiljt oss och separerat två gånger under dessa år. Men båda gångerna har vi hittat tillbaka till en slags gemensam plattform. Ett fundament där vi har svårt att leva tillsammans och ännu svårare att leva utan varandra.
 
Vi har delat så mycket den här mannen och jag. Och ibland undrar jag om inte han känner mig bättre än jag gör. Vi har delat sorg, glädje, tårar, skratt, småbarnsår, storbarnsår, dålig ekonomi, bra ekonomi, förluster, resor, flyttar, otrohet,  mörker och ljus. Men alltid har vi återvänt till vårt gemensamma lilla bo här på livsresan. Ett skrymsle på livsvägen där ingen och inget i världen når in mer än våra livsglada själar
 
Det finns någon som älskar mig hur jag än är och beter mig. Det är gott för själen att veta att det finns en människa som valt mig framför alla andra. Och ett människobarn som jag valt framför alla andra. Det är stort och det expanderar hjärtat mitt ännu mer.
 
Vi har valt varandra dag för dag och nu lirar vi liksom i samma lag
 
Jag säger tack och riktar blicken uppåt för det måste finnas en högre inblandning i detta....ja det måste det bara....även om jag inte riktigt vet vad. Men allt behöver man inte veta.
Det räcker med att känna
 
Love

torsdag 3 juli 2014

Att hälla i skönhet i vardagen är viktigt på riktigt för en romantiker

 Ibland undrar jag vem jag vore utan dessa vackra blomster som förgyller mina dagar och mitt liv
Ja, jag är en obotlig romantiker som fullkomligt älskar rosor och gärna går lite "bananas" när det gäller just denna blomstrens allra fagraste drottning. Nåväl jag älskar alla blommor på ett eller annat sätt. Jag tillhör ju t o m den lilla skaran människor som inte ens ser maskrosen som ett ogräs.

För mig är de som små solar som trillat ner från skyn och pryder våra grönskande åkrar, ängar och för all del också gräsmattor. Om inte så många var så perfektionssträvande och helst önskade gräsmattor som ser ut som en handklippta golfgreener så kanske fler skulle se skönheten i dessa gula ljuvligheten även i sin närhet. Ja vi är ju alla olika och det är gott det


Men färska blommor finns det alltid i mitt hem på ett eller annat sättDe suddar ut gränsen mellan ute och inne och stillar min ständiga skönhetstörst.

Det är likadant i ateljén. Jag börjar alltid mina målardagar med att se efter så att blommorna fortfarande ser glada ut. Annars ger jag mig ut och plockar en bukett eller köper en. Det beror på säsong förstås. Och så tänder jag ett levande ljus som en symbol för stillhet, skönhet och kreativitet

Ja livet är sannerligen vackert


En ny dam i min kollektion har börjat ta form


Denna veckan lade jag ut ett erbjudande som ni kanske sett
Både på FB och här på bloggen
Jag körde en liten sommarkampanj och sålde AntiJante damerna för 100,-/st
Det blev kaos. Milt uttryckt
Jag fick hundratals beställningar och mail
Jätteskoj förstås att mina livsbejakande damer är omtyckte och kommer hitta nya hem här i vårt avlånga land
Men lite  tråkigt då det var många som jag fick meddela att
de tyvärr blev utan denna gången
Men det kommer nya nu till sensommaren
Denna dam är en av de nya som kommer att finnas som konsttryck
"Livet är alldeles för viktigt för att tas på för stort allvar"
Så tror jag att det är. Det är för lite skratt, glädje och galenskap
i våra liv och på våra arbetsplatser. Det är som om vi tror att
bara för att det är humor och glädje med så är det inte seriöst
Märkligt. Det är klart att vi kan vara seriösa trots att vi är glada
Eller hur?! Livet blir så mycket lättare, roligare och härligare då
Ett gott skratt förlänger livet och befriar våra sinnen
kram på er

onsdag 2 juli 2014

Att göra det man måste är att göra det man vill

....ja han sjunger ju så Micke Rickfors i den gamla invanda och uttjatade dängan "Vingar för pengarna" Jag kan bara resa mig upp med armarna i luften och hålla med. ATT GÖRA DET MAN MÅSTE ÄR ATT GÖRA DET MAN VILL. Smaka på den du. 



Kanske låter lite smått uppkäftigt men jag tror i ärlighetens namn att det är så det är tänkt från början. Att vi ska skapa våra liv utifrån vår egen vilja, personlighet, tillgång och känsla. Det resulterar i hela människor (skapligt iaf)  som älskar sig själva, sina dagar och sitt liv. Och kontentan av det då. Det kan ju i princip vem som helst räkna ut. Behövs ingen avancerad rocket science för det. Hela människor som älskar sig själva och använder sina dagar till sådant de är ämnade för blir självklart nöjdare med sina liv, är mindre stressade, älskar andra mer öppenhjärtat, har mer överseende med andras olikheter, får mer energi och tar större och härligare klunkar av livet på ett sätt som DE vill att livet ska klunkas. 

Idag är vi så galet normativa och fullkomligt istoppade med information om att "så GÖR man" "det ÄR bara så" det BORDE man ju förstå" "det är bara att bita ihop" "livet är kärvt och jobb ska vara tufft, kämpa på och håll ut till semestern" "arbetsveckan är jävlig men låt den gå fort det är snart helg" 

Herregud vi stressar och jobbar ihjäl oss för att ha råd att leva och vara lediga och när vi är lediga så vet vi inte hur man gör. Skilmässoantalet skjuter i höjden i september varje år när semestern är slut och vi inte klarade av att infria allt det där vi planerad göra när väl ledigheten kom. Vi sparar pengar på konton för att kunna ha när vi blir gamla och sjuka men vi jobbar oss sjuka på vägen av all stress. 30 000 springer med full fart in i väggen varje år i Sverige och 1 milj svenskar vantrivs på sina jobb. Men vi är "duktiga" och biter ihop, kämpar på och håller ut minsann, för det har vi lärt oss redan som små. Hej vad det går.



Nej jag tror inte på det här. Jag tror att om alla de som känner att semestern är en flykt från en vardag som är blytung pga av arbetet har en uppgift. Byt jobb eller inför en förändring där du arbetar. Kanske i din inställning eller förslag till förbättring, vad som helst. Men alternativet att stanna, inte göra något, gnälla och sakta gå sönder är inte det bästa (men det vanligaste)

Nu sätter några förmiddagskaffet i halsen av irritation och anser mig provocerande förmodligen. Ja kanhända är det så. Jag tar risken. Många resonerar nämligen. "Men hallå hur skulle det se ut om alla skulle få göra det dom vill" Ja tänk...hur skulle det se ut?! Det är ju nämligen så att alla vill inte arbeta administrativt, skriva en bok, arbeta fysiskt, köra bil, arbeta i grupp, arbeta ensamt eller resa inom jobbet eller starta eget. Vi är ju olika och det är det som är poängen. Det finns resurser till alla. Jag har en vän som fullkomligt älskade sitt jobb som lokalvårdare på en stor industri i dalarna och hon kunde snegla på de som satt på kontoret och tänka "stackars er som sitter inlåsta vid det här skrivbordet hela dagarna" Medan kontorsråttorna sneglar på lokalvårdaren och tänker "jaja, du kanske får ett bättre jobb i ett annat liv". 

Åter igen vi ÄR olika och har olika förmågor, talanger, anlag och viljor. Men en sak som är säker det är att en medarbetare som vantrivs på sitt jobb är varken en tillgång för sig själv, sin familj eller sin arbetsplats. Så vem tjänar då på att vi biter ihop, kämpar på och håller ut. Och dessutom skiljer oss i september och har utmattningssymtom lagom till julruschen. 

Nej Micke Rickfors jag håller med dig - att göra det man måste är att göra det man vill