tisdag 28 januari 2014

There is no me without you



Har ni tänkt på att "Det skulle inte finnas ett jag utan ett du"
Allt i livet består av olika konstraster och relateringar
Det bevisar också att vi alla har ett värde inför varandra 
och följaktligen också är sammanlänkade med varandra

Den här målningen har jag försökt skapa utifrån känslan och 
inte det logiska tänkandet En process som tagit lite tid och 
som legat och grott inom mig ett tag innan den
hamnade på duken. 

Det gör i och för sig de flesta målningar som jag gör
Jag brukar säga att vara målande konstnär är så mycket 
mer än att bara stå vid ett staffli Man iakttar, tänker, 
reflektera och framför allt känner vad som ska förmedlas
Så när man kommit fram till duken är man redan i en 
pågående process. Så är det kanske inte för alla men så 
är det för mig





Den här gestalten som har trätt fram på min målarduk denna 
gång är en slags symbol för ett större och vidare 
perspektiv av livsverket Jag har visat den här målningen 
för några stycken under skapandet och en del
 tolkar honom som en nutida modern Jesus någon annan
förstod inte alls den kopplingen. Någon såg en varm 
vän med stort hjärta medan en tredje såg en 
manlig sida av mig i honom.

Men ett konstverk skapas alltid två gånger - först av konstnären sedan av betraktaren och det finns inga rätt eller fel
Vissa ser in i målningen, andra känner vad som aktiveras 
inuti dem när de betraktar målningen och uppfattar
sedan utifrån detta. Sedan finns det de som ser ett stycke
estetiskt objekt medan det finns andra som blir på något
sätt rörda, berörda eller upprörda. 
Det är hur som konstens uppgift att nå människor

Men som sagt "There is no me without you"
så möt alla du möter med ett öppet hjärta för vi blir till 
i mötet med varandra

lördag 25 januari 2014

Avsnittet där det mesta kan hända...och faktiskt gör det också

Ytterligare en vecka har gått och ni kan luta er tillbaka och lyssna på ett rykande färskt avsnitt av vår podcast "Viktigt på riktigt"
Denna gång avhandlar vi allt från ogenerade kissande män i Majorna till attraktionslagen och människors ytlighet.
Håll till godo och varsågoda !


onsdag 22 januari 2014

Vi är aldrig starkare än den svagaste länken


Jag arbetar ju en del på företag och föreläser och håller workshops. Ändamålet är att skapa bra stämning, hitta livsglädje i vardagen och få välmående team som VILL arbeta mot gemensamma och lönsamma mål. Jag får ofta höra att ledaren/chefen vill ha högre effektivitet, bättre tillgänglighet och bättre lönsamhet och teamkänsla. Man tror också då ofta att man kan gå direkt på målet med en quick fix så att säga, och att man slipper ta omvägen via individen. Det tillvägagångssättet är säkert möjligt men inte i längden hållbart. 

Om vi ska få en grupp att arbeta effektivt mot gemensamma mål måste vi få individer som arbetar med lust, engagemang och motivation som bränsle. Vi måste synliggöra varje enskild medarbetare och inse vikten och värdet av dess medverkan. Vi behöver belysa värdet av att vi är betydelsefulla och en viktig kugge i maskineriet. 

Ett bra sätt är då att plocka fram egenskaper och tillgångar som varje medarbetare äger och kan investera in i gruppen. Vi människor vill känna en känsla av sammanhang och ha utrymme för att utveckla det vi är bra på och tycker om att utöva. Om jag får möjlighet att vara så mycket JAG det bara går under mina arbetsdagar så kommer jag automatiskt att känna mig mer inspirerad och motiverad. Och att vi är olika är bara en ren tillgång. Det skapar dynamiska team om vi lär oss förstå vinsten av olikheterna och hur de kompletterar varandra. Kontentan blir en grupp som vill gå framåt inte en grupp som är tvingad att gå framåt. 

Så jag säger som Erik Hamrén som tränar fotbollslandslaget. "Vi måste ha lirare som går på lust och som VILL vara där och VILL vara med". När det gäller att skapa bra, välmående och effektiva team är det ingen som helst skillnad på fotbollsteam som lirar fotboll och ett gäng kollegor som ska skapa bra klimat på arbetsplatser. Alla är viktiga och alla måste vilja vara med. 

Vi är aldrig starkare än den svagaste länken

Så att gå direkt på gruppmålet och förvänta sig resultat utan att gå via den enskilda individens välmående och lust till samarbete är som att börja vaxa bilen innan man ens har tvättat den. 
Ingen vidare bra ide eller hur? 

Att ta hand om medarbetarens välmående och främja lust och motivation och göra sig omaket att ta reda på varje individs tillgångar och egenskaper och i bästa möjliga mån ge utrymme för att utveckla dessa skapar ett team som VILL. Vi behöver känna att vi kan LEVA på jobbet och inte bara överleva arbetsdagarna för att sedan leva när vi kommer hem, för då blir livet väldigt smalt och kämpigt och vardagarna rena transportsträckor.

Det är viktigt att ta hand om varandra - vi är MEDarbetare inte MOTarbetare

Om ni vill kan ni gärna läsa HÄR vad några deltagare tyckt 
om mitt arbete

Lycka till där ute, tillsammans är vi mindre ensamma 

tisdag 21 januari 2014

Vi kan spegla oss själva i mötet med andra...

Vi säger ju ofta att vi speglar oss själva i dem vi möter. Ja det låter väl sunt kan man tycka. Men vad innebär detta då rent teoretiskt och praktiskt. Kan det möjligen vara så att det är först i möten med andra som vi blir till. Att det är först då i den växelverkan som uppstår i samspelet i mötet med andra som vår personlighet för möjlighet att omsättas, bekräftas och utvecklas i sin fulla potential.

Kan det möjligen vara så att vi behöver den här spegeln (mötet med den andra) för att kunna avslöja och utveckla vilka vi egentligen är. Dels för andra men mest för oss själva Men förutsättningen bör ju isf vara att vi har fullständig tillit till den vi möter och vågar vara ärliga i mötet och inse våra aktioner, reaktion och handlingar. För den som saknar tilliten och förtroende till sin omgivning har ju väldigt svårt att vara sig själv. Då blir ju "spegeln" ingen sann spegel eftersom vi visar upp någon vi egentligen inte är och vågar vara. Då förblir vi ju levandes i en slags illusion om vem vi är eftersom vår sanna personlighet aldrig får se dagsljus och heller då följaktligen inte får en möjlighet att speglas i någon annan och utvecklas i samspelet människor emellan



Människor som aldrig fått höra att de duger som de är har ofta svårt att känna tillit och avspänt lugn i mötet med andra. Vilket är förståeligt. Dessa människor blir väldigt skickliga på att dölja vilka de är eftersom de alltid fått höra att de inte är ok. Det har blivit en skev sanning att de inte skulle vara good enough. De flesta möten för dessa människor blir då väldigt fyllda av en anspänning och fokus ligger hela tiden på hur man framstår och inte på närvaron i själva mötet. Då har vi heller inte möjlighet att uppmärksamma speglandet i den vi möter eftersom vi har fullt sjå med att vara dugliga inför den andra. Rädslan att vara "fel" gör att man inte har modet att släppa fokus från sig själv och vara fri i mötet. Det här är sorgligt för det finns så många vackra, fina och helt fantastiska människor som lever i en illusion om att de inte duger någonting till för världen över huvud taget.

Så när du träffar någon som du känner är spänd, icke närvarande och allmänt egen-fokuserad kan det ligga så mycket mer bakom beteendet än man först kan tro. Jag säger inte att det alltid är så här men det KAN vara så. Därför är det så viktigt att inte döma människor innan vi vet vilka de är. Betänk att du kanske dömer ut någon som redan dömts av andra i hela sitt liv och ständigt kämpar för att över huvud taget våga möta andra i ett växelverkande samspel

Livet är fantastiskt men det är inte alltid den lättaste sysselsättningen, men det är alltid värt det. 

måndag 20 januari 2014

Det är viktigt att leka...varför heter annars det viktigaste i livet kär-lek

En vacker dag kom så äntligen vintern till vår vackra stad vid västkusten. Knarr under skorna, pudersnö som virvlar i solskensstrålar och ljusa kläder för moder jord att ikläda sig. Ja det är som balsam för min lekglada själ. Jag kan meddela att jag är då inte särskilt svårövertalad att ställa upp som modell tillsammans med min lurvige vän när fotograf-dottern Josephine vill vädra kameran i vinterljus. Det lilla busiga barnet vaknar till liv i mig och jag blir ungefär 9,5 år igen. Tack gode gud att jag har förmågan att vara en smula barn mitt i den villervalla som vi kallar vuxenlivet. Det är väl ändå det som är att vara verkligt vuxen - att behålla barnasinnet intakt och öppet för lek 

Sedan är det en fröjd att bli fotad av Jossan för hon har en enastående förmåga att trolla bort den stela känslan som man lätt får annars när man ska fotas och hon får sina modeller att umgås med kameran på ett naturligt sätt. Det är sannerligen inte alla fotografer som lyckas med det. 

Det är kul med snö och att leka med kameran. Livet är till för att lekas. Varför skulle annars det största och viktigaste i livet heta 
kär-lek

Puss och kram på er alla denna vintervackra dag i januari

Alla foton är tagna av Fotograf Josephine













söndag 19 januari 2014

Om distansen mellan att säga att människor ska följa sitt hjärta och verkligen MENA det också

Man hör så ofta människor säga att de är fördomsfria och att de anser att alla borde följa sitt hjärta. Det här är dock inte samma sak som att de verkligen menar det när någon nära gör detta. När någon som står dem nära gör tvära kast i livet som påverkar andra pga att kärleken har slagit ner med full kraft och vederbörande inte har något val ja, då uppstår ofta en differens mellan ord och reaktion. 

Jag såg "Stjärnorna på slottet" igår där Maria Lundqvist öppenhjärtigt berättade om sin smärtsamma resa där hon lämnade ett långt äktenskap för att hon bl a träffat en annan man. Dessutom, gud förbjude, en mycket yngre man. Det är ju något som det alltid måste bli ett hejdundrade ståhej omkring här i Sverigen när kvinnor träffar yngre män. Som om kärleken har en ålder. För mig tyder det bara på en påtvingad trångsynt arvssynd som vi tar för någon märklig samhällssanning. 



Vi kan aldrig någonsin välja vem vi ska falla för eller vem vi ska älska. Kärleken den sköter sig själv. Vi kan bara välja att leva med kärleken och i sanning eller att leva mot den och därmed i förnekelse. Vi kan liksom inte älska på halvfart i någon halvblaskig lightvariant för då pratar vi inte om kärlek.

Åter till Maria. För mig ter det sig så galet modigt att följa kärleken trots att omgivningen tror sig veta bättre hur man ska leva sitt liv än man själv gör. Att man som hon vågar ta beslut som smärtar och göra val som innebär enorma förändringar för att i kärlekens namn följa det som hjärtat visar. Det är modigt men egentligen det enda rätta. Att våga ta av sig den där anpassningskostymen som människor anser att man ska ha på sig för resten av sitt liv trots att man vuxit ur den sedan länge. Det är att ta ansvar, följa sitt hjärta och vara sann både mot sig själv och mot dom som lever runt omkring en. Vi kan aldrig bli lyckliga i sanning om vi går emot oss själva för att införliva andras förväntningar. Jag kan inte förstå hur någon tror sig kunna straffa andra för att de tar ett personlig beslut som inte stämmer överens med vad de anser är det rätta. Mitt liv = mina val. Även när det gör jäkligt ont. Vi kan säga vad vi anser men vi kan inte ta på oss rollen av en slags certifierad gud på jorden och bestämma vilka val andra ska göra. Inte ens om det är våra barn, föräldrar eller nära vänner. 

Jag förstår att barn till separerande föräldrar reagerar med ilska, vrede och enorm sorg. Det är sunt för det är en stor förändring. Det ligger implementerat i oss människor att våra föräldrar ska vara en enad enhet men verkligheten kan inte alltid se ut så. Den sorgen måste få ta sin plats. Men när sorgens alla nyanser fått tagit plats måste vi vara så stora att vi inser att alla måste få göra det de själva anser är rätt och sant. Ingen annan kan veta det än vi själva

All kred till de modiga människor som i kärlekens namn vågar ta de där stegen som smärtar för att vi längst inne vet att livet för alltid har förändrats och det går inte att gå tillbaka. 

Tack Maria för att du vågade dela med dig. 

lördag 18 januari 2014

Nytt avsnitt i podcasten "Viktigt på riktigt"

Så finns det så äntligen ett nytt fräsch avsnitt att lyssna på i vår podcast "Viktigt på riktigt" Ett avsnitt om livet hur livet kan uppfattas och levas från olika perspektiv beroende på hur självkänslan ser ut. Varsågoda

onsdag 15 januari 2014

Ett bra sätt att vända tyck-så-jäkla-synd-om mig.. till.. jag-har-det-sannerligen-bra

Foto taget på mig i somras av min fotograferande dotter Josephine


Jag har känt det hela dagen. Det där obekväma som 
lägger sorti över dagen.Lite som en fuktig illaluktande 
disktrasa över axlarna. 
Kan inte ens sätta fingret på vad det är. Bara ATT det är
Har försökt vända om, tänka rätt och tänka bort. 
Inser efter en stund att den här dagen är en "sån där dag". 
Ni vet en sådan dag som bara måste finnas för
att de andra glittrande dagarna ska ha något att relatera till.
Vi måste ha konstraster för att kunna njuta av motsatsen.
Så hej onsdag som skavde i själatrakten och hej då 
för i morgon är en ny, annan och helt härlig dag att 
sätta tänderna i. Jag tackar för att jag fick lov att må lite kasst.
Jag lär mig massor av det och jag är medveten 
om dess betydelse

Foto taget på mig i somras av min fotograferande dotter Josephine

Jag vill ända belysa vad jag, trots melankolin, har att tacka den här dagen för:

* Att jag fick käka alldeles gudomligt god mat på vår kvarterskrog här i Majorna. Vardagslyx när den är som bäst

* Att jag fick vara och måla i mina ateljé. Det är ett fantastiskt privilegium, jag inser det

* Att jag hade möjlighet att promenera 45 min i morse före tvättstugan. Det finns dom som inte ens kan gå

* Att min stora fina familj ( de två fyrbent långhåriga inräknade) är som sända från ovan för att leva nära mig. De är guldkorn som får mitt hjärta att expandera varendaste dag

* Tak över huvudet, mat som mättar magen och föräldrar som gav mig liv är inte fy skam det heller

* Den otroligt söta och tillmötesgående mannen som har affären där jag ofta köper penslar och målardukar har ett så enormt varmt bemötande och t o m bjöd mig på en pensel idag för att jag är jag och ofta handlar där. Jag kan bara älska sådana människor i vardagsbruset

* En fin kund som bor samma hus som min ateljé som kom och handlade och berättade att konsttrycken hon köpte för jul hade blivit så omtyckta och nu ville hon köpa fler som nu skulle landa i Norge. Ringar på vattnet är bästa reklamen

Så även om livet känns trögflytande ibland och universum skaver mot själen så är det här livet sannerligen alldeles underbart och alltid värt att uppskatta och njuta av. Testa det nästa gång ni känner er lite nere. Kika på vad ni har att vara tacksamma över och genast ändrar man attityd och fokus.


tisdag 14 januari 2014

När skor dansar in i mitt skapande som en påminnelse om tillit



"Everything comes to us that belongs to us if we create the capacity to receive it"

Så tror jag verkligen att det är. Vi behöver landa i tillit att allt är som det ska och allt som ska ske det sker. Livet visar oss det vackraste om vi låter det
Och vill vi något tillräckligt mycket så kan vi uppnå det



Jag har en förkärlek för den estetiska skönheten i balettskor. De här skorna hänger hemma på min vägg och de har slitits på golvet i Köpehamns Kungliga Balettakademi 

Ibland undrar jag hur mycket glädje, nervositet, blod, svett och tårar som frambringats i samband med dessa vackra skors virvlande danssteg. 

Allt bär sin egen historia




Vessels of the Divine :: Spotlight on Visionary Art | The Bloom Series


Så underbart med människor som har fattat grejen. Människor som vågar LEVA sin konst och uttrycka sitt skapande som härstammar från inre rum. Det handlar om så mycket mer än bara ett tekniskt målande. Det handlar om en möjlighet för människor att spegla sig själva i ett verk och därigenom få tillgång till sitt eget inre och sin djupaste längtan. Ett verk är alltid en slags spegel. Det är inte en slump att vissa verk tilltalar vissa och andra verk tilltalar andra. Vi behöver konsten när språket är för smalt. bland för att kommunicera med oss själva och ibland för att kommunicera med varandra
Vi lever så hårt fastlåsta i våra roller i samhället idag. Vi ska prestera, imponera, vara framgångsrika, tjäna enorma summor pengar, inrätta oss i led som vi egentligen inte alls överensstämmer med rent personligen. Vi stryper våra ursprungliga personligheter för samhället vill att vi ska vara stereotypa kopior av varandra i ett samhällsklimat som ständigt accelererar. 

Målande konst handlar för mig inte om att föra ner ett motiv exakt som det återges i verkligheten och imponera med teknisk skicklighet. För mig handlar konst om att föra ner ett uttryck, ett modigt formspråk som inte huvudsakligen består av orden utan av känslor, tankar och möjligheter. Ett sätt att bredda våra referensramar och hitta sätt att nå varandra. Därför finns det inte för mig någon bra eller dålig konst. Det finns bara olika sätt att uttrycka sig. Och om jag dömer ut din konst dömer jag också ut dig eftersom du är en del av ditt skapande 

Det visar verkligen den här fantastiska filmen på ett underbart sätt

måndag 13 januari 2014

When Spirit takes over an artist's paintings - Malcom Farley


När jag "av en slump" hittade den här lilla filmen kände jag igen mycket av det han talade om
Och som ni säkert märker är våra konstnärsskap väldig besläktade. Eller det handlar ju mer om att våra uttryckssätt talar liknande språk.
Vi hämtar förmodligen sättet att uttrycka oss från en källa som innehåller liknande energier

Intressant och inspirerande

söndag 12 januari 2014

Vi måste ge av vår styrka när andra saknar den



Söndag = vilodag
Nu är det ju inte alltid som det blir just en vilodag av denna veckans sista dag. Idag blev det dock en vilodag av rang och jag tackar söndagen för att den mötte mig med en sådan empatisk försiktighet. Först en sovmorgon med "omsomning", vilket är högst ovanligt för morgonmänniskan som bor i mig. Men idag behövde jag falla tillbaka i en skön dvala och vetskap om att allt bara ÄR. Ingen tid, ingen klocka och inga hållpunkter att hålla sig till. Bara jag och nuet
Så efter att frukost intagits i sängen blev det en filosoferingspromenad med min hårige vän i 5 km.


Det är stärkande och befriande att vandra utan destination. Spankulera utan mål och bara vara i en slags tidlös existens en stund. Lite som en meditationspromenad kan man säga. Vi gick genom Majorna och upp över Linné sedan hem genom Slottskogen. Vi gjorde ett stopp vid friluftskyrkan och unnade oss en stund kontemplation i det grå januarivädret. Det finns en skönhet i väder som dessa. En stillhet och ärlighet på något märkligt sätt.
Jag skapar utrymme mellan tankarna att tänkas färdigt. Och frigör nya funderingar som jag mår bra av att tänka på. Vi skapar ju livet hela tiden. Medvetet eller omedvetet. Jag har sedan länge valt det förstnämnda så gott det går.



Jag fick också veta i förrgår att en kvinna som jag fått god kontakt med har drabbats av svår sjukdom och jag använder mina energier och tankar till att be för henne och skicka starka tankar av kärlek till henne och hennes tillfrisknande. Vi kan hjälpa varandra genom att öka det kollektiva välmåendet och styrkan. Vi hjälper inte varandra med medlidande och tycka-synd-om-tankar för det bara ökar omfånget av det motsatta. Vi behöver för vår inre syn se varandra som friska starka och kärleksfulla väsen för det hjälper alltid processen på ett eller annat sätt. 
Vi måste ge av vår styrka när andra saknar den.







fredag 10 januari 2014

Och alla dessa dagar som kom och gick - jag vet att dom är livet...


När januarimörkret lagt sig över majorna och kvällen är ett faktum känns det gott att tända ljus, sitta i lugn och ro och prata om livet med människor som står nära och avnjuta tacopaj from heaven. Självklart med egenhändigt tillverkad tacokrydda. Här i det Karlssonska residenset kommer inte en natriumglutamat-stinn fabrikstillverkad tacokrydda över tröskeln mer.
.


En alldeles vanlig fredagsmysfredag utan några som helst specialiteter är ändå det mest värdefulla för mig. Det enkla som egentligen är allt annat än självklart. Jag skänker också en enorm tacksamhet att lille tänkar-pojken som bor i mitt hjärta och hans pappa kom och gästades mig över en fika. Enkom för att lämna super-duper-dunder-host-medicin för att lindra min evinnerliga hosta. Vi hann både med en liten filosoferingspromenad med Svante, en fika med tända ljus och sagostund i soffan innan det var dags för dem att bege sig hemåt Härrydaskogarna för eget fredagsmys


Nu kommer resten av kvällen att gå i en fridfull njutarstämning. Soffan och jag ska gosa ihop oss med varandra. Vi har ett fint förhållande och trivs rätt bra tillsammans den gamla Ektorpssoffan från IKEA och jag. Åter igen en alldeles vanlig vanlighet som jag uppskattar enormt


De våriga vita tulpanerna niger lite försiktigt på matbordet och sjunger förmodligen på sista versen. Dags att bege sig till blomsterhandlaren och införskaffa nya imorgon bitti. En sådan enastående skönhet som de avger kan jag bara inte vara utan. Jag är passionerat förälskad i blomsterfägring. Ja blommor det får min själ att blomma i samma takt som de gnistrande kronbladens magi. Utan blommor skulle min värld förblekna.


När orden kryper in under huden och berör...på RIKTIGT

Känner att jag bara måste få dela med mig av ett inlägg som min ena dotter skrev idag på sin blogg
Klicka HÄR



När jag läser dessa rader och ser dessa bilder av min älskade unge så inser jag att jag på något sätt måste ha lyckats. Lyckats skapligt med min roll som mamma. För gud ska veta att jag gjort många fel. Oftast omedvetet och med ett gott uppsåt men som visade sig bli så galet. Men är det inte viktigt också att kunna visa sig sårbar och felbar även inför sina barn. Våga visa att vi kan göra misstag och be om förlåtelse. Visa dem att vi människor GÖR ibland fel men vi ÄR aldrig fel. 

Den här rollen som mamma är ju ändå den viktigaste och ibland svåraste rollen jag någonsin spelat. Inget i världen är ju dyrare och viktigare än mina barn.

Och när jag inser att min förstfödda lever med en närvaro, medmänsklighet och kärleksfullhet utan gräns så brister mitt hjärta och jag faller ihop i en hög av den vackraste och blödigaste 
kärlek.

Tänk att få ta del av dessa rader skrivna med en sårbarhet och nakenhet inför det som är det värdefullaste. Jäklar vad livet kan vara vackert. Ja jag kan inte säga annat

torsdag 9 januari 2014

Det är viktigt att underhålla sitt kapital i vänskapsbanken


Vänskap är något man ska vara evigt tacksam över. 
Jag tror att livet skulle sakna sina färgstarka konturer om man uteslöt vänskapen ur livsverket.
Igår var jag bjuden på en tjejträff där vi käkade och pratade om livet och alla dess härliga förvecklingar under kvällen. Det stimulerar mig och mina sinnen




Fina Linda som var värd och hade bjudit in oss till sitt enormt stilfulla och fina hem hade dessutom en liten överraskning åt oss. Hon hade låtit göra varsin personlig och unik mugg med våra namn och egenskaper som hon anser är passande på just oss.
Jag behöver säkert inte ens berätta att jag blev rörd till tårar. Det är så fint för mig när människor gör det där extra som man inte hade räknat med. Det där fina som får hjärtat att expandera.
Jag vet inte ens vad som var störst att hon gjort sig omaket att låta göra varsin personlig mugg eller alla superlativen som hon anser passar på mig.
Det är vackert, medmänskligt och något jag alltid kommer att minnas. Alltid

Jag är glad också att ha dessa damer i min bekantskapskrets. Vi är så olika och det är det som berikar mitt liv. Vi målar varandras livsverk med allsköns färger och former. 
Tacksamhet. Ja ren tacksamhet

Ikväll ska jag hålla i en infoträff på Akademi Coachstjärnan här i Göteborg. 
Hur nu det ska gå till med den här evinnerliga hostan. 
Nåväl, jag har klarat värre saker än det så det kommer säkerligen att gå alldeles utmärkt.
Glömt inte säga till någon viktigt person i ditt liv vad dom betyder för dig. Gör det nu...sedan kan det vara för sent

Var rädd om er


onsdag 8 januari 2014

När man får livstid

Vad handlar livet om för dig.. Ställer du dig den frågan emellanåt? Alltså vad är ditt livs-mission och vad är dina intentioner med att LEVA. För mig handlar det väldigt mycket om att ha kul. Att våga ha roligt mitt i en ibland alldeles miserabel vardag. Färglägga vardagarna med de färger som får mig att blomma. Läste någonstans att det är farligt att inte ha kul. Jag tror faktiskt att det ligger något i detta. Jag tror att vi kan lära oss att tillvarata och förvalta livet på ett sätt som gör oss antingen glada eller oglada. Ställer man frågan så, så brukar det vara ganska lätt att välja. Självklart kan vi inte skratta oss igenom allt och tycka att allt är äppelkäckt och fantastiskt. Jag tror det handlar mer om att göra det bästa av det mesta.

Det är här vår kreativitet kommer in. De flesta kopplar kreativitet till skapande av konstformer så som måleri, musik, författarskap osv osv. Men kreativiteten är ju var man och kvinnas källa och tillgång att skapa det liv de själva vill. Kreativiteten är ju också förmågan att gå förbi det logiska tänkandet och skapa utifrån ett slags innovativt nytänk. Vi behöver kreativitet i projekthantering, analyser, organisationer, föräldrarskap, kärleksrelationer, vänskap ja i det mesta vi företar oss i livet, inte bara inom allehanda konstformer.

Jag har valt att leva mitt liv utifrån ett perspektiv där min kreativitet får utlopp och ger mig möjlighet att leva. Alltså jag menar L E V A.  Jag skapar LIVSTID inte bara överlevnadstid. Det var ju trots allt det som var tanken förmodar jag den där dagen du föddes att du skulle använda din tid till att leva så gott det går och så mycket du orkar. 

Jag häller glad-tankar, glad-bilder, glad-ord och inspirerande glad-människor i min livsbägare varje dag nästintill. Ja det finns dagar då jag känner att "ok idag är det en typsikt bad-day" då tar jag emot den med öppna armar, tycker lite synd om mig själv en stund, och sedan inser jag att den kom för att skapa konstraster och få mig att kunna relatera till motsatser för att sedan uppskatta good-days ännu mer. 

Jag anser att det är mitt uppdrag att inspirera mig själv så till den milda grad att jag smittar andra med det samma. Jag kan inte stoppa svälten, krigen, miljöförstöringen och den snedvridna fördelningen av jordens resurser men jag kan ta ställning och vara en förebild som inspirerar samtidigt som jag gör små handlingar i samverkar för en bättre värld. Ingen mår bättre av att jag symaptifrossar i världens all jävlighet. Det enda som sker då är att jag ökar det kollektiva omfånget av fattigdom, eländighet och orättvisor genom mina dåliga energier

Så varför inte hälla lite gladhormoner i den här dagen genom att njuta av andra som njuter. Vackra damer som valt livets färgglada sida och som älskar sig själva och omgivningen. Ja jag vet, det är ofta tanter på min blogg, men det beror på att jag har en förkärlek för tanter. Det har jag haft sedan jag var en 4-årig lillgammal liten dam vid skogsbrynet i dalaskogarna. De gör mig varm, glad och full av medmänsklig förtröstan. Fråga mig inte varför. Förmodligen visdom, skönhet, tid och engagemang

Så varsågoda njut av en bukett vackra damer från Advanced Style

Vem sa att fashion har en ålder










söndag 5 januari 2014

Med illa dold blygsamhet vågar jag påstå att alla är konstnärer - om vi vill


Ibland behöver jag släppa taget och fullständigt "go bananas" bland färger, penslar och tankar. Stina Wollter uttryckte det så bra "Börja med en färg och se vad den vill"
Det är ett bra sätt att skapa tycker jag. I alla fall när man känner sig lite rörig inombords. När man känner sig som ett smärre summelsurium av tankar och funderingar som alla slåss om min mentala uppmärksamhet. Då tar jag bara en färg som symboliserar min första känsla som uppkommer vid en meditation. Sen åker jag. Känner, drar runt lite och använder kroppen för att hämta omedveten information som ligger lagrad i mig. Det är en bra starter för att släppa på trycket och det logiska tänkandet som ibland blockerar mitt mod. Om jag inte har modet med mig i skapandeprocessen så fastnar jag som en igel i prestationsfällan och då blir det ofta pannkaka av alltihop. 

Det är något jag ofta ser på mina kreativa workshops som jag håller också. Vi människor har inte tagit modet i hand tillräckligt i skapandeprocessen och eftersom vi gärna vill ha något att hålla oss i så blir det lätt prestationsspöket om inte modet är tillräckligt starkt. Då fastnar vi i resultat och prestationsfällan. Om då inte resultatet blir tillräckligt bra enligt skaparen så slår vi på oss själva och anser att vi inte kan skapa. Men det kan vi visst bara vi vågar känna lite mer och tänka lite mindre. Leka oss fram och kommunicera med det som finns inom oss. Vi bär en hel sprakande, gnistrande färgvärld inom oss som kan komma ut på dukar och papper. 
Vi är alla konstnärer - om vi vill




torsdag 2 januari 2014

Jag lovar och svär att vara trogen mig själv i all evighet


Då har vi då gått över gränsen igen. Gränsen mellan två olika kalenderår. Nu tror ju jag förvisso att tiden är ett människans påfund och konstruktion p g a att vi inte kunde greppa evigheten. Så egentligen behöver vi inte dessa s k tidsbegrepp och indelningar eftersom tiden egentligen inte existerar och allt sker parallellt. Nåväl jag ska inte grotta ner mig i dessa funderingar och fullständigt flyta ut i kvantfysiska utlägg om energier, eviga liv och allts fantastiska helhet. Det får bli en annan gång. Utan istället tänkte jag fundera lite omkring här med att göra bokslut för det gamla och kliva rakt in i det nya. Det nya som vi nu då kallar 2014. Ett nytt oanvänt och härligt år ligger framför oss som vi kan göra vad vi vill med. Det är lite kittlande och stimulerande att tänka att vi har en nystart att sätta tänderna i. Det känns som om tiden flirtar med mig och jag faller pladask i en förälskelse där jag hänfört lämnar över mig till det som ska hända i mitt magiska liv. 
So come on 2014 give it to me - jag är redo



Jag är så jäkla naket redo för ett nytt år. Ett hjärtats år där jag obönhörligen bara kommer att göra sådant som får mina hjärtliga ceremonier att spela i samklang. De ljuvligaste melodier som kommer att ge livskraft åt både mig och min omgivning. Jag ska bara göra sådant som känns rätt inuti mig. Tänk så många gånger jag bara VET men ändå inte gör. Rädslan och ett uppblåst ego har ställt sig bredbent i vägen och inbillat mig att jag inte kan, törs eller har möjlighet. Det är förbi med sådant nu. JAG ställer mig bredbent i mig själv och lovar att vara mig trogen för all evig tid. Oavsett. 

Jag samtalade t ex med en vän häromdagen gällandes det här med att älska. Att våga älska förutsättningslöst är det modigaste vi människor kan göra. Vi blottlägger allt det som gör oss mest sårbara och ger bort en del av oss själva utan att ha den minsta garanti. Vi lämnar över oss och har en inte chans att själva styra eller kontrollera det som händer. Vi avsäger oss all makt och det enda vi har att hålla oss i är själva kärleken. Så smärtsamt vackert att ord blir på tok för snäva för att ens försöka förklara egentligen


Som ni ser här nedan har jag också gjort en "visionboard" för det kommande året. Det gör jag varje årsskifte för att tydliggöra och manifestera det som huserar i mina inre visioner och drömmar. Jag kommer under året som vi nu tagit i hand att prata mer om kärlek i mina föreläsningar och hälla mer kärlek i både organisationer och instanser. Jag kommer också att meditera mera, utveckla min andlighet, resa, skapa mer struktur och så ska jag fortsätta  leva livet både rufsigt och roligt så som jag iofs alltid gjort. Det anstår förstås en rufsig person att leva därefter :) 




Så ja, nu är jag mer än redo för alla härliga utmaningar, möjligheter, möten och lärdomar som ska dukas upp. Jag laddar mig med nyfikenhet, ett öppet hjärta och en jäkla massa mod och så går jag med kavata steg in i 2014.

kärlek och omtanke till er alla