måndag 31 december 2012

torsdag 27 december 2012

(Kul)tur-tantens bekännelser



Ibland blir jag fullständigt hög av kultur. Idag hade jag nämligen möjlighet att få ta del av Göteborgs Konstmuseums utställning om och med August Strindbergs egna foton och målningar. En guidad visning med ny kunskap om den gamle kontroversiella skalden som jag inte hade en aning om. 

Jag konstaterade på vägen hem därifrån att jag måste verkligen fötts till den här märkliga världen med syftet att vara en KULturtant. Någon som i tidernas begynnelse skapade vårt språk måste ha tänkt att det skulle definiera KUL-turer som berikar människosjälen när man uppfann ordet kultur.Tror inte ni också det?

Jag ÄLSKAR kultur. I admit. Det är som om min puls stabiliseras, min andning blir märkbart förbättrad, mina ögon glittrar och jag vill fånga hela världen i min famn när jag får frottera mig med kulturmänniskor, konsten, skapandet och framför allt alla otroliga tankar och funderingar som kommer med detta fenomen.(jaja jag överdriver och kryddar lite, men det är lite av mitt signum och det borde ni lärt er vid det här laget)  Jag tror att det handlar om min kärlek till alla dessa konstnärer som helt modigt vågar vistas utanför dessa omtalade komfortzoner som det innebär när de skapar sina verk utifrån inneboende inspiration och drivkraft. Jag tror att konst ofta handlar om ett sökande efter eventuella gränsdragningar som man naturligt inte bär inom sig. Eller något åt det hållet i alla fall. 

Strindberg var definitivt en sådan gränssökande person och konstnär som ständigt sökte gränser genom olika konstformer. Det cirkulerar ju enormt många sägner om denna speciella man och vi kan ju egentligen bara att välja att tro på vilka vi själva anser bära mest sanning och vilka som vuxit fram med åren och i takt med hans enorma popularitet. Visste ni att det t ex gick 60 000 personer efter hans begravningståg när han hade gått bort. Det var astronomiska antal för den tiden kan meddelas. Så att han var en kontroversiell och populär person redan då, det råder det inget som helst tvivel om i alla fall


August Strindbergs oljemålning från Göteborgs Konstmuseums utställning

Nu ska jag ladda ner Strindbergs antifeminsitiska och otroligt omtalade novellsamling "Giftas" på Storytel och lyssna på parallellt med att jag läser Caitlin Morans hysteriska nutida feministbok de luxe. Haja kontrasten som nästan går att ta på. Kanske ska tillägga att jag inte tillhör kategorin som kallar mig feminist eftersom jag anser att det är lättare att nå jämlikhet om vi slutar se varandra i genusperspektiv. Jag ser oss hellre ur ett människoperspektiv oavsett om det gäller jämlikhet, sexuell läggning eller könskvotering Ops... halkade ifrån ämnet nu igen. Typiskt mig när jag blir lite exalterad. 

Nu ska jag inmundiga lite grönsakaspaj med getost och curry minsann. Inte fy skam en dag som denna. Livet är en njutning, om man vill

Love

onsdag 26 december 2012

Mental eller kommersiell jul - ja det är frågan..(som Hamlet skulle uttryckt det)



När julefriden lagt sina varma vingar om oss och vi tillsammans kan njuta av att kunna umgås, äta gott, skratta och bara existera i ett slags mellanrum mellan vardagligheter och en julsaga skänkt från universum ja, då är livet allt bra gott att leva. Det är förvisso nästan alltid gott att leva men friden som uppstår intill julen skänker eftertänksamhet till många av oss. I alla fall till mig. Jag har haft en lugn, fin och härligt stämningsfull jul som inkluderat fina presenter (för många om du frågar mig med tanke på hur snedfördelat det är i världen) alldeles fantastiskt god mat, gemenskap med härliga människor och kramar och pussar från småprinsar. Allt i skenet av fladdrande stearinljus och julgransljusens harmoni. Vad mer kan man begära liksom?! För mig blir det dock viktigare och viktigare att fira den mentala julen och ta avstånd från den hysteriska kommersiella julen. Här står det ju var och en fritt att välja själv, även om vi lätt dras med och tror att vi inte kan välja så kan vi ju alla hitta en väg som passar oss



Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa som inte har det lika välartat och gott som gemene man har det här i Sverige dock. Det blir extra påtagligt i julens ohyggliga hysteri att det finns de som inte ens har tak över huvudet, mat för dagen eller kärlek som omfamnar. När man då på julaftons eftermiddag blickar ut över hav av julklappar fastnar glädjen lite grann i halsen. 

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon och jag bestämde mig där och då att 2013 ska bli året då jag engagerar mig ännu mer på olika sätt för de som behöver. Vi kan ju skänka pengar, ge av vår tid, sprida kunskap och framför allt ge kärlek och omtanke i massor. Kanske ta sig tid att lyssna en liten stund på en ensam person på en parkbänk. Ge en tia till någon som ber om det och sluta tänka "skyll dig själv" till de som alkoholrusiga tigger pengar för du vet ju aldrig vad som gjort att de hamnat där och på vilka premisser de fått leva sitt liv. Hjälpa en gammal över vägen och ta 5 minuter av din vardag för att utbyta några ord med en ensam person. Det kan betyda att du gjort deras dag. Berätta för städerskan på jobbet att hon gör ett underbart jobb som du uppskattar enormt. Ge en slant till herrn framför dig i kön som inte kan betala makaron-paketet för att hans kort krånglar. Håll upp dörren, skänk leende uppskattningar helt utan orsak. Det betyder förändring, jag lovar. 



Ett annat tips är att göra små hjärtformade lappar med texter som "tack" "du är en stjärna" "världen behöver sådana som du" och bevara i väskan eller fickan som du sedan delar ut när någon gjort något vackert (litet som stort), omtänksamt, hedersamt eller bara därför att liksom. Att förändra världen till lite bättre behöver inte betyda att vi åker till Somalia och volontärarbetar eller skänker 500 000 till Unicef. Alla kan inte det men alla kan göra små saker i vardagen som skapar föränderliga ringar på vardagsvattnet.

Att låta kärlek fullkomligt strömma över de vi älskar och de som vi anser sig förtjänta av det betyder att det också kommer att spillas över en del till de som vi inte anser sig förtjänta av det. Då har vi faktiskt också gjort världen till en lite, lite bättre plats att leva i och det ansvaret bär vi alla. Eller hur?

Ja det var lite julevangelium a la Emma Karlsson och kanske håller du med, kanske inte, det står dig fritt att välja

Kram och massor av kärlek häller jag i alla fall över alla mina läsare denna mellandags-torsdags-morgon


Min AntiJantefamilj har ökat ut och blivit fler



Då presenterar jag mitt senaste tillskott till den livsbejakande AntiJantefamiljen. "Det är lätt att glömma av att komma ihåg att man är grymt bra som man är" är vårens nytillskott

Hon kommer att kunna beställas under januari

HÄR ser ni hela kollektionen sköna damer som är här för att få oss att känna oss goa´och helt ok precis som vi är. Vill du beställa är det bara att skicka ett mail med vad du vill ha och din adress till
emma@livskrafteremma.com



tisdag 25 december 2012

Ge KÄRLEK och OMTANKE även när det inte är jul

Titta på Avalon - Don't Save It All For Christmas Day på YouTube

När juldagsmorgon glimmar


Efter regnpromenad väntade tända ljus, morgonens första kaffe och en lässtund under filten. Äntligen har jag den nämligen  i min ägo. Caitlin Morans bok "Konsten att vara kvinna" 
Har skummat lite och jag kan bara säga att den här brittiska damen är helt sanslös, stundom galet kul och rör om i feministgrytan en aning. 


Lovely woman
Kram 


måndag 24 december 2012

En riktigt god, varm och glad jul önskar jag er alla



Av hela mitt hjärta önskar jag er alla en riktigt god jul. Var rädd om varandra och kom ihåg att ni är grymt bra precis som ni är

Love


söndag 23 december 2012

Om inte du ska följa ditt hjärta vem ska du då följa


Dan före dan....


En del stoppar korv, kokar sylta, gör marsipangrisar och bakar de mest förtjusande saffransbröden världen kan beskåda en sådan här dag. Andra tänker tankar, dricker kaffe och skissar på änglar i olika utföranden. Gissa vilken kategori jag tillhör?

Psstt....ni vet väl att "änglar finns" Överallt. 

Kanske kan du skönja dina egna vingar om du kisar lite försiktigt nästa gång du står i en provhytt. Tänk så mycket roligare att spana efter fjäderlätta vingar när man provar kläder nästa gång istället för att våndas över det fruktansvärda skenet som alla provhytter är begåvade med, och som gör att man känner sig lite smått fet, blek och allmänt halvdassig. 

Det bor en ängel även i dig....det vet jag :))



Give and you will be given

Människor som samlar på sig och ruvar på en massa prylar och värderar materialistisk status och dessutom jämför sig och vill vara lite bättre än grannen, människor som är snåla och rädda för att använda sina pengar, människor som beter sig som om de ägde sina barn, vänner och dem de älskar de kämpar alla emot den naturliga ordningen i universum som utgörs av ett evigt flöde och en ständig förändring. 


Som ni alla kanske vet så lever vi ju i ett otroligt energiflöde där vi alla inte är något annat än kanaler som denna energi kan strömma igenom. För att vi ska kunna vara de bästa versionerna av oss själva och må bra, vara friska, lyckliga, framgångsrika och produktiva behöver vi vara givare och tagare av denna energi på ett naturligt och generöst sätt. När vi gör det utan att tänka på att vi ger och tar utan ger naturligt så som livet är tänkt så mår vi bra för vi befinner oss i harmoni med universum och naturens gång och cirkulationen är tingens naturliga ordning.


Om vi tar allt till ytterligheter så har faktiskt allt redan blivit oss givet så som liv, luft, vatten, föräldrar. kropp, mat, jord, människor och KÄRLEK. Så varför klamra oss fast vid någonting när vi redan har allt vi behöver? Varför blockera och göra motstånd mot flödet? När vi gör det beror det nästan alltid på att vi är rädda. Rädda för att vi ska förlora något eller att vi inte ska ha så det räcker. Men denna rädsla är en slags illusion. Den härstammar ur en brist på insikt om universums natur. Så snart du erinrar dig ditt sanna ursprung så kommer du att inse att du redan har allt  och DÅ kan du få rädslan att lösas upp.


Så om du har problem på någon front i livet och vill må bättre är det första du ska göra att börja ge. Inte sen, utan NU. I synnerhet om du kört fast, har fel jobb, är sjuk, dålig ekonomi. Det är då du ska ge. För när du ger så får du kanalerna att öppnas igen och stagnationen och blockeringen löses upp av energin som åter igen börjar flöda. Detta givande gör att du snart kan börja ta emot igen eftersom du måste ge för att kunna ta emot. Precis som man i naturen måste så för att kunna skörda. Lätt som en plätt. Detta är universums lag.
Att ge behöver inte handla om materialistiska gåvor. Det kan handla om fysisk hjälp, kärlek, omtanke, glädje bekräftelse, tid, förståelse och liknande. Eller varför inte arbeta ideellt för en förening eller hjälporganisation.
Så i dessa tider av hysteriskt handlande vill jag bara säga att livet handlar inte om prylar, status, "vara värst", pengar och materialistiskt sparande. Rikedomar sitter i att få energin att flöda för då kan du t o m få ting och prylar på köpet utan att du ens tänker på det.

Jaha så låter jag åter igen som om allt är lite halleluja och det ligger lite prettovarning på min inställning men jag struntar i det för det här är i alla fall ett sätt att se på det här med livet och givande och tagande. Det är mitt sätt att se det. Med det inte sagt att det är RÄTT att se det. Du kanske har ett annat sätt. Så ta bara till dig det du känner känns rätt för dig av det jag säger. Lämna resten därhän

Vill ni läsa mer om detta kan jag tipsa om Barbara Bergers bok: "Vägen till kraft" som är både inspirerande och fantastisk. 
(ja enligt mig förstås:))


Give and you will be given. Feel greatful and you will have even more to be greatful of


lördag 22 december 2012

Varje dag är ett "speciellt tillfälle"



Jag brukar säga att alla dagar ovan jordytan är bra dagar. Det tycker jag verkligen. Men alla är inte gjorda av glittrande guld. Idag är en dag som är mer gjord av en slags grå massa

Den började så bra med myshopping och fika tillsammans med min fina skruttipluttunge de luxe som idag för övrigt 18 år men lika liten och skruttiplutti för mig ändå. Är man yngst så är man. Ask me.

Nåväl något skaver i mig och jag tar nog på mig paltor för en ensampromenad i Majorna för att samla tankar, njuta utsikt från Masthugget och få lite väderbitna kinder till kvällskvisten. Det bor en eremit i mig och den behöver nog sitt utlopp. 



Love to you all och kom ihåg att varje dag är ett "speciellt tillfälle". Så även dessa dagar när universum skaver mot själs-konturerna en aning. Bara för att man inte är på topp betyder det ju inte att det inte är en bra dag. Vem vet vilka fantastiska insikter som kommer med just den här lördagen.

Så spara inte livet till "speciella tillfällen" Lev livet så att varje dag blir ett speciellt tillfälle istället. Det här vi kallar livet är ju trots allt en jäkligt schysst gåva som är bättre än alla julklappar tillsammans

Puss kram och understanding



torsdag 20 december 2012

Allt måste inte vara logiskt förklarbart och intellektuellt försvarbart...vissa saker bara ÄR...


"Kärlek i vardagen"
Valnöt som gömde två små vackra hjärtan under det hårda skalet. Tänk så många hjärtan som gömmer sig bakom hårda skal hos oss människor också.

Att vara smart och riktigt klyftig, tänka mycket och ha en väldigt intellektuell inställning till livet kan utgöra ett problem för oss människor. Nu tänker ni förmodligen att nu har hon väl helt flummat ur totalt. Nej det har jag faktiskt inte. Jag ska förklara hur jag menar. Självklart är det inte ett problem i sig att tänka och vara logisk och intellektuell. Men problemet uppstår om vi låter detta intellekt dominera oss på bekostnad av vår känslomässiga och andliga natur. Alltså om man tänker för mycket och existerar i hjärnan mest hela tiden och analyserar saker och ting, människor, händelser och gör ständiga konsekvensanalyser om livet i allmänhet så avtar vårt förtroende för vår egen intutition. Vi litar helt enkelt inte på det vi känner. Det här kan bli rätt förödande och frustrerande för många eftersom vi inte litar till den inre rösten, magkänslan och den "sufflösen" som vi alla har inom oss när det är dags för ett beslut eller val av något slag. Vi slår nämligen bort det vi intuitivt känner eftersom vi inte kan rättfärdiga eller förklara det logiskt för oss själva och/eller andra. Vi askärmar oss från den intuitiva information som vi faktiskt har tillgänglig överallt inom oss själva och som oftast är de svar som gör oss mest tillfreds, nöjda och lyckliga i förlängningen. Om vi utgår för mycket från hjärnan och bortser från hjärtat går vi oftast efter det som är mest invant och mest "easy way out" bra för andra, praktiskt men tyvärr i förlängningen längst ifrån vår egen personliga lycka. Det största kriget vi människor utkämpar är det mellan känsla och intellekt. Intellektet "tycker" och hjärtat "känner".

Om vi står inför ett val av betydande art kan det vara bra att fråga sig själv. "Om jag fortsätter exakt som jag gör nu i 10 år till, hur ser mitt liv ut då och vad kommer det att kosta mig". Eller annan effektiv frågeställning att ställa sig är "om jag bara skulle ha ett år kvar att leva, hur skulle jag göra då" Man kan också leka med tanken "hur skulle du tipsa din vän att göra i samma situation" Som vi alla vet är vi ju lite mer fritänkande, kloka och modiga när det gäller att ge råd till andra jämfört med när vi ska ta liknande beslut själva.

Så mitt tips idag är att vara lite mer i hjärtat och lite mindre i hjärnan för att kunna fatta beslut som gagnar DIG på ett sätt som berikar din framtids välmåenden. Det är inte alltid lätt att följa sitt hjärta men det är alltid rätt. Sluta leta efter svaren för du sitter på dem 

Lita på dig själv och på att dina val fattas bäst av dig i samråd med dina egna känslor 

Lycka Till


onsdag 19 december 2012

You Don't Have To Be Perfect



Jag har en liten hang up på förebilder. Jag älskar nämligen att förse mig med inspirerande och härliga förebilder som lyfter min själ och speglar min glädje. Jag har många härliga sådana som jag återkommer till på ett eller annat sätt för att fylla på min må-bra-bank. En av dessa gnistrande stjärnor som inspirerar mig är polskfödda och färgstarka konstnären och livsnjutaren Ilona Royce Smithkin 

Känn bara på det här citatet uttalat av Ilona:
"Jag kan inte bära obekväma kläder för det handikappar min själ och min själ måste vara FRI"

Det är ett citat som jag kan skriva under på. Min själ måste också flyga fritt och jag kan inte vara fri i kläder som jag inte trivs i och som inte är jag. 



För er som inte kommit i kontakt med henne förut så kan jag berätta att Ilona är en underbar 92-årig kvinna, konstnär och konstlärare vars arbete och livsrum är lika färgstarkt som de underbara kläder hon sätter ihop varje dag. Hon fullkomligt sprudlar av livgivande energi och är mer levande än många 25-åringar.  Hon är så otroligt vis, klok, vacker och härligt inspirerande att lyssna på. 
Sök gärna på hennes namn på Youtube, för där finns flera glädjesmittande och tänkvärda filmsnuttar att ta del av 





Ni kan också klicka på länkarna nedan och se hennes fascinerande små filmsnuttar

http://www.youtube.com/watch?v=MKsYnsi4SOs

http://www.youtube.com/watch?v=exmwGFtPXAY


Här får ni ett smakprov på Ilonas skaparkraft genom dessa vackra fantastiska målningar som är lika färgsprakande som hennes enorma karisma och utstrålning

Det finns en nerv i hennes verk som lägger sig som en skön filt runt mitt kreativ hjärta


<3 Tänk om världen var lite mer Ilona Royce Smithkin <3




När kärleken slår till kanske vi måste investera från vår känslobank utan att veta om "affären" går åt skogen eller ej

Det finns vänner och så finns det VÄNNER. Jag har flera men inte jättemånga som kan titulera sig nära vänner till mig. men dom som är mina närmsta vänner har ett stort värde och jag tackar ofta något eller någon för att de finns i mitt liv. När jag ser dem som ett nätverk ser jag också hur de har olika uppgifter och funktioner i mitt liv. Det är guld


En av mina närmsta och skönaste vänner heter Lena och hon är speciell för mig. Vi har inte känt varandra jättelänge men i alla fall det är i alla fall snart 7 år sedan vi sågs första gången på en arbetsplats i Fagersta. Vi är både lika och olika. Hon är som en lite småkantig ängel på jorden med närhet till kärlek och skratt. hon är både intelligent och smart och jag kan imponeras av hennes allmänbildning och närvaro. Hon kan få mig irriterad och men också hjärte-glad på ett sätt som få klarar av. Men framför allt så kan jag föra de mest kärnfulla och substansfulla samtalen med henne om livet, kärleken och allt som rör sig däremellan. Så många timmar vi tillbringat i långa härliga diskussioner och reflektion. Hon är en fena på att "komma ihåg" mig när har en tendens att rusa på för snabbt i vardagssnurren och tillfälligt glömma av mina vänner. Hon är ärligheten personifierad och jag vet att det hon säger, det jäklar anamma menar hon. Hon är andlig och förstår att allt är i universum en enhet och hon ser oss människor ur ett holistiskt perspektiv.

Idag har jag och Lena haft ett av våra härliga telefonsamtal. Vi bor nämligen idag 45 mil ifrån varandra. Det hindrar oss dock inte från att bibehålla vår fina vänskap på ett kärleksfullt och livgivande sätt.

Idag gick samtalet bl a ut på huruvida vi vågar investera från vår "känslobank" eller ej i kärleksrelationer. Vi drog en liten metaforisk parallell till ekonomi och upptäckte att det finns skapliga likheter där .Vi kom fram till att man faktiskt oftast vill veta vad/vem man investerar sina känslor i innan man liksom släpper in någon och använder sitt värdefulla kapital. En del människor kan ju investera allt sitt känslokapital till någon som de inte alls vet vem det är och vad det ska leda till. Det är otroligt modigt kan jag tycka. men att älska är ju att vara modig. Jag tänker på ett citat i ämnet som är så fantastiskt :
"Om kärleken vore meningslös för att den inte varar för evigt så vore livet det av samma orsak"

Och kanske är det så att ibland måste vi investera från känslobanken utan att veta om projektet eller affären ger frukt eller är värd att investera i. 

Hur ser ni på det här? Måste vi kanske alltid vara så modiga och investera allt kapital på en och samma affär för att den över huvud taget ska gå iland? Eller behöver vi vara försikta och hålla i kapitalet för att sedan ta allt steg för steg? Eftersom jag är en passionerad person så är det lätt för mig att tänka att allt kapital investeras direkt. In or out liksom. Intressant att höra hur andra ser och tänker runt detta med investeringen av känslor kontra rädslan att bli sviken med hela kapitalet investerat i ett projekt som gick i stöpet. Det kanske är det vi får betala när kärleken slår till

Ha en fin onsdag vänner och kram på er


tisdag 18 december 2012

Är kärleken som sådan olycklig bara för att den inte är besvarad

Jag och min kärleksboll Svante "kungen av Majorna" Lindberg

I går hade jag ett synnerligen trevligt fikabesök av en kund i min ateljé. En kund som vill att jag skissar på illustrationer till hennes bok. En bok med en underton och sensmoral som går i linje med mina värderingar. Det är viktigt för mig att jag kan stå för texten i böcker som jag illustrerar. Mitt namn trivs bara att stå där innehållet har ett slags medmänskligt värde. Lite pretentiöst kan tyckas men det är bara så det är.

Nåväl den här kvinnan som besökte mig var en härligt intressant person som jag hamnade i värdefulla och substansfulla diskussioner med. Jag är rätt osvensk där och hamnar gärna och ofta i djupare diskussioner med människor jag inte känner. Jag växer av möten och det är livgivande att öppna sig för andra människors sagor, tankar och åsikter. Det jag vill komma till är att vi berörde ämnet villkorslös kärlek som hastigast. Det drog igång mina tankebanor och jag började fundera på vad VILLKORSLÖS kärlek egentligen är och om det finns någon sådan eller om det bara är en efterkonstruktion eller definering av något som nästan inte finns.  Resultatet av mina tankar är att jo visst finns det villkorslös kärlek. Självklart till våra barn (och då menar jag även till våra hundar eftersom Svante "Kungen av Majorna"Lindberg är lillebror i den här familjen) Den kärleken har inga villkor för att kunna leva och blomma. Den bara brusar, blommar och ÄR.

Sedan kommer min tanke till den oövervinnerliga kärleken som uppstår till en person oavsett om den älskar en tillbaka eller ej. Jag får många mail från läsare som upplevt eller upplever olycklig kärlek och som drömmer om villkorslös kärlek. Jag förstår dem absolut, men jag vänder lite på tanken för att få flera perspektiv. (typiskt mig) Om man har kapitulerat inför att man faktiskt har sitt livs kärlek i någon annan som i sin tur älskar någon annan och ändå har sitt hjärta brinnande för den personen är väl kärleken villkorslös på ett sätt. Den bara ÄR där trots att den s a s är olycklig. Då kommer min nästa fråga, är kärleken "olycklig" bara för att den inte är besvarad? Den man älskar älskar man väl. Oavsett. Och tänk vad fantastiskt om man kan stanna i känslan av eufori över att man kan uppleva kärleken i sin renaste form. Bara så. Att leva i den acceptansen utan att beröva den känslan med ett slags äganderätt som det innebär att känna besvikelse för att denna någon tillhör en annan. Att bara njuta av att man har kapacitet som människa att känna total kärlek. Ur den kärleken kommer så jäkla mycket kraft oavsett om den är besvarad eller ej, tänker jag. Det jag menar är att man plockar ur det man känner ur sitt sammanhang och bara välkomnar den kärlek man känner för en annan person och låter det stanna där.Punkt.  Varför kämpa vare sig för eller emot egentligen? Åter igen det man känner känner man väl oavsett om det är besvarat eller ej. Kärlek i sig är ju inte synonymt med ägande. 

Jag tänker på om det är möjligt att bara släppa kämpandet och låta kärleken flyga fritt i acceptansvindar och hitta kraften i att man kan uppleva det man upplever, utan att konstruera om något eller försöka styra om sig till ett annat håll. Självklart är det väl mycket lättare att säga än att i realiteten uppleva detta men ibland är det intressant att titta på saker och ting från olika håll. Naturligtvis är det väl inte heller sunt att fastna i någon annan och inte komma vidare med sitt eget liv men jag tror inte att kämpande är lösningen. Allt som vi krampaktigt försöker hitta lösningar på skapar bara blockeringar. Allt som vi accepterar och tackar för flyger fritt intill för att slutligen klinga av och försvinna eller finnas kvar som en del av livet.

Jahaja det var tankar som uppkom från ett kundmöte i min atelje en vanlig måndag i december. Jag älskar människor och kommunikationen däremellan, så är det bara

Var rädd om er och njut av tisdagen


söndag 16 december 2012

Tankar och ord att ta med sig



All is well
Everything is working out for my highest good
Out of this situation only good will come
And I am safe

Söndagstankar och en film som fick mig att känna långt in


En osminkad och ostylad söndagsversion av mig i stearinljussken

Att vara i en slags inre frid och ro har blivit a och o för mig. Jag kan inte längre vara låtsasglad och husfridsharmonisk. Jag är det jag ÄR och ur det kommer det sanna som är jag i min bästa version. Nu är jag allt som oftast glad av naturen och älskar att fascineras av sådant som för många andra är småsaker men som för mig är mirakel i vardagen. Att njuta en söndag i stearinljussken och se en bra film som fick hela mig i gungning är mirakel i vardagen om man tänker efter. Tänk så många som skulle önska att dom fick göra det. 


Det är inte en självklarhet att sitta i ett varmt hem under en hemstickad filt med en kaffekopp i handen och avnjuta ett mästerverk som denna franska film - "Igelkottens elegans". Jag är helt knockad. En ny älsklingsfilm har klivit upp på min lista över filmer som berör.

Min lilla myshörna i sovrummet. Det är viktigare för mig att skapa harmoniska stilleben att blir glad av än att ha ett blankpolerat Sköna-Hem-hem
 Så nu smyger jag omkring här hemma och mysglider på känslan av kärlek och medmänsklighet som kom i bakvattnet efter filmen. Jag blev också helt galet inspirerad att påbörja mitt nästa bokprojekt som kommer att bli en halvt självbiografisk roman. Dock kommer jag aldrig att berätta vad som är självbiografiskt och upplevt och vad som i själva verket är påhittat och ihopdiktat. Det är min rättighet som författare att bevara det likt en gnistrande hemlighet i hjärtat. Jag tror att de flesta författare och skapande konstnärer plockar från sig själv i skapandet. Frågan är bara hur mycket. Det får vi väl som läsare egentligen aldrig veta. Och egentligen spelar det ju mindre roll också kan jag känna

Dagen kort ur Louise L Hay affirmationcards
Något mer som jag ofta gör för att må bra är att jag drar ett kort ur Louise L Hay´s affirmationskort. Hon är min guru och husgud och det är nog hon som från början inspirerade mig att arbeta med det jag gör idag. Vilken kvinna och vilken fantastisk förebild. 


fredag 14 december 2012

Om konsten att vara människa med allt vad det innebär



Det finns en myt om att vi människor som arbetar med personlig utveckling och coaching inte har några egna relationsrelaterade problem och lever ett felfritt liv. Att vi liksom är experter på det mesta. Nu kan ju jag bara prata om mig själv här förstås. Men jag är precis lika mycket människa, med allt vad det innebär, som ni och alla andra härliga människor som promenerar omkring här på jordskorpan. Jag stöter på patrull, jag faller ner i må-skit-dagar och jag får defintivt arbeta aktivt både med mig själv och mina relationer. Mitt förhållningssätt däremot har utvecklats enormt genom mitt arbete och genom alla möten med andra människor som jag har förmånen att träffa. Men att jag ibland kommer på mig själv med "handen i kakburken" och tycker synd om mig själv istället för att ta tag i saker och ting, det händer definitivt. Att jag gör saker som går emot det jag brinner för, det händer också om än inte lika ofta idag. Att jag dessutom "glömmer" att ta hand mig och mina inre behov händer tyvärr också. Skillnaden mot vad många andra kanske gör är att jag blir sällan kvar någon längre tid i dessa oönskade situationer idag. Jag har verktygen att ta mig ur det, gå framåt och ta tag i saker och ting eftersom jag vet att det är mitt ansvar att skapa mitt livsverk så som jag vill ha det. Jag blir naggad i kanterna och jag har trasiga stunder och dåliga dagar för det är ingredienser som ingår i epitetet att vara människa. Jag är ingen förnekare som vet och kan allt och lever ett fläckfritt liv. 



Jag lever som jag lär i mångt och mycket och jag LEVER med passion som bränsle men livet har uppförsbackar och motvind även för mig som för alla andra. Jag har ett öppet sinne och jag möter människor utan att döma och fördöma och jag tror det bästa om de flesta tills de eventuellt visar motsatsen. Jag försöker ha så lite fördomar det bara är möjligt och jag tror på det goda i människor. Det är något jag gör för att livet blir så fantastiskt mycket rikare då och om vi inte lever som MEDmänniskor och gör vad vi kan för att ta hand om varandra, blir vi ju syniska MOTmänniskor som lever i en evig tävlan och strid som tar udden av själva livsupplevelsen. Men det betyder inte att jag ÄLSKAR alla som beter sig illa emot mig eller att jag låtsas känna platonisk kärlek till allt som rör sig. Nej jag är inte sådan. Jag har svårt för inskränkta människor som är fullproppade av fördomar och ser världen ur en snävt egocentrerat och förminskande perspektiv. Jag har dock överseende med att vi alla är olika och jag lägger ingen större energi och engagemang vid att försöka omvända eller "frälsa" någon annan till mer kärleksfullhet och positivt tänkande om de själva inte vill. Jag ger av mig själv och hoppas att det kanske tänts ett litet ljus eller såtts ett litet frö men ansvaret för förhållningssätt det äger bara varje individ själv. Kanske kan jag influera någon genom min historia men "jobbet" måste man göra själv.

Jag tror på kärlek och att vi behöver hälla lite mer kärlek både i skolor, organisationer och i samhället i stort och det är min drivkraft. Jag lever fullt ut och njuter av livet så mycket och ofta det bara går. Jag älskar med hjärtat vidöppet och fascineras av hur mycket vi människor har att lära varandra. Men att jag lever ett perfekt och konfliktfritt  liv utan problem och att jag superexperten på det mesta det är en myt som härmed är lagd i graven. 

Någon som jag t ex är urkass på är att köpa julklapparna i tid före julrusch och annan hysteri. Ja jag är en sådan som varje år säger att NU ska här handlas klappar i god tid och i år blir det annorlunda. För att sedan, även detta år, komma på mig själv med att suckande virra runt bland alla skrikande barnfamiljer, svettiga pensionärer och arga medelålders par, och leta efter kloka klappar med eftertanke. jaja det finns väl någon slags charm i det också. Men nästa år, ja då ska jag minsann.....hrmpf.. :)))

Ha en fin lördag och kom ihåg att livet är en underbar resa som vi kan leva med nyfikenhet, passion och kärlek som bränsle.

Love



måndag 10 december 2012

Vernissagebilder från helgens utställning


Här är vårt lilla krypin i gamla Masthugget där kreativiteten är en ledstjärna


Hrmpf...där står jag och ser allmänt trött ut....ja så kan kameror också ljuga alltså :))



Kontraster mellan olika material är något jag älskar att återskapa



Mina änglar är alltid ett inslag i mina utställningar. Jag har ett visst förhållande med
dessa bevingade varelser som skänker ljus och kärlek




Fler änglar....







ja änglar är inte alltid rosenröda och vaniljsöta, men nog så kraftfulla



En besökare som behövde vila lite mellan betraktandet. 
Här framför min kollega Ann-Charlottes skogsmotiv


Fina besökare framför min kollega Ann-Charlottes havsmotiv


Min fina vän som jag alltid blir lika glad att träffa. Vissa människor är bara guld helt enkelt
och jag tackar någon där uppe för att jag får ta del av dessa människor


Glada härliga bloggläsare som gästade och spred glädje omkring sig


Så berikande med dessa sköna besökare som följt mig på blogg och FB och
som jag nu fick ett anstikte på. 


Flera happy-filurer fick nya ägare under helgen


En av mina frihetsfåglar som sprider budskap om att peace is my favorite state of mind


Ann-Charlotte Kiborg framför ett av sina verk

söndag 9 december 2012

Andra advent och tankar om möten


Morgonskimmer och hyacintdoft gör mig sällskap denna söndag andra advent. Dricker kaffe, summerar gårdagens vernissage som var både roligt, stimulerande och bekräftande. Träffade många nya människor som känner till mig via bloggen och FB men som jag inte alls känner till. Det är alltid spännande när man får träffa sina läsare och utbyta några ord om livet, konsten och allt spännande däremellan. Jag är ganska osvensk där och pratar med de flesta om det mesta


Vår lilla kattfröken tar det lite coolt så här i söndagens gryning och hon betraktar snön som virvlar omkring på bakgården här i Majorna. Hon är en mycket speciell liten dam som anser att vi är hennes hyresgäster och inte alls tvärtom. Det är lärorikt och fascinerande att ha djur och ta del av deras "språk" beteenden och kärlek


Mina AntiJante-damer var ett populärt inslag i utställningen igår och många känner igen sig och köper en livsbejakande dam som påminnelse till sig själv om att det är ok att vara som man är. Andra köper en till en nära och kär vän som kan behöva något personligt och peppande i julklappen i år. 

Nu är det dags för påtår och planering för dag två på vår utställning. Om du bor i Göteborgsrakten och inte hann med att komma igår är du varmt välkommen idag. Och till alla er som var där igår vill jag självklart också säga välkomna idag igen om ni känner för det. Kom, umgås, ta en glögg och njut av konst och prata bort en stund vet ja.

Och du...kom ihåg att du är en helt makalöst skön person som har massor av fantastiska egenskaper som är typiska för dig och som världen behöver. Odla dig själv så som du själv vill vara. Du behövs

Adventskram

onsdag 5 december 2012

Opp...opp...nu höll du på att glömma



....tur att jag påminner dig om helgens kultur- och myshändelse No.1 - nämligen julvernissage i vår atelje i Gamla Masthugget här i Göteborg

Varmt välkomna 

Make this day worth remembering



Vintern har kommit till mig och klätt min stad i de vackraste vita vinterkläder man kan tänka. Nog blir vår värld lite ljusare och finare i sin årliga vinterdress när julen snart står för dörren. Morgonpromenaden var både småkyliga kinder och knarrande fotsteg på snöklädda trottoarer och jag blir barnsligt glad av ett vintrigt sagoland utanför fönstret. 

Nu har morgonkaffet intagits och dagen kan dra igång. Den första dagen på resten av mitt liv. Wow, gillar den lite hisnande tanken och att jag kan göra den här dagen till en dag som faller i glömska eller en dag som förvaras i minnesbanken för minnesvärda livsupplevelser. jag ska göra vad jag kan för att den hamnar i det sistnämnda.



Gårdagen blev definitivt en dag som hamnar i minnesbanken för saker som jag kommer att minnas med glädje. Jag antog huvudstaden tillsammans med en vän och besökte en föreläsning med Kaj Pollak  Jag älskar den mannen och har både läst böcker och sett hans DVD. Självklart blev inte föreläsningen en besvikelse utan snarare tvärtom. Den bara förtydligar och förstärker hans budskap. Han levererar det han tror på med en värme och medmänsklighet som faller rakt in i mig och gifter sig med det jag tror på. Jag älskar att fylla på min egen inspirationsbank med sådana upplevelser och intryck. Att vi dessutom skrattade hejdlöst och delade tankar och funderingar både på tåget dit och hem gjorde dagen ännu mer minnesvärd och härlig. 



Nu ska jag ta en påtår och njuta lite till av min egenhändigt gjorda julbock som vaktar vårt hem varje jul så även i år förstås. Jag gillar små symboler som vaktar husfriden och skänker harmoni till vardagen.  En annan sådan är min handgjorda keramikängel som hänger i sovrumsfönstret och vaktar våra drömmars skönhet när vi sover. En av alla otaliga änglar som flyger omkring i vårt hem och förgyller tillvaron. Jag gillar änglar som inte är så "självklara" om ni förstår hur jag menar. Änglar som är lite småfula, trasiga, glada, tjocka, fundersamma, smala och allmänt härliga. Lite som vi människor helt enkelt

Var rädd om dig och kom ihåg att förgylla den här dagen på bästa sätt. Den är första dagen på resten av ditt liv

Love