fredag 26 augusti 2011

Får jag lov att presentra min nya vackra sambo

Ni som känner mig vet vid det här laget att jag för ett tag sedan hamnade i en livsomvälvande fas i livet och att jag dessutom blivit singel. Ibland tar livet ut en på prövningar av olika slag och nu var det min tur att ställas inför prövningar för att träna mina "hanteradigsjälv-egenskaper"
Ni som genomgått en skiljsmässa vet att det är en emotionell rollercoaster utan dess like. Man kastas mellan praktiska hanteringar, sorg, glädje, lättnad, förtvivlan, nytänkade, förändring, nostalgi och rädsla. Hur starkt ett sådant beslut än mår vara förankrat i en själv är förändringen ändå så stor att tvekan, rädsla och förtvivlan smyger sig på en oavsett. Nåväl det var inte det jag skulle skriva om nu.


jag tänkte presentera er för min nya sambo. Jag kastar mig rakt in i ett nytt förhållande med en svart liten man faktiskt. Hans namn är Biron Maiden och jag bara älskar. Love at first sight, ni vet


Han är så busig att det går nästan inte att fånga honom på bild den lilla spjuvern


Här är han lite sugen på att slå en signal men kommer inte riktigt underfund med hur man ringer med en mobiltelefon med hörsnäcka så varför inte tugga på den lite istället.


Min nya vackra svarta skönhet är lika galet livsglad som jag. Djur har så mycket okomplicerat och livsbejakande att lära oss människor. En katt kan t ex konsten att NJUTA på ett totalt avslappnat och coolt sätt


(Dock har jag blivit av med min systemkamera så bilderna är under all kritik men ja, det är bara att hålla till godo folks)

Kram på er och hoppas er lördag blir helt outstanding fantastisk

torsdag 25 augusti 2011

Sex, religion och vardaglig rock n´roll...

Ibland brukar jag inbilla mig själv att jag är lite smått religiös (vad nu det egentligen innefattar mer exakt) . Ni vet sådär lagomt mellanmjölkskristen. Ofta uppkommer den här känslan i anslutning till någon storslagen händelse som inträffat i mitt liv. Det kan vara i positiv men också i negativ bemärkelse. Men det här faller liksom alltid på eget grepp för jag kan inte instämma och sympatisera med många av de kristna värderingarna.




Jag tror (läs VILL tro) på någon slags Gud. En högre makt som det så populärt heter som vi alla kan vända oss till och förlita oss till när livet skaver i själatrakten. Men när man t ex tittar lite försiktigt på kyrkans sätt att se på sexualitet och äktenskap så ryggar jag tillbaka för den är både grumlig, förlega och inkonsekvent. Jag anser att den är full av dubbelmoral och nymoralism som bara skapar förvirring i vårt hårt exploaterade "sexsamhälle". Den kristna sexualetiken vill att sex ska höra hemma inom äktenskapets ram. Det köper inte riktigt jag. Att man inte rent kroppsligt ska lära känna varandra förrän man gift sig. För mig är det den största dubbelmoralen av alla. Om man ska lova livslång kärlek "inför Gud och denna församling" måste det väl ändå vara var man och kvinnas ansvar att verkligen känna in sin kommande partner på ALLA plan innan ett så viktigt beslut fattas och löfte ges. Eller...


Jag tror att den kristna sexualetiken och äktenskapssynen måste förändras för att möta tilltro från människan av idag. Jag tror att den måste ha en grundsyn som står i samklang med vårt övriga samhälle. Annars blir det bara en sto paradox. Sexualiteten är ju självklart en nytta och förutsättning för vår fortplantning och fortsatta överlevnad på den här planeten. Men jag anser att sexualiteten har ett värde i sig så som en källa till kärlek, glädje, kreativitet, livskraft och framför allt lust och kommunikation med den egna kroppen och med sin partner.



Sex är fantastiskt, kul, spännande, stimulerande och ett enastående sätt att lära känna en annan människa. Så den dagen man förändrar och förnyar synen på sex och äktenskap inom kyrkan kan jag kanske sympatisera och bli lite mer än lagomt mellanmjölkskristen. Kanske, kanske inte. Kanske är jag bara fascinerad av religionen som sådan och egentligen mer hemmahörande inom buddhismen än kristendomen, Spelar ju egentligen ingen roll så länge jag behåller tron på mig själv, livet, människan och kärleken däremellan




Var rädd om er och släpp taget och kontrollen och ge er hän till varandra. Livet är NU och...nu ;-)

söndag 21 augusti 2011

Vad sägs om att lära känna varandra


Den här lilla illustratinoen kom till idag när jag satt och funderade över våra olika sätt att möta och bemöta varandra. Hur vi människor spelar spel för imponera och samla poäng men också hur en del är raka i alla sina bemötande just därför att dom itne vet något annat än att vara sig själva i alla lägen. SÅ gött. Finns det något vackrare än människor som inte spelar rollen av en människa utan bara är en rakt av.
 Hundarna har väl kanske det mest direkt och okomplicerade sättet att närma sig varandra. Kanske dock inte det helt fräschaste. Vad vet jag ?!

;)

Jag reser mig upp på nio och ställer in skärpan

Söndag morgon och jag har tagit sovmorgon. Det händer mycket sällan nästintill aldrig eftersom jag ÄLSKAR tidigar mornar som doftar daggvåt gräs, morgondimma, försiktighet och stillhet. Men idag behövde min lilla (eller ja...lilla och lilla) kropp och jag vila. Det har varit tumultartat i mitt liv på senaste tiden och jag har inte riktigt hittat mig själv i villervallan. Jag har itne känt igen mig och mina agerande såsom jag brukar och kanske har det sin egentliga betydelse när man tittar bakåt med facit i hand. Jag kommer självklart att ha lärt mig mer än jag anar. Det är ju så livet fungerar och jag älskar det.

Kanske mest av mig själv ändå. En varm mental kram



Det är ju så att allt som händer oss och alla våra ageranden utåt är en direkt avspegling av det som sker inuti oss. Allting jag möter i min fysiska värld, återspeglar mitt inre tillstånd helt enkelt, det är ett kvitto på den sanning jag lever i huvudet. Om man älskar livet i allmänhet, och sig själv i synnerhet, FÖRST så förändras det fysiska till att matcha. Japp så är det, whether we want to or not. Det här är enligt attraktionslagen och jag har testat, forskat och provat den tillräckligt för att veta att den fungerar. Alltid. Eftersom jag är fullkomligt mänsklig och felbar glömmer jag dock detta ibland när trycket är för stort och det är nog vad som skett ett tag nu.

Så jag reser mig upp på nio och drar i bromsen och ändrar fokus. För att få den vardag, det liv och omgivning jag själv vill ha måste jag fokusera på mig, mina tankar och på vad jag skickar ut - inte på min omgivning och försöka ändra den och skicka in. Tokfel och fullständigt motstridigt attraktionslagen och min egen fundamentala lycka.

Ingen handling jag utför utifrån ett offertänkande eller dåligt humör (depression, missmod, ilska…) ger resultat. Jag har nämligen inte alls tillgång till några goda impulser, idéer eller energier då. Det enda som händer är att jag gör mentalt motstånd till min egen verbala övertalning om att jag borde göra något för att må så som jag själv önskar och vill. Jag blockerar alltså det positiva flödet att cirkulera i mina mentala omloppsbanor. Enkel ekvation om man väl ser det från rätt håll. Ellerhur?


Att måla är att kommunicera med mig själv i en ordlös dialog som sedan
förs vidare till en ny dialog med betraktaren. Fascination uppstår när den dialogen
är en helt annan än den jag själv hade under skapandeprocessen. Tolkning är ju fri
och konst skapar länka mellan människor. Coolt om man frågar mig


Så nu kommer jag att plocka upp "mig" igen. Där jag lämnade mig för att antal månader sedan. Dags att göra det som jag vet att jag behöver. Meditera, måla, skriva, läsa, andas på djupet, umgås med mina fina barn, kramas, och lyssna på stillhetens magiska melodi som uppstår vid långa havs- och skogspromenader, besöka galet intressanta utställningar och lyssna på musik som fyller själen med liv. Jag förlåter mig själv för att jag lämnat allt jag tror på för en liten stund, ruskar av mig och går vidare med ett öppet hjärta . Jag förlåter mig själv för att jag tappade fotfästet en stund och jag väljer nu att le. Le mot mig själv, mot livet och allt det himmelskt vackra som finns där inuti.

För ni vet väl THE MOST BEAUTIFUL CURVE ON A WOMANS BODY IS THE SMILE

lördag 20 augusti 2011

Att gå in i saker med öppet hjärta

Idag läste jag några rader här på nätet som fick mina tanke och geniknölar att börja arbeta.

Om du inte kan utföra en sak med rätt inställning, lämna den då helt och hållet, tills du förmår ändra inställning.

Hur många gånger har man inte gått in i något med en inställning som absolut inte gagnar vare sig resultat, utförandet eller känslan under tiden. Det kan vara inställningar som t ex "jag vill egentligen inte det här men jag gör det för den och dens skull"  eller "åh vad jag mår dåligt att göra sådana här saker" eller "varför sa jag ja till det här när jag egentligen inte vill" eller "det här kommer aldrig att fungera"

Med den här inställningen är riskerna riktigt stora att det går käpprätt åt...ja ni vet vad. Så varför över huvudtaget göra något tills man förmår ändra inställning.
Kan man inte ändra inställning kanske det inte är just det här man ska göra. Man kanske då bör tänka igenom riktigt ordentligt anledningen till att man företar sig att göra just det här. Kanhända är det någon annans förväntningar, vilket oftast går att förändra om man helt ärligt förklarar läget. Kanske är det dags att släppa taget. Så om du står inför något beslut där du känner dig osäker eller tudelad tipsar jag om att plocka upp själva anledningen till att du gör detta. Då kommer det ofta svar som man inte hade räknat med

Kom också väl ihåg att allt du känner är helt ok. Alla känslor som vibrerar inom dig är helt ok och en nödvändgihet för att ta dig framåt från nu. Så kämpa inte emot det du känner utan lyssna istället på vad känslorna försöker säga dig och agera sedan utifrån det. Se dig sedan omkring i din närmaste omvärld för det är där du ser effekten av dina känslor, tankar och ageranden. Vad du ser är vad du själv skapat. Av den enkla anledningen har du också möjlighet att skapa det liv du vill ha fr o m NU.

 What goes around comes around

Kram på Er



torsdag 18 augusti 2011

Den godaste frukten sitter på den yttersta grenen

Jaha så var jag då tillbaka då. Känner att jag behövt en liten paus och samla ihop mig själv för att komma vidare. Jag behöver fortfarande samla ihop mig själv till en bättre helhet men jag har kommit en bit på väg.
Idag har jag tänkt en hel del på vad som är viktigt i mitt liv. Jag menar vad som är V I K T I G T på riktigt. Det är inte huruvida jag är smal, slät, snygg, perfekt eller ordentligt tillrättavisad. För mig handlar det om att vara förankrad i mig själv. Att t ex våga vara ful men ändå känna mig både värdefull och fantastisk. Vi behöver ju inte vara perfekta för att vara alldeles alldeles underbara.
Däremot är det viktigt att ta vara på det vackra i livet. Våga ta chanser som serveras framför en trots att man känner sig både rädd och utanför trygghetszonen. Att våga LEVA utan skyddsnät. Jag vet att jag sagt detta hundra ggr (och kanske kommer jag att säga det 100 ggr till eftersom det inte nog kan understrykas)

Jag hittade något helt underbart på Facebook idag på samma tema, som jag gärna vill dela med mig av till Er:

Tänk dej en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt bankkonto, och varje kväll tar tillbaka de pengar du inte använt. Vad skulle du göra med pengarna? Använda så mycket som möjligt förstås!
Nu är det så att du faktiskt har en sådan bank. Den kallas Tiden.
Varje ny morgon får du 86 400 sekunder. Varje kväll är förslösad tid borta. För alltid. Det finns ingen möjlighet till kredit. Det finns ingen möjlighet att spara för framtiden. Använd därför din tid så klokt som möjligt.

klicka gärna på länken nedan och läs det här sköna inlägget som behandlar det här med att våga vara sig själv och våga vara den man är i alla lägen... OAVSETT. Det är min fina dotter Josephine som skrivit och jag känner stolthet i varje cell



För mig är livet ett jäkla spännande äventyr där biljetten är ospecifiserad och jag skulle förintas och kvävas mentalt om jag inte fick utvecklas och måla livsverket med stora färgstarka penseldrag. Ibland drabbas jag nog också av tanken att den godaste frukten sitter på den yttersta grenen. Och vem vill inte äta den godaste frukten universum har att erbjuda. Så våga chansa. Våga klättra ut på grenen. Den håller om du tror på dig själv. Våga göra yviga förändringar om det är det du känner att du behöver. Följ hjärtat - då går du inte vilse

Det ska va gött å leva, annars kan det kvetta :-)

Kärlek styrka och omtanke till er alla

tisdag 16 augusti 2011

Frånvaro - närvaro

Ni som följt min blogg ett tag börjar kanske tröttna på att jag inte uppdaterat med ett innehållsrikt inlägg på evigheter. Det har flera anledningar. Jag har problem med blogger, jag är i en personlig turbulent fas i livet och har varit bortrest i några dagar dessutom.
Jag kan inte alls kommentera andra bloggar för tillfället, av okänd anledning, så om ni tror att jag försvunnit ut i periferin och slutat blogga så kan jag meddela att så är inte fallet. I´ll be back. Promise

Var rädd om er så länge så ses vi snart, i ett inlägg nära dig :)

Love

lördag 13 augusti 2011

onsdag 3 augusti 2011

Att skapa frid inom sig själv skapar i förlängningen fred på jorden

Just nu är jag i en omvälvande fas i livet. På både gott och ont. Jag försöker att inte värdera det som händer så mycket utan mer följa med i livets flöde och vändningar. En tanke ´som jag dock håller nära mig själv och min kärna är tanken att när jag ligger för döden en dag vill jag inte titta tillbaka och se att livet var en slags transportsträcka. Jag vill kunna känna att jag levt mitt liv till fullo på alla tänkbara plan: Jag vill kunna tacka en högre makt för den enastående chansen jag fick och med gott hjärta kunna säga att jag utnyttjade alla möjligheterna. Jag vill med handen på hjärtat kunna stå rakryggad och säga att jag tillät mig själv att leva det liv jag själv var ämnad att leva, även om det ibland innebar att jag inte uppfyllde andras förväntningar på mig och mitt liv. Att jag låtit intuitionen visa vägen och sedan varit beredd att inleda vandringen utan rädsla.

Det blev en lång tanke men det är en ledstjärnetanke som är av stor vikt för mig i mitt liv. En tanke som utan pardon är det allra viktigaste för just mig. Om jag följer det här blir jag en bättre människa och om jag blir en bättre människa kan jag skapa ringar på vattnet som i sin tur kan skapa en bättre värld för någon annan som i sin tur....ja ni förstår ungefär vart jag vill komma. Allt börjar hos oss själva. T o m fred på jorden börjar hos oss själva. För att få fred på jorden måste först människorna få frid inom sig och sen kan vi börja snacka om fred på jorden. Jorden har inte krig - människorna har krig. Människorna utkämpar ständigt krig med sig själva och utplånar allt det som de en gång var ämnade att införliva. Det skapar i förlängningen konflikter människor emellan som i sin tur resulterar i landskonflikter, diktaturer, inbördeskrig och t o m världskrig och att vi helt blint förgör allt det vackra vi faktiskt har fått möjlighet att förvalta.

För ni tror väl inte i ärlighetens namn Adolf Hitler hade utplånat ett helt folkslag om han varit en varm, kärleksfull, harmonisk person med frid inom sig. Frid och ren ondska kan inte bo i samma människa vid samma tidpunkt nämligen

Så vart vill jag då komma. Jo, var rädd om den som är du och följ din intuition, dina drömmar, din känsla och lev livet så som du vill att det ska levas för att du ska bli en lycklig person med frid i själen som sedan kan tillföra kärlek, frid och harmoni till en sårad värld som är i starkt behov av reparation. Att ta hand om sig själv är att ta hand om andra. Att få frid i sig är att tillföra fred till världen. Vi är alla ett.

Kanske har jag rätt, kanske har jag fel. Finns inga belägg för vilket men det finns inget att förlora på att försöka. Ellerhur ?!

Ta hand om dig, stunden och dagen. Nu ska jag ta ett glas rose´och plocka ihop lite här för snart stunda besök.
kram och kärlek till er alla