Orden börjar hitta tillbaka till mig

Jag är en konstnärsjäl som måste skapa för att må bra. Ett uttryckssätt jag alltid använt mig av skrivandet. Det har jag säkert nämnt ett hundratal gånger här på bloggen men för nytillkomna läsare så nämner jag det. Dock har alla mina uttryckskanaler legat i dvala ett tag men jag är äntligen på väg tillbaka. De här orden nedan är ingen regelrätt poesi så som jag brukar andända poesin som uttryckssätt. Det är nog mer bara ett sätt att på ett poetiskt och oförskönat sätt förklara hur jag tycker och tänker när det gäller grundfundamentet i ett förhållande. En reflektion från min sida som behövde skrivas ner och publiceras för att sedan bearbetas.

När jag faller behöver du inte lyfta mig.

Det är aldrig din uppgift intill mig.
Du behöver bara stanna.

Du behöver bara viska mig försiktigt

att du väntar tills jag känner att jag orkar.

Orkar resa mig igen.

Det är inte ditt jobb att hålla mig samman.

Det är ditt jobb att tro på mig

och att jag klarar det själv.
Det är din uppgift att aldrig tvivla på det.

Det är ditt jobb att aldrig tvivla på mig

Gå inte framför mig och visa vägen.

Jag måste hitta den själv
Gå inte bakom mig beredd att fånga mig i fallet.

För ibland måste jag falla handlöst

Gå vid min sida och var inte rädd

Låt mig hitta min väg.
Låt mig falla fritt.

Tillsammans är vi styrka genom allt

Genom den egna kärnans kraft att hela

kan vi skapa ett fundament

för ett framtida DU och JAG

/Emma